När det gäller rompolitiken i Sverige är allt som vanligt. Regeringen lovar vitt och brett, men det inte får inte kosta. Katri Linna, som fortfarande filar på vitboken, fick order om att inte komma med några förslag alls och Lars Lindgren, som gjorde rapporten "Romers kulturella och språkliga rättigheter", fick i styrbrevet tillsägelsen att han gärna får komma med förslag, bara de ryms inom de ramar som finns - alltså; de får inte kosta en krona mer än de magra satsningar som görs idag.
Det är vänsterhanden som styr politiken när det gäller romer. Är det kanske bara EU-piskan som tvingar de styrande att överhuvudtaget göra något alls? Det mesta som görs för eller av romer sker nästan helt i projektform. Och projekten kommer och går. Satsningar på pågående verksamheter i form av verksamhetsstöd är nästan obefintliga. Regeringen är dessutom mer än lovligt tyst när det gäller romernas situation, både här i Sverige och i Europa. Vad Billström tycker om romer är ju redan känt och Reinfeldt säger över huvud taget ingenting i frågan.
Det låg inte heller i år romska julklappar under regeringens gran. Knappast på kommunal nivå heller. I Stockholm håller politikernas njugga inställning på att stoppa ett romskt projekt med EU-pengar på Sundbybergs folkhögskola, med floskler som "vi behandlar alla lika". EU satsar elva miljoner i yrkesutbildningen och 35 arbetslösa unga romer köar redan för att få gå den. Men Stockholms stad säger nej till att delfinansiera projektet.
Extremism och hatvåld ökar i takt med att SD vinner mark i Sverige. Unkna fördomar jäser i olika kommentarsfält och på rasistiska hemsidor. Var kommer de ifrån, alla dessa aggressiva och rasistiskt lagda människor? Vad har de haft för slags uppväxt? Överförs denna hatiska livssyn i hemmet eller är det bara mobbmentalitet bland social- och rättshaverister?
Bengt O Björklund, Journalist
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
