Skriv idag om: Ulf Kristersson och jobbkraven | Norges rätt dela ut Nobelpris | SJ-sträckan Göteborg-Malmö Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Tobias Jeppsson
publicerad 27 jan kl. 06.00:
Nominerad till ledare för (S) - Stefan Löfven Foto: Janwikifoto (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)
Recept för Socialdemokraternas återhämtning
Den nya partiledaren sätts inte framför ett dukat bord, precis. Därför delar jag med mig av ett recept för socialdemokratins återhämtning.
Med en nyvald partiledare som är gubbe och kärnkraftsförespråkare, kommer det bli svårt att locka tillbaka förlorade väljare som flytt till Miljöpartiet. Vänstersossar, som flytt till Vänsterpartiet, blir nog också svåra att locka till sig så länge vänstern har en stark och populär partiledare. Kanske står hoppet till halvvilsna borgerliga väljare. Är det därifrån man tänkt locka till sig väljarna? Eller har man tänkt på sina väljare och potentiella väljare överhuvudtaget?
Allt som oftast får jag känslan av att när sossarna är i kris och diskuterar problemen, så kommer man med lösningar som bara förvärrar krisen. Det är kanske inte så konstigt heller, när de som fortfarande är kvar i partiet naturligtvis vill fortsätta bedriva samma sorts politik som tidigare. Samma sorts politik som är en del av problemet, och som har decimerat deras väljarkår till halva styrkan på ett par decennier.
Det är förvisso inte fel att bedriva en viss sorts politik med en ideologisk övertygelse. Tvärtom kan det vara ett sundhetstecken. Men om man vill vara ett parti för hela Sverige, och ett stort parti som ska dominera den svenska politiken på samma sätt som tidigare, så hade det nog varit mer taktiskt att fundera lite över vad det var för något som fick deras tidigare väljare att överge dem. Istället hör man ofta partiet själva hävda att deras politik är bra, men att de har svårt att nå ut. Personligen tror jag inte att det är kommunikationsproblemen som är störst, utan den politiska strategin och förmågan att tillämpa politiken i praktiken. Ett problem man haft åtminstone sedan Göran Persson tog över rodret, och det var också just då väljarsiffrorna började dala.
Jag har i en tidigare artikel skrivit om varför jag en gång övergav sossarna som förstahandsval. Men jag tänkte utöka den analysen med ett recept för vad jag tror sossarna måste göra för att ha någon liten chans att vinna tillbaka sina forna väljare.
För det första så bör man se över vad man egentligen åstadkom under de socialdemokratiska regeringsåren från 90-talet och framåt, då siffrorna började dala, och jämföra det med tidigare perioder då man hade över femtio procent av väljarna. Partiprogrammet har egentligen inte förändrats särskilt mycket, men däremot har omvärlden förändrats, och även om många punkter i partiprogrammet fortfarande är högst relevanta så har man misslyckats med att omsätta sitt partiprogram i praktiken. Inkomstklyftorna har ökat, bostadssituationen är svår i många storstäder, studenter har väldigt knappa resurser, och det har funnits många problem i vård och skola av olika slag. Det hjälper inte med en god vilja när ingenting sker i praktiken. Då tappar folk förtroendet även om politiken ser bra ut på pappret.
Det man bör göra är att se över hur man ska kunna bedriva en mer praktiskt handlingskraftig politik, och hur man övertygar väljarna om detta. Socialdemokraterna har varit de långsamma reformernas parti. Det har gått i snigelfart senaste decennierna och kanske beror det på att man är ganska så nöjd i partitoppen. Dessvärre är det många som inte är nöjda, och de vill ha en förändring i olika frågor så snart som möjligt, helst någon gång under deras livstid. Med en handlingskraftig och smart politik så ska det inte behöva ta flera generationer att lösa samhällsproblem.
Även om det praktiska arbetet kanske är viktigast, så kommer kommunikationen vara det viktigaste så länge de sitter i opposition. Kommunikationen måste slipas och ses över på alla plan. Man måste nog slåss med samma vapen som alliansen och jobba utifrån ett PR-tänk, och fila på några slagkraftiga begrepp som man upprepar ofta. Man bör medieträna politikerna som oftast syns i media och avsätta resurser för några personer som sitter och jobbar dagarna i ända med att leta reda på fakta och statistik som styrker budskapen och ger dem trovärdighet - men också självkritiskt granska sin politik innan de svaga punkterna hinner bli angripna. Viktigt är också att framföra sina visioner om vad man vill, och inte fastna i en attackposition där man bara kritiserar regeringen utan att tala om vad man själv vill med sin politik, och vilka konkreta långsiktiga mål och visioner man har. Många vill höra positiva budskap och verkar avskräckas av de som ständigt går till attack. Givetvis ska man fortsätta ägna sig åt kritik, men den bästa formen av kritik är att visa upp ett bättre fungerande förslag än sina motståndare.
