 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Maria Sågå
publicerad 8 sep 2011 kl. 08.58:
Rapport om minskad främlingsfientlighet för bra för att vara sann
Samtidigt som främlingsfientligheten tycks minska, vill över 60 procent att de som begår brott i Sverige ska utvisas. Hur går det ihop?
Det är ofta på kvällarna, när man ligger i sängen och egentligen ska sova, som tankar som man inte tänkt under den ofta mer aktiva dagen, dyker upp och gör sig påminda. Jag gissar att jag inte är ensam om detta dilemma? Minuterna går och blir till en timme, kanske två, och det går det inte att stänga av; att tänka tankarna klart efter en natts sömn, under morgondagen. Ibland kanske den här (ofrivilliga) stunden på kvällarna kan leda till svar och framsteg, men ibland kan det kännas som man varken kommer framåt eller bakåt i tankegångarna.
För min del har en del av tankarna senaste tiden handlat om det stora - just på kvällarna allt för stora - ämnet främlingsfientlighet.
Enligt den årliga mångfaldsbarometern från Uppsala universitet, tappar främlingsfientligheten mark, och en klar majoritet av Sveriges befolkning är positiva till ett mångfallssamhälle. Som jämförelse kan nämnas att år 2010 hade 5,7 procent av de tillfrågade extremt (lägg märke till ordet "extremt"!) negativa attityder till mångfald. Årets undersökning visar på att antalet har minskat till 4,9 procent. Det låter ju fantastiskt om det är så, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om det var samma människor som tillfrågades som förra året, eller om det är nya som fått uttala sig i frågan. Är det så, så kanske svaret finns där? Är min amatörfundering, då. Visst verkar det lite väl otroligt om så pass många som var emot invandring så sent som förra året, plötsligt och som genom ett mirakel, blivit för? Det låter lite för bra för att vara sant, va? Och, som vi vet, är det för bra för att vara sant så är det oftast inte det... Tyvärr.
Dock: Årets undersökning visar att de som är för invandrare, ändå har riktigt höga krav för att de berörda människorna ska få en "OK!"-stämpel i baken:
* Över 80 procent anser att invandrare har en skyldighet att anpassa sig till vårt lands vanor.
Om det nu är så att det faktiskt är av hänsyn till invandrarna - för att de ska få ett så bra liv som möjligt här, integreras och ha en framtid här - visst; vi ger dem en chans till en ny början och ett nytt liv med jobb, familj, bostad och trygghet. OM det nu sker av, och med, hänsyn till människan. "Skyldighet" låter dock som ett starkt ord i mina öron, och frågan är om det inte handlar om "krav" istället? Är det då av hänsyn och ansvar om, och för, människan? Eller är det måhända, ändå ett uttryck för att "beter de sig inte om man 'ska' så kan de lika gärna dra härifrån?"
* Över 60 procent av de tillfrågade anser helt eller delvis att utlänningar som begår brott i Sverige, ska tvingas (!) lämna landet.
Om man nu anser att dessa människor hör hemma här i Sverige; hur kan det då komma sig att man inte är beredd att behandla dem som infödda svenskar, utan skickar iväg dem, om de råkar i klammeri med rättvisan? Ingen skulle väl komma på tanken att skicka iväg infödda svenskar för att avtjäna ett straff på grund av en kriminell handling? Befolkningen skulle i så fall minska drastiskt. Och - var skulle man dra gränsen för brott som är av så allvarlig grad att de ska utvisas för det? Snatteri - är det utvisning? Dråp eller mord - innebär det utvisning? (Om en infödd svensk begår ett brott utomlands - i vilket land ska/bör då han eller hon avtjäna domen? Utan att ha det svart på vitt, men många skulle nog svara "Sverige" på den frågan.)
Något motsägelsefullt i sammanhanget så har antalet rasistiska hemsidor ökat kraftigt de senaste åren. 2009 fanns det 8 000 sådana sidor, trots påstådd låg främlingsfientlighet. 2010 var de 15 000, och internet var 2010 den vanligaste platsen för hatbrott med antisemitiska motiv.
Jag har inte något svar på hur det här går ihop, men kanske någon annan har det? Klart är i alla fall att något är väldigt fel någonstans, och att allt inte kommit fram. Om det vore så att svenskar i stor mängd kom att emigrera till utlandet, men till samma land - skulle vi då mötas av respekt och förståelse för att vi skulle "ta över", eller skulle vi minsann snällt få foga oss till vardagen och livet på den nya platsen för att några andra bestämt att "följer ni inte våra lagar, har ni inte något här att göra"? Och skulle vi kännas oss välkomna där, om så vore?
Källor:
SVT text-tv: 110818, 110822
|
