Artikel av William Butt publicerad 19 feb kl. 00.41:

Björn Ranelid och Sara Li
Foto:Carl-Johan Söder/SVT

Ranelids hån mot Sveriges upphovsmän

"Ranelid var inte bara en musikalisk katastrof, han sänkte Melodifestivalens dignitet och med sitt clowneri lyckades han skämma ut sig själv, SVT, oss tevetittare och de stackars likgiltiga tjejerna som stod och sjöng och dansade bakom honom."
Att Björn Ranelid gick till Globen är ett hån mot alla Sveriges duktiga musikupphovsmän! Den kaxige Ranelid och hans urusla låt har ingenting i Globen att göra. Den hade ingenting i tävlingen att göra överhuvudtaget och kom endast med genom den manipulationen som många musikproducenter, på goda grunder , år efter år, anklagar festivalgeneral Christer Björkman för. Ranelid var inte bara en musikalisk katastrof, han sänkte Melodifestivalens dignitet och med sitt clowneri lyckades skämma ut sig själv, SVT, oss tevetittare och de stackars likgiltiga tjejerna som stod och sjöng och dansade bakom honom. Hela numret var helt enkelt förskräckligt - och inte nog med det, denna tredje delfinal var definitivt det sämsta melodifestivalteveprogram vi sett på 2000-talet!

Att just denna delfinal var så dålig beror inte bara på Björn Ranelids medverkan, utan huvudsakligen på att det inte fanns en enda riktigt bra låt! Detta avspeglades i det faktum att endast 350 000 personer röstade - det måste vara den lägsta siffran i modern tid. Kvällen inleddes av en pojkgrupp som både sjöng falskt och dansade ur rytm och det var inte svårt att gissa att Fredrik Kempe skrivit låten, som var ett plagiat på hans egen tidigare melodifestivallåt "Manboy". Gruppen "Youngblood" skulle behöva fyra saker om de någonsin skulle representera Sverige i en europafinal: en sångpedagog, en danslärare, en producent, som hittar en bättre låt och en PR-agent, som visar dem hur de ska titta in i kameran.

Istället för att blanda sig med en massa "B"-artister på Sveriges melodifestivalscener undrar jag varför Andreas Johnsson inte bara sätter sig i sin studio och skriver en uppföljare till världshiten "Glorious". Han har ju misslyckats i flera festivaler. Karln är värd bättre. Jag måste säga att det är skandal att han fick ge sin plats i Globen till fjanten Björn Ranelid. Andreas Johnssons låt var en av de bättre i delfinalen från Leksand. Men den som var klart bäst var Molly Sandén vars låt inte kan beskrivas som den bästa i sig, men hon var så bra i sitt framförande av numret att hon lyfte låtens mediokra melodi och hela numret blev en succé. Låten var en ihopslängd ballad som inte hade någon riktigt "hook". När man ser Molly Sandén sjunga den låten förstår man varför Sanna Nielsen aldrig vinner Melodifestivalen. Molly har det som Sanna inte har. Sanne är "sångerska" medan Molly Sandén är "artist" i ordets riktiga bemärkelse.

Det framgår av vad jag skrivit ovan att den tredje delfinalen var en katastrof, och för tjejgruppen "Love Generation" var detta ett faktum. Men jag har ett gott råd till dem och deras Producent Nadir "Red One" som är världskänd för sitt arbete med Lady Gaga. Tjejer: nästa gång, klä er inte så sexigt! Detta är Sverige - ett feministiskt land och Melodifestivalen är ett familjeunderhållningsprogram. Dessutom undrar man vilka Love Generations målgrupp består av? Till Nadir (Nadde) vill jag säga så här: Skit i Melodifestivalen och fortsätt skapa hits med Lady Gaga istället för att framstå som förlorare - det är andra året i rad nu som du råkat ut för detta.

De övriga tre bidragen tänker jag inte ens nämna - dels för att de var så urdåliga och dels för att jag inte minns dem förutom att det handlade om två tjejer som båda på var sitt håll sjöng otroligt falskt och en kille med ett förflutet i gruppen EMD, men som helt enkelt hade en anspråkslös låt. Jag tror den hette "Förlåt mig!" Okej, grabben, vi förlåter dig!

Ranelid är inte ensam skyldig till detta fiasko. De som röstat på honom är lika skyldiga. Genom att rösta fram detta trams har de bidragit till hånet mot alla hårdarbetande svenska upphovsmän, som sliter för att få med låter i tävlingen. Kanske den bästa beskrivning var det som jag sade till Sourzes chefredaktör C-O Schlyter när vi talade i telefon efter programmet. Jag sa: "Björn Ranelid i Melodifestivalen känns ungefär som om Bert Karlsson skulle eftersträva att tilldelas Nobelpriset i litteratur!" Det säger allt om den tredje katastrofala delfinalen. Gud bevare oss!