 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Mats Sederholm
publicerad 21 jul 2009 kl. 12.39:
Robotmänniska, vågar du känna efter?
"Kan det finnas människor som har ett sånt inflytande att de kan förflytta dig och dina medmänniskor som plastpjäser över bordet? Som ser dig som ett husdjur som behöver matas och promeneras med? Och som vet hur de ska få dig att vifta på svansen?"
Hej på er medmänniskor. Det här är min första artikel på Sourze. Så vad börjar man skriva om?
Politik är det ju sådär lite intelligent att ha åsikter om. Men å andra sidan, sossar och moderater, skapar de någon reell skillnad i vårt samhälle? Den blåröda röran, hur intressant är den. egentligen?
Eller borde jag skriva något intressant om EU, kanske? Våra folkvalda politiker röstar i stort sett likadant i Bryssel. Sverige har 2 % inflytande medan EU i stort har inflytande över mer än hälften av alla nya regler och lagar som införs här hemma. Det är ju inte direkt så att EU angår vanliga människor och det kan ju knappt ens kallas för demokratiskt. Och rimligtvis borde det därför inte vara särskilt engagerande.
Ska vi diskutera den globala finanskrisen då? Ska vi skälla lite på oansvariga bankirer, om det nu var de som gjorde fel. Om det nu spelar nån roll, varken du eller jag har en demokratisk möjlighet att påverka följderna av den globala finanskrisen så... Nä, jag skippar nog det ämnet också.
Man borde kanske skriva om något mer mänskligt och laddat istället. Varför inte om ateismen eller en stark religiös övertygelse. Om GUD? Fast egentligen så handlar det om tro i båda fallen. Ja, även vetenskapen är ju en tro med subjektiva ramar. Åtminstone för de som klivit ut ur ramarna!
Nej, man borde kanske ta upp något mer jordnära, som till exempel skolan. En institution för blivande systemarbetare, fullmatade med faktakunskaper men utan kunskaper om de mest grundläggande sakerna i livet eller om människor. Och definitivt utan någon träning i kreativt tänkande. Om alla skulle lyckas maximalt i skolan så skulle hela samhället bestå av professorer! Mot den bakgrunden blir det nog lite för andefattigt att skriva om skolan.
Kärlek och relationer då, det angår ju alla? Människor som söker en vän att älska, men på ett hav där de flesta kan liknas vid skepp i nöd och innerst inne söker någon att klamra sig fast vid? Och jag vet inte, men att prata om hur man lättast raggar upp nån blir ju lite konstgjort då kanske.
Nej, tillbaks till något rumsrent som ekonomi? Jag påstår att vi inte har något inflytande över det faktum att pengar sätter gränser för precis ALLT som du eller andra vill företa sig. Det mesta som sägs är meningslöst vetande. Utom möjligtvis att det inte finns några pengar, utan bara en massa lån. Att det är ett fiktivt spel som de flesta tvingas delta i. Ett gigantisk kasino som vi fått lära oss är väääldigt seriöst.
Ska vi diskutera världspolitik? Fast frågan är ifall någon vill läsa om mitt sätt att se på världspolitik. Ropen på världsordningar, unioner, globala regler, gemensamma valutor, en gemensam och materiell västideologi. Jo, jo, man skulle i och för sig kunna borra ner sig i problemen på västbanken. Det känns bara som om det mesta är sagt där. Eller Obama, världens gullegris och frälsare. Alla köpte hans budskap och de kommer alla att förstå att han inte är den han utger sig för att vara. Tids nog. Nja, jag skulle nog bli för obekväm i mina åsikter om Obama.
Så vad har hänt i media på sista tiden? Nya skandalrättegångar med övergrepp mot barn på gång? Senaste dokusåpan, nån politiker som hållit ett tal i Almedalen kanske? Nja, nyheter känns mest som en massa klonade iakttagelser som upprepas i all media medan annorlunda betraktelser inte lönar sig längre. Folk bläddrar igenom sin gratistidning mellan några busshållplatser. Jag måste säga att det känns lite patetiskt att diskutera under sådana förutsättningar.
Men vänta nu, svininfluensan, höll på att glömma den! Vaccin ska massproduceras för nästan hela den västerländska befolkningen, en tsunami, förlåt - pandemi, är på väg. Hinner vi? Fast experterna säger att den här influensan egentligen inte är värre än någon annan! Men vad är det då som händer? Jaha ja, nu börjar jag bli sådär ifrågasättande igen, jag ger mig!
Jag kanske verkar desillusionerad?
Men jag är ju inte det. Jag är en engagerad, livsglad människa mitt i en välmående familj och med en massa spännande projekt på gång. Kanske är de så att befrielsen från gamla synsätt och normer som vi lärt oss är "civiliserade", "måsten" eller "rätt i debatten", är vad som ger mig glädje. Jag har med tiden börjat förstå hur det måste kännas att bli av med ett beroende. Oavsett sort.
Därför skriver jag inte om subdebatter och slår in öppna dörrar. Därför låtsas jag inte vara insatt i sakfrågor som inte tjänar något annat än invecklade meningslösheter. Nej, jag är mer intresserad av hur det egentligen ÄR. Hur känns det egentligen? Vågar du känna efter eller kör du på bara?
Du kanske äter dämpande mediciner, eller går igång på någon hobby eller har aktivitet som du klamrat dig fast vid. Eller så tar familjen det mesta, sen jobbet och sedan blir det inte så mycket över, för man är ju för trött.
