Dagens skrivtips: Soldatmordet i London | Vård till papperslösa | Tamerlan Tsarnajev kopplas till trippelmordBörja här!
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Bengt O Björklund
publicerad 17 maj 2012 kl. 06.00:
Toni Holgersson Foto: Bengt O Björklund
Resande i musik
De resande i Sverige har fått mer än sin beskärda del av umbäranden. Synen på dem har inte varit blid. Ändå är det bland de resande det finns så många kreativa människor. Toni Holgersson är en av dem.
Vi möts i Katarina kyrkas matsal och äter vår köttsoppa innan vi förflyttar oss till ungkarlshotellet där Toni bor just nu. Det var alldeles för surrigt i matsalen för att kunna göra en intervju.
Toni Holgersson är född 1966 och växte upp på Upplandsgatan i Stockholm och senare i Fagersjö, en stadsdel i närheten av Farsta. Pappa var sjukhusvaktmästare och mamma jobbade på Gröna Lund på somrarna.
"Det var ju en bonus att man fick gratis åkremsor på Grönan", säger Toni med en glimt i ögonen.
Både mamma och pappa har resandebakgrund. "Fast mamma var den som var bäst på att tala romani. Kanske för att på den tiden fanns det fortfarande en stor rädsla för att öppet säga att man var resande, på mycket goda grunder. Därför talade man inte romani så ofta. Jag kommer ihåg att farmor och farfar pratade romani med varandra, men när de talade till pappa gjorde de det på svenska. Det var inte alls som det är idag när det finns en stolthet och man har insett vikten av att hålla språket vid liv och att hålla nyfikenheten kring sina rötter vid liv." Toni Holgerssons intresse för musik kom tidigt. "Jag sjöng alltid", minns han. "Jag kommer ihåg en gång när jag och pappa blev stoppade av polisen och togs in till polisstationen för alkoholtest. Då såg jag en mikrofon på bordet. Jag var väl runt fyra år tror jag, och allt jag ville just då var att få sjunga i den där mikrofonen."
Och det gjorde han. Och poliserna spelade in. Det var hans första inspelning.
"Till min pappas förtvivlan valde jag att sjunga Mördar-Anders."
Under sjuttiotalet hade Toni en period när han bara dyrkade Elvis - "Jag plågade mina klasskompisar konstant med mina Elvistolkningar på roliga timmen och på rasterna."
När Toni var 14 år omhändertogs han enligt LVU och hamnade på Valstadkollektivet utanför Västervik. "Där fanns det mycket sång och musik på den tiden och mycket handlade om vänsterrörelsens musik som Joe Hill och Hoola Bandoola Band. En dag kom Björn Afzelius på besök och spelade. Det gjorde ett mycket starkt intryck på mig", berättar Toni.
Toni hade själv just börjat spela gitarr. Tio år senare turnerade han med just Björn Afzelius och med Lisa Ekdahl i turnén Visor och Rosor.
När Toni var 18 år började han komponera egna låtar. När han var 20 kom hans första singel "Utanför mitt fönster". Det första albumet kom 1989. Sedan dess har sju album till sett dagens ljus. Han har även medverkat på ett stort antal andra album. Hur ser han då själv på sin produktion?
"I grunden rör sig mina sånger runt ett visst melodimönster", förklarar Toni, "inom slags visa/alternativ tradition. Temat är ofta relationsbaserat, nästan som om det vore i brevform. Relation är ju ett stort begrepp som omfattar all mänsklig kontakt. Sedan spelar givetvis produktion och arrangemang en stor roll i hur det slutgiltiga resultatet blir."
Han menar att i grunden är hans musik densamma, men att utvecklingen har skett inom produktion och arrangemang. Hans senaste platta "Ibland kallar jag det kärlek" har hans 24-årige son Dante producerat. Dante är också musiker.
För att återgå till hur det är att vara resande idag, hur är det?
"De flesta resande idag har en mycket större nyfikenhet på sitt resandearv. Diskrimineringen är inte alls densamma som den var tidigare. Kanske är det en generationsfråga, men den rädsla som mina föräldrar och deras föräldrar kände, verkar inte finnas kvar längre i min generation. Men resandeproblematiken har alltid, anser jag, varit en klassfråga. Man kan till och med säga att diskriminering alltid handlar om klassfrågor. Köns- och klassdiskriminering är de största problemen idag i Europa", säger Toni.
Toni menar att romernas problematik i Östeuropa bottnar i samma problematik, alltså i en klassfråga.
"Vad det handlar om är att alla måste ha samma rättigheter och möjligheter. Det kan inte vara möjligt att ett folk i dagens Europa ska vara tvingade att befinna sig allra längst ner på klasskalan."
(Artikeln har tidigare publicerats i É Romani Glinda, nr 2, 2012.)
Bengt O Björklund, Konstnären, journalisten, fotografen, musikern, författaren och poeten Bengt O Björklund är född i Stockholm 1949. År 1968 hamnade han i fängelse i Istanbul tillsammans med ett gäng internationella konstnärer, poeter och musiker. Det var där han började.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
