I tidningen Barometern under rubriken "Mörkblå fond är farligare" har Ulf Wickbom den 16 november 2011 behandlat hur olika högerextrema riktningar behandlas jämfört med vänsterextrema. Själv har jag större delen av mitt liv varit vad man kallar vänsterextrem och det har jag aldrig skämts för.
Wickbom skriver "Det är nästan lite fint att gråna mot en illröd bakgrund. Den sortens revolutionära verksamhet är romantisk. Bruna kulisser luktar ölkällare och ekar av stöveltramp."
I artikeln behandlas Ingvar Kamprads högerextrema böjelser i ungdomen och hur han hade fått klä skott för detta. Wickbom skriver "Vem var inte lättförförd i ungdomen, när hormonerna härjade som värst och de enkla sanningarna erbjöd en nödutgång ur förvirringen." Till detta kan jag tillägga att Kamprad fortsatte att vara aktiv långt efter andra världskrigets slut och uppgifterna om judeutrotningen blivit känd.
Hitler som Gud anses väl som en omöjlig boktitel. Med Stalin som Gud går däremot bra. Det tycker författaren Magnus Utvik som skriver om tre egna tonår i sekten Kommunistiska Partiet i Sverige (KPS). Det tog honom 25 år att göra upp med denna irrfärd. Nuförtiden pratar han böcker i tv-soffan.
Statsvetaren Tommy Möller har skrivit en bok om högerledaren Gunnar Heckscher som var partiledare mellan 1961 och 1964. När han var politiskt aktiv på 1930-talet tillhörde han högerpartiets nya generation.
Wickbom skriver "Hos denna generation saknades i allt väsentligt den skepsis mot demokrati och parlamentarism som under lång tid kommit att sätta sin prägel på den äldre generationens politiker. Den hade motarbetat den allmänna rösträttens införande och försvarade kungamakten när krav restes på ett mer parlamentariskt styrelserätt."
Enligt Wickbom startade Heckscher en idémässig förnyelse som leder fram till dagens arbetslinje. Den började formuleras då. Med ekonomiskt självständiga medborgare skulle samhället i dess helhet bli rikare, även kulturellt.
Yngve Karlsson, 75 år och evig student.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