Hmm jaja, robotlivet ja.
Har du inte undrat över hur det kommer sig att det ser ut så här? Varför så mycket är så ytligt, varför elektronikprylar inte längre håller, varför det spammas mer, varför chipspåsarna blir större och reklampauserna tar mer plats och suger värre än nånsin.
Varför?
Är allt åtskilt och slumpartat?
"Det ligger i tiden liksom, finns inget mer att säga, det är jobbigt, långt till melodifestivalen är det också"
Slumpartat. Tro det du och du tillhör de mest lättmanövrerade plastpjäserna på spelplanen påstår jag. Nehe, du har minsann din fria vilja va och kan tänka själv! Jo, tjenare! Ju mer individualiserade medborgare blir, desto mer lättkontrollerade är de.
Men du, jag är faktiskt på din sida!
Jag tycker om när du drömmer om kärleken. Om vännen som verkligen älskar dig, som ser just dig, som ser din bräcklighet, som till och med tycker om den. Vännen vars famn som du vågar falla handlöst in i utan att riskera någonting. Vännen som håller ömt om ditt hjärta som du vågar blotta. Vännen som kommer att bestå.
Jag tror också att vi delar en önskan om att alla kunde få prova på saker i livet utan att riskera att gå med förlust, utan att bli förlorare. Att man fick pröva olika yrken, talanger eller personligheter utan att det måste mätas och utvärderas. Utan att behöva vara rädd.
Jag tror att du innerst inne också skulle önska att ärlighet verkligen lönade sig. Att det skulle inspirera andra att också bli mer ärliga. Tänk dig, att veta att du kan lita på en främling bara för att alla insett att det är mest rätt och känns bäst helt enkelt.
Men du inser lika bra som jag att framgång i den här världen inte mäts i sådana valutor. Du vet lika bra som jag att hela vårt samhälle, likt ett immunsystem, stöter bort människor eller initiativ som bygger på öppenhet, tillit, ärlighet och en livlig kreativitet. Det är inte konkurrensmässigt, det saknar en genomtänkt affärsidé, det kostar för mycket, ja, det är inte så det fungerar här helt enkelt.
Det finns uppenbarligen regler och normer i vårt samhälle som hela tiden ser till att samhället håller en viss riktning och kurs. Och de av oss som vågar se vart vi är på väg, vi ser inga roliga bilder i kikaren.
Vi gör vad vi kan för att stoppa maskinen som driver oss mot mer övervakning, fler mikrochip, mer syntetiska bedövningsmedel och ett stressigare samhälle. Vi röstar inte längre på de vanliga partierna eftersom inget av dem är intresserade av att stoppa maskinen. Vi tror inte ens på det monetära systemet eftersom det egentligen mest skapar besvikelser och begränsningar. Vi har redan förstått att kortsiktiga praktiska fördelar som övervakningskameror, stora unioner att värma sig hos i globala orostider, mindre skatt eller Viagra på det stora hela leder oss in i en otäckare värld. Små saker med kortsiktig nyttofaktor leder oss, som morötter framför åsneansiktena våra, fram mot en avgrund. Likt boskap! Som robotar!
Eller vad har du kommit fram till, du medvetna Sourze-läsare?
Riktningen och kursen hålls stadig, men om det är så - kan man kanske tänka - så borde det finnas ett system, en logik som gör att det fortsätter och inte bara blir kaotiskt. Finns det en grundläggande ideologi som likt ett roder håller oss på samma kurs? Finns det rent av någon eller några som håller i rodret?
Nej, jag tänker inte på kapitalister, kommunister, religiösa ledare, terrorister eller något sådant. Nej, nej, höj kameran!
Jag menar, finns det någon eller några som är så elaka och smarta att de kan överblicka människors flockliknande och robotifierade beteende? Som kan förutsäga och avläsa våra instinkter och enkla önskningar?
"Se till att dom har råd med lådvin och entrecote till helgen och en studsmatta till barnen på tomten, så håller dom sig hyfsat lugna."
"Låt dom aktivera/nyttofiera av sig ångesten. "
"Ge dem två politiska inriktningar som aldrig kan generera någon skillnad, så de tror att de har fri vilja och demokrati."
"Beskriv resten av världen som ett tillstånd där man har brist på allt det fina vi har här, så att de tror att de är lyckade och förunnade något fint."
"Vem tror du att du är", säger grannen ilsket över grillen. "Jävligt konstigt resonemang du har! Du bryr dig inte om min whiskysamling, du vill inte se på mina hemsnickerier, du följer inga serier på tv, du vet inget om bilar, du kan inte ens prata om rubrikerna på löpsedlarna."
Kan det finnas människor som har ett sånt inflytande att de kan förflytta dig och dina medmänniskor som plastpjäser över bordet? Som ser dig som ett husdjur som behöver matas och promeneras med? Och som vet hur de ska få dig att vifta på svansen?
Och om jag påstod att det är så, så skulle jag få flertalet robotar emot mig, de skulle banka på mig, de skulle förlöjliga mig, de skulle peka på mig, de skulle kalla mig för tokstolle, de skulle fortsätta sitt mekaniska, programmerade och ryckiga beteende för det är den enda trygghet de har.
Kreativ redigering: Linda Bjuvgård
www.robotfolket.se
www.klarsikt.humancreations.se
|