Kommunikationen bör också backas upp med någon seriös och stor tankesmedja i stil med det borgerliga Timbro som finansieras av Svenskt Näringsliv. Kanske skulle fackföreningarna kunna gå ihop och bilda en stor och resursstark tankesmedja. Visserligen finns redan socialdemokratiska och rödgröna tankesmedjor, men de är väldigt små och resurssvaga i jämförelse med Timbro, vars betydelse man inte får underskatta i svensk media och debatt. Dessutom vore det inte fel med en stor och seriös socialdemokratisk eller rödgrön dagstidning som kan fungera som motvikt till DN, Svenska Dagbladet och alla andra borgerliga tidningar som dominerar nyhetsmedierna idag. Aftonbladet är ju bortom all räddning nu när den förvandlats till en skandaltidning som kan få Hänt i Veckan att framstå som seriös. (Varför ger inte public service ut någon dagstidning förresten, när de producerar nyheter och nöje i TV?)
Sist men inte minst; det politiska innehållet. I stora drag tror jag att de allra flesta som läser det socialdemokratiska partiprogrammet tycker att det låter väldigt bra. Men man måste våga stå för det också, och visa att man menar allvar och har konkreta planer för hur man tänker genomföra det. Många ledande sossar verkar idag ha gått på den borgerliga myten om att offentlig välfärd är något som kostar och är olönsamt, en belastning för samhället. Göran Persson motiverade en del nedskärningar och sparsam ekonomi med att vi "inte hade råd" med välfärdssatsningar. Flera sossar har sagt att man inte tänker återställa alla jobbskatteavdrag när de får makten, och verkar också ha gått på den borgerliga myten om att skatter är något negativt och hämmande för ekonomin. Man bör då ställa sig frågan hur samhällen med låga skatter och där man inte satsar på välfärd ser ut - är de verkligen rikare och har det bättre? Och hur kommer det sig att Sverige var som mest framgångsrikt när vi höjde skatter och satsade mycket på välfärd? Dagens sossar måste inse att välfärdsinvesteringar är något positivt för hela vår samhällsekonomi och ingen belastning som borgarna påstår. Att det sedan finns mycket annat positivt med en fungerande välfärd förstår nog alla, men de måste kunna förklara att det vi satsar på välfärd kommer vi på lång sikt att tjäna igen på minskade ohälsoproblem, och kostnader orsakade av andra problem. Det är inte häftigt att betala hög skatt, men det är ekonomiskt och socialt lönsamt för hela Sverige.
Och hur ska man få tillbaka de förlorade väljarna? Om man ska få tillbaka alla som flytt till Vänster- och Miljöpartiet så tror att jag man måste satsa mer på miljön och på de frågor som benämns som "vänster". Kanske måste man till och med vara självkritiska och erkänna öppet att man misslyckats med att till exempel minska klyftorna i samhället, men att man har en ny strategi nu och tar nya tag, istället för att köra vidare på samma spår som tidigare.
En ansenlig del av de borgerliga väljarna tror jag inte är så svåra att locka till sig. Många politiskt aktiva och journalister verkar leva i illusionen om att alla väljare gör väldigt rationella och genomtänkta val, men jag tror inte det riktigt stämmer. Många verkar rösta på alliansen enbart för att de blev besvikna på att sossarna inte åstadkom det man hoppats på. Man bytte därför sida i hopp om att alliansen skulle kunna lösa problemen bättre, utan att egentligen bry sig så mycket om ideologin bakom. Därför tror jag inte man behöver närma sig mitten för att locka tillbaka borgerliga väljare, utan kanske bara visa upp att man är ett tydligare och trovärdigare vänsteralternativ. Men det finns såklart också en stor skepsis mot sossarnas politik när det gäller företagare och företag. Om man nu menar allvar med att jobben är viktigast, så kanske man borde se över de skatter som drabbar företag och företagare, och hålla dem lite lägre - framförallt för småföretagare - och höja dem på mer relevanta ställen som till exempel för höginkomsttagare, penningtransaktioner och bensinskatt, etc.
Tobias Jeppsson, debattör och marodör
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
SENAST IN
Jimmie Åkesson (SD), Stefan Löfven (S) Foto: Frankie Fouganthin/Jeandre du Toit (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)Fouganthin
