Det är bara de perfekta brösten som ställs ut för allmän beskådning.
Herrtidningarna har längre inte ensamrätt på denna ytterst fascinerande fettvävnad. Öppnar man en tidning, vilken som helst, väller brösten genast ut. Rätt ner i famnen. På MTV drunknar musiken i u-ringningar. Kroppar får märkliga proportioner då kameramannen frenetiskt juckar underifrån. I tunnelbanan stirrar du ner på pushuppade behag. Modeller med glansig blick gnider sig mot dörren till sängkammaren. Budskap: Är du lika sexig som jag, kanske du får dig ett ligg.
Hela samhället lider av masspsykos. Brösten hör till de svårare tvångstankarna. Det verkar som om ingen har sett ett par bröst förut. Som om vi nu, på tjugohundratalet, äntligen blivit befriade från både ögonbindel och handbojor. Vi är utsvultna och måste passa på att frossa som vildsvin. Och det är de fasta, fylliga och runda som står överst på menyn.
Förra året såg jag en tuttbefriad och minnesvärd film. "Insider" med Al Pacino och Russel Crowe. Tre timmar amerikansk film utan en minsta skymt av bröst. Inga utfyllnader i form av stripteasedansöser, filmade med immiga kameraobjektiv och väl genomtänkta vinklar. Det är lite modigt då de allra flesta filmskapare, mer eller mindre diskret, pressar in lite naket för att höja kommersfaktorn. Och ge filmen en stänk av erotik. Man hade lätt kunnat klämma in ett stycke kött även i "Insider". Särskilt i en scen där grabbarna ska ut och ta en bärs. De kunde ha träffats på ett girls, girls, girls-hak. Men de träffas på en helt vanlig krog. En annan film i samma modiga klass är succéfilmen "Traffic". Hurra!
De riktigt bra filmerna behöver inte tuttar som dragplåster. De behöver inte filmaffischer där aktriserna pressar ihop behagen, för att åstadkomma den åtråvärda klyftan. De riktigt bra skådespelerskorna behöver inte kasta av sig tröjan i första bästa totalt omotiverade duschscen.
När en biroll görs av en snygg ung tjej, ofta tjugo år yngre än den manliga huvudpersonen, blir den stackars aktrisens uppdrag i filmen genast avslöjad. Plötsligt står hon där, i spetsunderkläder och hjälplös blick. Trovärdigt eller ej, det spelar ingen roll.
Bröst är bestsellers. Bröst är lukrativt. The Sun tappade många läsare när de slutade med toplessflickorna. Detta är den patetiska verkligheten, sedan urminnestider.
När jag ser perfekta bröst i en film kan jag inte låta bli att undra över en sak. Har scenen lagts till efter att regissören fått nys om skådespelerskans snygga rattar. Eller är det en ren lyckoträff. Och om det redan finns en bröstscen och skådespelerskan visar sig ha icke perfekta bröst. Då stryks scenen förmodligen omedelbart. Ingen vågar visa bröst som avviker från idealstandard. Ingen vågar visa verkligheten. I synnerhet inte amerikanerna. Då plockar man i stället in en stand-in. Snyggt och smidigt.
Skönhetsidealen av idag är djupt tragiska och förvirrande. Man ska vara smal, men kurvig. Brösten ska vara stora, men fasta. Vältränad, men inte muskulös. Fylligt och fast är mantrat, 75 C i kupa tack. Och det du inte redan har, fixar du på en halvtimme. Trettiotusen kronor och du blir garanterat stöpt i rätt form. I Aftonbladets senaste Hälsa bilaga stod det att man nu kan få brösten att svälla med hjälp av en pump. Äntligen en metod för alla med operationsskräck! För att betona detta fantastiska kunde man på bilden intill se en sprudlande lycklig kvinna jogga på stranden. Topless förstås. Med sina fasta och fylliga.
Brösthysterin i media skapar en farlig hetsjakt. Unga tonårsflickor som ännu inte har växt in i sin identitet får en oerhört tung börda att bära. De bantar och tränar och undrar förbryllat hur Pamela Anderson-Lee kan vara smal och vältränad och ändå ha så fylliga bröst. När deras egna små bröst bara tycks krympa av den hårda träningen. Rädda för att inte vara tillräckligt sexiga önskar de sig geléhallonbröst i studentpresent.
Komplex föds inte ur intet. Komplex förutsätter att du har sneglat och jämfört dig med en annan människa. Har Kajsa nya tuttar vill jag också ha det. Och när vi blir överösta av Kajsor som har fixat sina, vill vi också fixa våra.
Medierna har en enorm, ofta skrämmande genomslagskraft. Vi vuxna har uppenbara svårigheter med att värja oss för slagen. Hur svårt är det då inte för ungdomarna. Deras värderingar är fortfarande under utveckling och försvaret är långt ifrån fullt utbyggt.
Nocken träffar mitt i prick.
Anne Haavisto,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
