Några inom en styrande grupp av folkvalda blir lätt en driftkucku för en enkel väljare. Jag försöker här göra en subjektivt nedtecknad recension om de gångna borgerliga åren i form av personliga tankar från roten.
Om tonen uppfattas som raljerande och kryddad av en liten nypa förakt, så har jag inte misslyckats helt.
Då, inför valrörelsen 2006, börjar splittring och trötthet märkas i arbetarrörelsen. Högerns kaxiga egenmäktiga utnämnande av "Det nya arbetarpartiet" väcker mest munterhet och en axelryckning bland väljarna. Valresultatet visar dock att många tusen (S)-väljare lyssnat till lockropen om skattesänkning i vanliga inkomstgrupper. Utvecklingen under 2000-talet av bostadspriserna och nya upplåtelseformer bidrar givetvis. Alla måste bo och när lilla trerummaren i HSB plötsligt är värd två miljoner och den självbyggda lilla, ganska slitna, 30-talsvillan kostar fyra miljoner, så känner sig mången plötsligt högborgerlig. Lämnar fackföreningen i en egen liten klassresa för att spara några spänn och nöjer sig med bankens försäkringar om det vettiga och sunda i att hjälpa till att driva inflationen och skriva på för bolån på 2-3 miljoner. Nordea-chefen myser mest.
Valnattens festligheter går fort och den så kallade Alliansen - högerns och övrig borgerlighets metod att närma sig köttgrytorna - bildar regering. Många av de stolta nya ministrarna faller som käglor de första veckorna därför att de inte tål en mediagranskning. Vissa mediadrev är rätt kul. Någon har svurit i kyrkan eller mixtrat med bygglov eller så. Men efter ett par år börjar gänget att jobba en smula och finansminister Borg inger stort förtroende. Krisen 2008 klaras av utan svält och tandagnisslan.
Men löftena, löftena... Högerledaren lovar att sänka energiskatterna. Efter ett år har man HÖJT dem. Utan en tanke på att det är fult att ljuga. Efter sex år kostar bensinen 16 kronor. År 2006 10 kronor. Skatten står för den stora delen av höjningen. Man anför klimat- och miljöskäl. Jovisst, om vi inte har råd att tanka våra bilar så minskar utsläppen. Smart. Trist bara att notan för prisökningarna på transporter kommer på matkonto och skattsedel.
Landsbygdssatsningen har skötts utmärkt av förra industriministern. Som kläckte och drev den så kallade "pumplagen". Mackar även i glesbygd med en viss storlek på bränsleförsäljning ålades inköp och anläggning av en etanolpump - ni vet bränslet i den blå pumpen som ingen längre använder. Resultatet blev över 1000 (ettusen) nedlagda mindre bensinmackar under ett par år. Finansieringen gick inte ihop ty en och en halv miljon kronor för en etanolpump är mycket pengar. Macken drevs vanligtvis ihop med glesbygdsortens närbutik med postservice, apotek- och systemombud. Ajöss med alltihop. En glesbygdssatsning vi aldrig glömmer.
Posten slogs ihop med Danmarks Post och de flesta brevlådor rationaliserades bort. Nu får vi morgonposten på kvällen. Tar breven omvägen över København?
Excellensen Bildt sitter tyst och fin för att slippa snack om sina Lundin-aktier och några fängslade svenska journalister sitter väl bra och diskret bakom galler därnere för dom vet en hel del om Lundins övriga pamphantering. Håhå jaja.
Nyligen överlämnade våra superiorer i tysthet en större summa till Bryssel. För att "säkra euron" som vi svenskar f.ö. röstat bort som valuta. Man talar om 100 miljarder. Samma slant som vi enligt vissa källor årligen lägger på invandring och migration. När Saab närmade sig konkursens brant för mindre än ett år sedan fanns inga liknande summor att påräkna från vår hjärntrust i riksdagen. Saab hade varit på fötter för en tredjedel av summan och femtusen jobb varit räddade. Snacka med A-kassan, knegarn.
Sjukförsäkringsministern eller nån dräng på F-kassan ringer dig numera efter fem veckors cancerbehandling. "Kan du jobba halvtid?" Din läkare talar om minst sex månaders sjukskrivning men han har ingen talan längre.
Kanske ett sätt att skrämma livet ur dödsförskräckta som just börjat förstå vilken sjukdom som drabbat dem. Ny typ av cancerrehabilitering? Mera skräck till folket. Skräm ihjäl dom.
En halv miljon arbetslösa i vårt land behöver inte bli flera. Några tusen av dom kan väl bli flyttkarlar åt dårarna i EU? Givetvis till marknadsmässiga EU-löner. En miljon per år och skattefrihet och fria hemresor.
Som ni vet så flyttas ALLT i EU-kvarteren - möbler och inredning, allt, till och med personalen - till Strasbourg på våren och tillbaka igen på hösten. Det kostar 100 miljarder per år. Bara så ni vet och förstår vad dom egentligen håller på med där nere.
Nej, nu slutar jag. Innan jag säger något dumt.
Lennart Lundwall, Gammal men inte äldst
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
