 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Peter Schjerva
publicerad 21 maj 2010 kl. 06.00:
Riksenheten för polismål - rena skämtet
"Efter fem verksamhetsår har riksenheten för polismål bevisat att den inte fyller någon som helst praktisk funktion, då enheten antingen underlåter att inleda eller lägger ner nästan samtliga förundersökningar mot politiker, åklagare eller polismän."
Den 1 januari 2005 inrättades Riksenheten för polismål, en nationell operativ enhet inom Åklagarmyndigheten vars uppgift är att utreda brott begångna av åklagare, anställda inom rättsväsendet eller riksdagen.
2005 handlade Riksenheten exempelvis 3 877 anmälningar mot polisanställda varav förundersökning inleddes i 1 175 fall (30,3 %). I 67 fall lagfördes den polisanställda vilket motsvarade 1,7 % av de inkomna anmälningarna och 5,7 % av inledda förundersökningar.
Tre år senare, 2008, var antalet anmälningar 4 443 stycken och antalet inledda förundersökningar 1 013, motsvarande 22,8 %. I 59 fall lagfördes den polisanställda vilket motsvarar i 1,3 % av de inkomna anmälningarna och i 5,8 % av de inledda förundersökningarna.
Sex Säpo-anställda gick i dagarna fria efter att Riksenheten för polismål lagt ner utredningen kring brott mot lagen om hemlig telefonavlyssning. Ärendet avsåg digitala inspelningar från såväl hemlig telefonavlyssning som hemlig teleövervakning, som inte raderats. Lagen stipulerar att sådana uppgifter ovillkorligen skall förstöras med undantag för de tillfällen då uppgifterna har betydelse under en pågående förundersökning, rättegång eller kan förebygga brott. I sådana fall får de sparas till dess att målet avgjorts. Så var inte fallet med de uppgifter som Säpo bevarat.
Riksenheten anförde såsom motiv för att lägga ner undersökningen att cheferna var alltför inkompetenta för att kunna åtalas. De saknade tillräcklig juridisk utbildning för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Riksenheten har således konstaterat att männen är till den grad inkompetenta att de inte kan ställas till svars för sina handlingar i domstol. "Nåja", säger ni, "de fick väl i alla fall sparken då de konstaterades vara för inkompetenta för att sköta sina arbetsuppgifter, och därmed skipades ju i någon mån i alla fall rättvisa?" Men, inte. De har bedömts vara tillräckligt kompetenta för att behålla sina chefspositioner. Det vill säga fem av dom. Den sjätte har befordrats!
Riksenheten för polismål kan sägas ha spelat ut sin roll. Efter fem korta verksamhetsår har verksamheten bevisat att den inte fyller någon som helst praktisk funktion utan att den tillhör kategorin "onödiga myndigheter" som med enkelhet kan bortrationaliseras utan att det gör någon som helst skillnad. Ty då enheten antingen underlåter att inleda eller lägger ner nästan samtliga förundersökningar fyller den ingen funktion.
Lägg ner, gör om och sätt upp en ny organisation direkt under Riksåklagaren med externa utredningsledare och experter. Låt en tremannagrupp bestående av Riksåklagaren, två professorer inom etik och straffrätt samt eventuellt JO och JK fatta åtalsbesluten. För de grupper det handlar om - politiker, åklagare, polisanställda med flera - är just de grupper som en nations förtroende för de demokratiska värdena och rättsväsendet vilar tungt uppå. Skadas förtroendet för dessa befattningar och yrkesgrupper, skadas samtidigt förtroendet för demokratin och rättsväsendet. Det är också därför som dessa yrkesgruppers moral aldrig får ifrågasättas, något som idag tyvärr sker i allt större utsträckning.
Därför är det av yttersta vikt att dels en oförvitlig rättsexpert, Riksåklagaren, är delaktig och utreder och fattar beslut om åtal. Det är också av yttersta vikt att inte bara de rättsliga aspekterna i varje enskilt fall sätts under granskning utan att även vidare aspekter såsom etik och straffrätt involveras i den direkta bedömningsprocessen.
|
