 |
NÄRINGSLIV
Artikel
av Uno Hansson
publicerad 18 feb 2007 kl. 10.01:
Riskkapital vs brukskapital (1)
Efter hundratals år med ensidig riskkapitalism - som i onödan utarmar det ekologiska systemet - så bör det väl äntligen vara dags för konkurrens från kvalitetssäkrade finansieringsalternativ.
Under förra seklet så resulterade den påtagliga bristen på en flexibel och differentierad marknadsstruktur, i långtgående och omfattande socialistiska och kommunistiska experiment med statskontrollerad planhushållning. Den användaranpassade marknadsstrukturen skulle alltså skapas av statliga byråkrater! Utvalda statliga representanter - med odiskutabla komparativa fördelar för våldsutövning - skulle bestämma vad som skulle tillverkas, brukas och förbrukas! Dessa experiment visade sig förstås efter ett fåtal generationsskiften vara ekonomiskt totalt förödande, och dessutom helt oförenliga med genuina individuella behov, önskemål och frihetsrättigheter.
Tillverkningsindustrin har under hundratals år massproducerat en myllrande mångfald av kapitalvaror och bruksprodukter. Trots tillkomsten av Internet så sker fortfarande tillverkningen av basvaror, utan att dem som förväntas använda maten, taken och alla sakerna i nämnvärd omfattning förhandsbeställer precis vad de vill ha innan något börjar tillverkas. Sedan hundratals år så saknas det alltså konkurrenskraftiga alternativ till riskkapitalisternas ensidiga planhushållning!
Det som fortlöpande och ensidigt sker över hela världen är nästan enbart de multinationella brontosauriernas självsvåldigt beslutade planhushållning. Alltså en ensidig och maktfullkomlig planhushållning som hela tiden sker över huvudet på brukarna och konsumenterna! Reklam, sponsring och höga direktörslöner med bonus är naturligtvis i princip onödiga kostnader när det gäller vanliga basprodukter.
Rimligen bör denna ovidkommande och kostnadskrävande gissningslek och utbudsstyrning av konsumenternas "önskemål", på något användarvänligt och effektivt sätt kunna övertrumfas prismässigt. De allra flesta brukarna och konsumenterna, bör rimligtvis själva kunna beställa via Internet vad som bör tillverkas av standardiserade råmaterial nästa dag, och levereras inom en vecka!
Den riskkapitalistiska blå planhushållningen var kanske motiverad under tidigare sekler - och utan de heltäckande kommunikationsnät som gör transaktionskostnaderna försumbara - men.; den bara fortsätter och fortsätter, medan de numera uppenbarliga alternativen helt tycks "ha gått i stå". Riskkapitalismens monopol bara fortsätter och fortsätter - som om man bara väntar och väntar; på bättre tider. eller. vad då? - och ve och fasa.; helt utan att de massmedier som väl fortfarande anser sig vara frihetsliberala, envist och enträget efterlyser konkurrenskraftiga alternativ!
Varför har detta spekulativa och ekonomiskt riskfyllda sätt att tillverka vanliga basvaror, ännu inte fått någon nämnvärd konkurrens från beställningar som brukarna själva gör via Internet, innan några råmaterial börjar bearbetas och arbetslöner, skatter och avgifter betalas ut?
Vid masstillverkning av varor som inte är förhandsbeställda av dem som senare kommer att använda dem, så finns det ju hela tiden en helt uppenbar risk för överproduktion, överkapacitet, prisdumpningar, svinn, nedläggningar och konkurser. Arbetslönerna - inklusive skatter och arbetsgivaravgifter - betalas ju ut utan att veta om allt det som tillverkas kommer att säljas och användas! Vore det inte bättre om användarna och konsumenterna förhandsbeställde allt som de behöver via Internet innan något börjar tillverkas?
Praktiskt taget alla investeringar för masstillverkning har hittills gjorts med banklån mot ränta och ränta på ränta eller med vinstmaximerande riskkapital. Kapitalkostnadernas successiva ökning längs hela leveranskedjan, gör då att de ackumulerade räntornas andel av slutpriserna är mer än 30 %! För bostäder så är räntornas andel mer än 70 % av boendekostnaden!
Kan en eliminering av ränteutgifterna minska kostnaderna med mer än tredjedelen, så bör väl alla snarast försöka utnyttja den möjligheten. Kapitalmarknaden är dessutom ett recirkulerande och återkopplat system. Minskar kostnaderna direkt, så kommer de rimligen att minska ytterligare under nästa recirkulationscykel, för att så småningom successivt plana ut på mycket låga nivåer.
Fortsättning följer. kanske!
|
