 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Gisela Jönsson
publicerad 4 maj 2001 kl. 09.46:
Replik till Ana Udovic
Kan hända är det löjligt att förklara sig angående något man aldrig sagt, men jag kan inte låta bli.
Jag ska börja med att reda upp ett missförstånd. Ana verkar tro att jag, trots att detta inte står någonstans i min artikel, tycker att "bara människor som tänker" ska få rösta. Hur hon har fått den uppfattningen förstår jag inte riktigt.
Jag antydde att det är bättre att vara utbildad än obildad, både för en själv och för "folket". Självklart ska man inte beröva folk rösträtt beroende på grad av utbildning och så vidare. Vem skulle vara kvalificerad att bestämma "du är smart nog, men inte du"? Men, å andra sidan så är det precis så det är, eftersom inte alla som bor i Sverige får rösta.
Mitt ideal skulle vara att alla får rösta i en demokrati, det är det ordet betyder, men man kan kanske anta att det inte "fungerar".
Hur som helst. Att antyda att jag skulle ha förespråkat en inskränkning av rösträtten är att bygga sig en tunn halmgubbe att slå ner. Tyvärr (?) var i princip alla Anas argument uppbyggda kring denna halmgubbe.
Jag har fått uppfattningen att Ana är mer eller mindre vänster, vilket kan förklara varför hon verkar ha trott (eftersom det är detta hon argumenterar emot) att något slags tvång (i form av lagstiftning, eller vad menar du, Ana?) var involverat i min idé om en mer levande politisk dialog människor emellan. Antingen det, eller så tyckte hon helt enkelt att det var enklare att argumentera emot något jag inte skrivit.
Vidare ska jag förtydliga vad jag menat med "tänka" och "känna". Om man röstar enbart "på känsla", så har man inte tänkt (annars skulle man ju inte säga att man röstat "på känsla"). Men att tänka igenom något innebär "inte" att man ignorerar känslor.
Känns "det är dåligt att människor svälter" rätt, ja, då är man... ja, vad är man då? Är man vänster? Höger? Mittemellan? Vad den bästa lösningen på svält är, är inte självklart. Svaret ligger inte öppet i känslan "det är dåligt att människor svälter". Om den gjorde det skulle man ju, som jag tidigare påpekat, vara överens.
En kanske menar att socialism är lösningen, att ta från de rika och ge till de fattiga; en kanske tycker att välgörenhet är lösningen; en kanske menar att "titta på oss i väst, vi har mycket mindre svält än de i före detta kommunistiska länder. Socialliberalism är lösningen." Vad man än tycker att svaret är, så kommer man fram till det genom att tänka. Att man till att börja med tycker att det är dåligt, "det", antar jag, är en känsla.
Ana skriver: "Vi behöver inte utbilda oss." Det är sant att det inte är tvång på det. Ingen har heller insinuerat det, eller föreslagit att det borde vara så. Men om vi vill förstå saker, så behöver vi utbilda, informera, oss. Det var det min artikel handlade om. Likaså kan man säga "vi måste inte äta". Det finns ingen lag på att man måste äta. Men gör man det inte, så dör man. Det finns heller ingen lag på att gå upp ur sängen på morgonen, men om man vill gå till skolan så behöver man det.
"Känns EU fel, har man full rätt att protestera mot EU, oavsett vad Gisela råkar tycka om det."
Precis. Man ska ha rätt att protestera. Även om det inte är baserat på kunskap utan bara är ett infall. Vad Ana vill säga med detta, vet jag inte riktigt. Något protestförbud kan jag inte minnas att jag har nämnt.
Tycker du, Ana, att det är "bra" att basera en åsikt på en känsla allena? Om man inte tänker är ju risken så mycket större att man stöder något som är helt fel! Och ja, jag tycker det är "dåligt", inte att det ska vara förbjudet, att stödja saker som är dåliga (huruvida EU är bra eller dåligt är en helt annan diskussion, personligen är jag mot).
Till sist skulle jag vilja säga detta till Ana och de som läser detta: min artikel var fylld av tyckanden, det var en idé om hur man kan engagera och upplysa människor (vad artikeln faktiskt handlar om har inte alls bemötts!); det var "inte" ett lagförslag eller någon plan om hur jag ska lägga upp saker efter en genomförd statskupp. Det involverar inte tvång på någon nivå. (Hur tänker man, när man får: "diskutera" närhelst tillfälle ges (och lusten finns)" (obs lusten!) till "att samtala forcerat"?)
Man kan tycka vad man vill om denna idé och detta sätt att se på hur man bör förhålla sig till sin omvärld (rationell), men med tanke på hur Ana här pratat sig varm om allas rätt till ignorans och dumhet kan hon ju knappast ha något att invända mot att någon "tycker" något, "oavsett vad hon råkar tycka om det" själv.
|
