Med mig själv som enda sällskap packade jag min väska och drog Ut i världen bortom gränsen där jag stått och längtat I väskan låg mina tårar, min kärlek och mina drömmar Hjärtat klädde jag i mod och ögonen täcktes av nyfikenhet I natten fann jag mitt ljus En liten blinkande punkt av framtiden blev det jag följde En prick blev snart en måne och en natt blev snart till gryning
Alexandra Andersson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook