Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
SEX & KÄRLEK
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 28 jul 2008 kl. 06.11:
Relation kontra singelliv
Relationen är en dröm om livslång lycka, en dröm om harmoni i livet, en dröm om att äntligen ha funnit sin plats på jorden. Singellivet är en flykt från relationen, som inte uppfyllde dessa villkor, men singellivet kan också vara självvalt.
De flesta människor vill nog ha en relation ändå. Relationen är koden för den normala och accepterade livsformen. Har du en relation, kan du vara säker på, att du får vara med i gänget, att du blir bjuden på olika fester och att du räknas på ett annat sätt, än den som lever singelliv. Relationen har många fördelar, bl.a. ett regelbundet sexliv i bästa fall, du slipper vara ensam och tala till dig själv, du får säkerheten från barndomen tillbaka då du i alla fall hade någon i huset. Du är aldrig ensam.
Häromdagen, hörde jag berättas om en kvinna, som levt ensam hela sitt liv, men som har en son. Hon har aldrig berättat vem pappan till sonen är för någon och hennes största fasa är att pensionera sig. Hennes liv är jobbet - och till sitt hem har hon aldrig bjudit någon på tjugo år. Hon hade sagt häromdagen, att hennes liv bara går utför. I ett annat fall hörde jag om en man blev lämnad av sin sambo, varefter han tog sitt liv. Ytterligare en kvinna säger att det är tråkigt att leva med samma man hela livet. "De som lever ensamma, verkar ha det mycket roligare!"
Hur ska vi ha det? Hur ser sexlivet ut i de flesta relationer? Ja, jag känner många som har delade sovrum. De skyller på att partnern snarkar eller att de vill läsa sent, men säger att de tassar in till varandra ibland på nätterna. I tidningen läser man om gifta par som fått barn och som aldrig kan ta sig tid för varandra, på flera månader. Det är ytterst sällan man hör om par som har det bra tillsammans och som är nöjda med varandra. Tvärtom, längtar många par efter att få sin egen tid och det poängteras också i pressen, hur viktigt det är.
Är då partnern en i en relation en slags trygghetssymbol, en "i stället för" den trygga barndomen med mamma och pappa? Är det därför vi inte alltid hjälper och stödjer varandra i relationen, utan skiljer oss i stället om den här tryggheten saknas? Man säger ju inom psykologin, att ett barn är färdigt vid 12 års ålder ungefär. Är vårt livs band då färdiginspelat - eller är vår egen hjärnas databank färdigprogrammerad, för att avgöra hur vårt liv ska se ut och vad vi ska känna i framtiden? Eller finns det plats för omprogrammering och tillägg i vår egen databank?
En väninna till mig, som bott 35 år i USA, har besökt Sverige varje år. I alla år har jag lyssnat till klagomål på mannen i hennes liv. Efter 20 år frågade jag henne, varför hon inte skiljer sig? Det skulle jag ha gjort! Hon reagerade med fasa och sa att jag inte visste hur ekonomin ser ut i USA. Där skiljer man sig inte utan tänker sig för, sa hon. Själv har jag föredragit att skilja mig av olika skäl, därmed inte sagt att jag själv är felfri eller att jag absolut vill leva singelliv. Eller - har jag kanske inte hittat den rätta tryggheten? Eller - har jag aldrig haft den tryggheten och därför väljer jag singelliv?
Relationen är en dröm om livslång lycka, förståelse emellan två själsfränder, en dröm om harmoni i livet, en dröm om att äntligen ha funnit sin plats på jorden. Singellivet är en flykt från relationen, som inte uppfyllde dessa villkor, men singellivet kan också vara självvalt.
Pia Isaksson, Konstnär, arbetar med barn och ungdom, intresserad av samhällsfrågor
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
