Dagens skrivtips: Upploppen i förorterna | Tornadon i Oklahoma | Ännu ett nedlagt åtal mot Quick Börja här!
Artikel
av Erik Almqvist
publicerad 31 mar 2010 kl. 10.33:
Erik Almqvist, Ordförande Sverigedemokratisk Ungdom Bild: erikalmqvist.se
RFSU sprider fördomar om HBT-personer
"SD:s 'extrema' förhållande till HBT-frågor är att behandla dessa som vi alltid behandlat heterosexualitet - med diskussion och upplysning, men där sexualiteten stannar som en privatsak - inte manglas ut som en allmänhetens freakshow."
Förra veckan gick RFSU till hårt angrepp mot Sverigedemokraterna. Man menade att Sverigedemokraternas syn på familj och sexualitet skulle vara "extrem". Det som särskilt utmärker Sverigedemokraterna i familjefrågor, och som anförs av RFSU som exempel, är att vi som enda parti vill låta familjen helt dela föräldraledigheten efter egna preferenser. Jimmie Åkesson och Carina Herrstedt svarade igår på RFSU:s huvudlösa beskyllningar och pekade på det faktum att RFSU, om några, är extrema i jämförelse med de värderingar som människor överlag har.
Inte nog med att RFSU principiellt stöder månggifte, som är en av de värsta tänkbara kvinnofällorna. RFSU har även uttalat sig angående smittoproblematiken kring HIV. RFSU:s hållning? Avskaffa informationsplikten, det vill säga skyldigheten för HIV-smittade att informera sina sexpartners om att de har HIV!
Alltså, logik RFSU-style: Avskaffa statligt tvång på hur föräldrar tillbringar tid med sina barn = extrem åsikt. Avskaffa plikten för HIV-smittade att informera sina sexpartners om att de har HIV = sund åsikt. I ett samhälle där tingens ordning var rimliga skulle förstås extremistgrupper som RFSU vara marginaliserade och sakna inflytande. Men tyvärr har det i mångt och mycket blivit tvärtom.
De lobbygrupper som sysslar med sexualfrågor och i synnerhet de som ska företräda i HBT-personer (vilket är en roll som bland annat RFSU klätt sig i) har alltför ofta kommit att inta märkliga och polariserande ståndpunkter. RFSU, RFSL, Pride med flera har lyckats etablera en bild av HBT-personer som oerhört promiskuösa, dekadenta, ansvarslösa och luststyrda. Jag lider med den unga tjej eller kille som upptäcker sig vara homosexuell och vänder sig till till exempel RFSL för upplysning om sin sexualitet, för att möta en bild av att människor med deras läggning är minst sagt översexualiserade och annorlunda.
Det finns inga grupper i samhället som har varit så bra på att stigmatisera bilden av HBT-personer som de grupper som säger sig företräda desamma. Genom att lyfta fram de mest sexuellt utåtagerande HBT-profilerna och låta dessa sätta en slags gemensam agenda för alla landets HBT-personer, har man under 2000-talet lyckats förknippa alternativa sexuella läggningar med orgier i dekadens till exempel i spektakel som delar av programmet under Stockholm Pride.
Sverigedemokraternas "extrema" förhållande till HBT-frågor är att behandla dessa som vi alltid behandlat heterosexualitet - med diskussion och upplysning, men där sexualiteten stannar som en privatsak - inte manglas ut som en allmänhetens freakshow. Vi gör skillnad mellan person och sexualitet, en bög eller flata för oss är en man eller kvinna, liksom straighta tjejer och killar för oss är "tjejer och killar". Att påtvinga grupper av människor en identitet utifrån deras sexuella preferenser känns märkligt.
Jag kan förstå att sexualiserande lobbygrupper känner sig provocerade och hotade av oss. Deras existensberättigande ligger i en upprätthållen konflikt mellan grupper av olika sexuella preferenser och genom en allmän överfokusering på sexualitet. Sverigedemokraterna driver en i mångt och mycket motsatt linje och om den ges för mycket utrymme är risken förstås överhängande att straighta, bögar, flator, transor med flera inte längre kommer att uppfattas som produkter av sin sexualitet, utan i första hand som människor med identitet byggd på personlighet och personliga meriter.
Dessutom riskerar Sverigedemokraternas framgångar att vända HBT-människor mot de grupper som försöker göra dem till sexuella konsumtionsobjekt. Både HBT-rörelsens självutnämnda företrädare och de muslimska grupper som även de anser att sexualiteten bestämmer vilka vi är men med en ännu mer obehaglig agenda: att trycka ned och bestraffa den som har en annan läggning än heterosexuell.
Sverigedemokraterna adresserar dessa frågor. Vi företräder HBT-personers, liksom alla svenskars, intressen bättre än någon annan. Och vi tar strid mot de krafter som försöker polarisera, lägga i fack eller bestraffa oss utifrån vår sexualitet. Därför är det också fullt logiskt att stödet till Sverigedemokraterna från grupper med alternativa sexualiteter har ökat betydligt på senare tid.
