Jag menar, vi klär upp oss och vi klär ner oss. Vi suddar ut det kvinnliga eller det manliga, allt efter samhällets förväntningar. Vi befäster det kvinnliga och det manliga. Vi tar ställning.
Vi skriker ut, vi tystar, vi provocerar. Vi upphetsar, vi lurar, vi tillhör något eller någon med kläder. Vi döljer, vi framhäver, vi förvillar. Vi tar avstånd och vi visar samhörighet.
Vi attraherar våldtäktsmän och vi får skylla oss själva. På grund av kläderna? Vi skapar trender och vi döms därefter. Trots kläderna? Vi skapar beundran och avundsjuka. Tack vare kläderna?
Vi blir flockdjur som vägrar gå emot den rådande trenden. Vi inger respekt och vi skapar turbulens. Vi ärver kläder och minns tillbaka.
Vi köper och kastar utan någon som helst tanke på att många i världen är frusna. Många av dem är föräldrar, syskon och/eller hemlösa. Många av dem är barn i gamla kläder som antingen är för stora eller för små. Trasiga och avsedda för papperskorgen sedan länge så bärs de dag efter dag. Trots allt. Medan vi, på den förmögna sidan av Moder Jord tillskriver kläderna lite väl mycket betydelse.
Civilisationen har aldrig varit så välklädd som nu. Trend efter trend. Dag efter dag. Hela och rena är många av oss fortfarande smutsiga under ytan dock. Köper vi någonting för att sluta tänka och för att det är trendigt? Köper vi för att slippa tänka oavsett trend? Jag vet inte.
Jag vet bara att stil och medmänsklighet är något man bara har, inget som pengar kan köpa. Ingen rea eller något plagg i världen kan ändra på den saken. Och definitivt inte en trend heller.
M. Hanna,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"De ser ut som H&M-affischer och verkar ha förstått att det gäller att kunna gå på catwalken för att man ska tillåtas leva." Foto: Elvert Barnes (BY CC 2.0)
