Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
Artikel
av Mats Sederholm
publicerad 14 feb 2011 kl. 10.46:
Revolutionen i Egypten en folkets revolution?
"Risken är att den löpeld av 'revolutioner' som sprider sig endast öppnar vägen för mer inflytande från väst. Det finns till och med en risk att dessa 'folkets revolutioner' är riggade i syfte att just skapa det kaos vari det går att möblera om."
Från ingenstans hände det, åtminstone för oss som inte har någon djupare insikt om vad som försiggår i de nordafrikanska länderna, styrda med järnhand av någon diktator.
Revolution.
Proppen gick ur, ett slumrande raseri har kommit till uttryck, inte minst i Egypten. "Förlösande" är det enda ordet när människor kliver fram och säger stopp. Aktivism är det enda som duger.
Och det mest otroliga är att Mubarak avgick. Allt helt utan våld och trots ett uteblivet internationellt stöd för demonstranterna och en rak och tydlig ton från väst.
I parti och minut ivrar annars ledare i USA och i EU om vikten av demokrati när de blickar österut. Men när det kommer till kritan så är det inte demokrati vi eller andra i väst vill ha, vi vill ha likasinnade, vi vill ha kompisar som kan förstärka vår kultur och vår makt på jorden, skitsamma vilket system de brukar.
När Hamas vann det Palestinska valet för några år sedan i ett demokratiskt val var det inte vad Väst önskade sig, då betydde inte demokrati någonting. USA och västvärlden är kompis med en regering, oavsett om den är byggd på diktatur eller demokrati, så länge den tjänar väst. Saudiarabien är ett exempel. Mubarak, som av H Clinton tidigare utpekats som en vän och allierad till USA, är ett annat. Saddam Hussein var tidigare ett tredje exempel då han uppvaktades av den amerikanska regeringen innan de tog Kuwaits parti och dessutom skapade den konflikt de behövde för att marschera österut i världen.
Här hemma sa den svenska regeringen att den ville ha "stabilitet", "slut på våldet" och när Bildt fick frågan "varför begär ni inte Mubaraks avgång?" så svarade han "därför att det kommer att ske". Man agerar kring sådant man önskar, så enkelt är det.
Läsare, detta är ett spel på högsta nivå. För vad vi skådat är delvis vad som spelas upp framför oss, en folkets revolution, men det finns en stor chans att den allians av bland andra kristna och muslimer och människor från hela Egypten som skrikit ut sin förbannade vrede över åratal av förtryck, riskerar att bli förlorare. Det finns en risk att någon symbolisk politisk kursändring för att lugna massorna kommer till stånd, för att sedan, precis som efter valen här hemma, följas av ett "business as usual". Människors krafter är då uttömda och man biter ihop igen. Den politiska terrängen kommer nu vara så mycket mer komplicerad, den kommer att öppna upp för massor av spel bakom kulisserna. Att Mubarak i ena stunden med kraft hävdar att han ska stanna kvar vid sin post och endast några timmar senare väljer att avgå är en tydlig indikation på att beslutet att avgå inte var enbart hans eget.
Det finns en överhängande risk för att Västvärlden fortsätter med sin dominans och förmodligen så vinner de någonting på affären. Kanske de kan exportera melodifestivalen och döva massorna med klonade låtar, paljetter och tomma utrop som: "Är ni meeeed Kairo? Då köööör vi!" Jo tjenare, rakt in i Robotvärlden och själar som sakta brinner upp.
Eller, och jag är rädd för att jag hoppas på mer än vad jag har täckning för, så går det en spricka just nu, rakt genom Nordafrika, och vem vet - kanske den sprider sig bortom Suez? En spricka som gammal konservativ makt kommer att rasa ner i. Kan östern resa sig med demokrati men utan att förvandlas till nya marknader för Walmart och IKEA med smaklösa köttbullar och potatismos där ungarna är i bollhavet så att blivande arabiska medelklassfamiljerna hinner med sina nya liv och får mer tid för sig själva?
Godnatt "Tusen och en natt".
Efter några år tvingas de Egyptiska myndigheterna att starta sin motsvarighet av BRIS och precis som här i Sverige kommer välgödda men själsligt krisande barn och ungdomar att allt desperatare ringa in och klaga på våld, ensamhet och tomhet i sina familjer. Men vem bryr sig, de hade rätten att yttra sig!
"Men riskerna då", tänker du, "riskerna med en islamisk diktatur, ser du inte dem? Kvinnor som stenas ihjäl!"
