För drygt ett år sedan skrev jag ner några rader på bloggen, då det musikaliska skymningslandet gjorde sig påmint. I vanliga fall brukar Sveriges Radios musikproducent Kerstin Berentz och hennes kollegor göra allt för att idealtillståndet för nyttjandet av eget otium omintetgörs. Den hjälpen brukar vara lätt eliminerad via strypt strömförsörjning, men här hade en akut situation uppstått som inte gick att mörka.
Just då gick det inte att skylla på värmen, inte heller felprioriteringar, glömska, nya värderingar. Det gick inte att skylla på någon eller något. Jag hade missat Chris Isaaks föreställning i Filadelfiakyrkan i början av juni 2010.
Denna otroliga sångare som med lätthet tar sig igenom alla tonlägen via en medfödd naturlig talang hade varit här, då jag förmodligen var i skärgården och löste korsord. Efter att ha läst recensionerna, kändes det som rocktågen går mig förutan och det ända tåg som stannar är det med destination "Twilight Zone".
För tillfället har tågen gjort halt, då jag i dagarna fått tag i Chris Isaaks "Beyond The Sun". En dubbel-CD som kom ut 2011. Inspirationen till skivan uppkom då sångaren år 2000 läste en intervju med den legendariske musikproducenten Sam Phillips i en av USA:s litterära tidskrifter "The Oxford American".
I slutet av intervjun ställdes frågan om han fortfarande var uppdaterad i branschen. "I don't keep up with the business like I used to," svarade Phillips, men han sken upp likt loggan på företaget, då han nämnde Chris Isaak: "...han är så makalöst begåvad och hans musik så otroligt ärlig."
Inspelningen står Isaak för på Vanguard Records, och är mestadels producerad i Sun Records gamla lokaler, på 706 Union Avenue i Memphis.
Från början ansågs mikrofonerna vara lika bra i Kalifornien, så varför åka dit? Men ståendes utanför den dörr där Elvis tidigare gjort entré med sin tolv-dollarsgitarr på ryggen och med nyckeln till alla framtida juke-boxes, visste Chris att han kommit hem.
Vid en radiointervju på 95.5 KLOS i "Mark and Brian Radio Program" tydliggjordes ytterligare det rätta valet av lokal: "I went into the rom, and clapped my hands and it was the best sounding room I've ever heard."
Spåren från denna klassiska miljö med ett närmande av musikaliska storheter som Presley, Orbison, Cash, Perkins samt sist men inte minst Jerry Lee, blir resultatmässigt ett optiskt lagrat medium som kommenderar örats känselceller i givakt, medans tungans fria smaklökar uppfattar en förnimmelse av den första milkshaken samt mycket annat smått och gott från i går.
Tyvärr fick inte Chris fan Sam Phillips uppleva inspelningen då han gick bort redan 2003. Men om vi gemensamt kranar på, hörs det säkert varhelst skivbolagsdirektören har lagt sin hatt.
(Jag kunde inte låta bli att ta med en video till - samt en devis: Look out Elvis, if you were contemporaries had you received a match that few others could give you. "Chris, stay healthy!")
Leif E Ström, Consigliere för den obefintliga transparansen
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