Jag konstaterar att de som för det mesta tar upp stenade kvinnor är män som till vardags ger fullständigt fan i jämställdhet och feminism här på hemmaplan. De har bara hittat ett bra tillhygge att slå med! Vårt välfärdsamhälle är ett "diktatoriskt" samhälle där ett fåtal människor äger flertalets tillgångar. Människor plågas varje dag när bankräntor far upp och ner och ekonomin mjölkar sönder människors tillgång till ro och eftertanke. Vuxna och barn utsätts för stress och splittring. Vår yttrandefrihet har endast en reell verkan så länge vi inte kritiserar systemet. En anda av kärlek och sammanhållning krackeleras hela tiden mer och mer, det är som ett gift som sakta påverkar oss, men så långsamt att ingen debatt uppstår. Fler människor tar antingen sina liv eller dör i följdverkningar av vårt samhällssystem än antal kvinnor som dödas av stenkastning i muslimska länder. Jag känner ändå på mig att det är bäst att här deklarera mitt avstånd från den avskyvärda stenkastningen - bara så ingen missförstår mig.
Ett riktigt demokratiskt samhälle där kristna och muslimer kan samexistera är förstås att önska och det är vad det mesta pekar på just nu i Egypten. Men samtidigt har vi inte det minsta att göra med hur man i Tunisien eller Egypten väljer att formera sitt nya politiska eller religiösa landskap. De har sin väg att gå. Hjälp dem till förändring, men bort med tassarna efter det!
Grundproblemet är att den där sprickan som spridit sig i Nordafrika måste sprida sig västerut och norrut till vår värld innan ett ordenligt paradigmskifte kan ske någonstans på jorden och innan en verklig demokrati är möjlig. Det går nämligen inte att göra en revolution idag utan att det finns en global koncensus bland de som behärskar världsutvecklingen. Tro inget annat. Revolutioner och uppror är alltid i någon mening riggade händelser av exempelvis CIA och på uppdrag av globala krafter i syfte att i lönndom generera problem som de sedan öppet kan kliva in och erbjuda lösningar på.
När nu Mubarak är borta börjar den andra revolutionen, det egentliga spelet, nämligen det om vilka den/de nästa styrande av landet blir. Kommer "demokratiförkämparna" USA som pumpat in pengar till diktatorn Mubarak att acceptera något annat än en ny marionett? Risken är att den löpeld av "revolutioner" som sprider sig endast öppnar vägen för mer inflytande och dominans från väst. Det finns till och med en risk att dessa "folkets revolutioner" är riggade i syfte att just skapa det kaos vari det går att möblera om. Marionetter tillsätts så att de i lönndom tjänar den globala politiken och samtidigt smeker folket medhårs i det öppna. Den Palestinska presidenten Abbas blev nyligen avslöjad med att i det dolda ha samarbeta med Israel kring deras attack mot Gaza. Den "orangea" revolutionen i Ukraina 2004 mot presidenten Viktor Yanuovich slutade med att ... han blev president igen. Den "rosa" revolutionen i Georgien ledde fram till att en av många USA-utbildade och anpassade, nämligen Saakashvili, fick makten.
Det kanske bara är så att det var dags att byta marionetten Mubarak mot något mer modernt, någon i ett mer demokratiskt snitt. I Egypten står flera sådana marionetter på tur att kliva fram till förfogande. Mohamed ElBaradei, diplomat och lite allt-i-allo är en sådan väst-marinerad politiker fostrad i USA. Vice presidenten Omar Suleiman är ytterligare en.
I de flesta fall är sådana här spontana protester/revolutioner förberedda och sponsrade av ekonomiska och politiska krafter. Utländska tankesmedjor, stiftelser och fonder stödda av en klick inflytelserika människor sätter riktlinjerna. Pengar pumpas in och organisationer skapas i det kommande revolutionslandet. Nätverk av oppositionella grupperingar lobbas fram och vips, "dags för revolution". Men knappast en folkets revolution, brukar det visa sig.
Når våra politiker (och andra runt om i värden) håller tyst är det för att anpassa sig och för att avvakta konsensus från de globala krafter som sätter ordningen. Våra politiker bara upprepar vad de redan vet är den internationella vägen.
Det är först när krutröken lagt sig som vi får veta den egentliga meningen med vad som nu sker och vilka som i grunden genererade denna plötsliga "revolutionsvåg". Den har öppnat upp en pysventil vars tryck riskerar att riktas om till en annan verkan än vad media eller debatten vill vidkännas. Men räkna inte med någon mediebevakning på auktionen som följer. Vilka som budar på Egypten är politiskt inkorrekt att förmedla.
Inget ska förta glädjen med vad som nu skett. Det går att skapa förändring. Aktivism är avgörande och jag tror inte att jag kan förstå den innerliga glädje som de flesta egyptier just nu känner.
Ordet islam betyder "villkorslös kapitulation för Guds vilja". För oss som varken bär på islamofobi eller en andlig allergi så finns en fri tolkning av detta som innebär en värld där alla dominerande krafter slås i spillror till förmån för en organisk och mänsklig inneboende vilja till att forma våra liv i samförstånd och fred.
Jag vill! Vågar du vilja?
Mats Sederholm, Krönikör och medförfattare till boken Robotfolket
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
