 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Tommy Sandström
publicerad 14 okt 2008 kl. 09.03:
Rättegången mot Tito en skandal
Vilken domare i karriären vågade och vågar gå emot Bodström och hans auktoritära, feministiskt färgade syn på hur rättsväsendet ska fungera?
Tito Beltrán har fällts i hovrätten för våldtäkt, sexuellt utnyttjande av minderårig och övergrepp i rättssak. Straffet blev fängelse i två år och sex månader.
Monica Dahlström-Lannes har varit en nyckelperson i målet. Hon var den som polisanmälde Beltrán för våldtäkt mot den målsägande barnflickan. Dahlström-Lannes har med rättssystemets goda minne växelvis under rättsprocessen uppträtt som förundersökningsledare, vittne, åklagare, polisexpert och företrädare för ECPAT, en organisation som arbetar mot barnsexhandel. I själva verket är hon inget annat än en före detta polis, som verkar ha ett sällsynt dåligt omdöme.
Artikel 6 i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och rättegångsbalken stadgar att rättsprocessen ska var rättvis, oavhängig och opartisk. Endast polis och åklagare har rätt att befatta sig med en förundersökning om ett brott har begåtts eller inte. Dahlström-Lannes inblandning i förundersökningen mot Beltrán är direkt olaglig och har omöjliggjort en rättvis rättegång.
Domstolsväsendet har dessutom förordnat justitieutskottets ordförande i riksdagen, Thomas Bodström (s) till barnflickans advokat. I vår viktigaste grundlag, regeringsformen, understryks att ett av fundamenten i vårt styrelseskick är domstolarnas självständighet gentemot riksdag och regering. Det finns en maktfördelningsprincip i grundlagen, som bygger på att den lagstiftande makten (riksdagen och Bodström) ska stå fri från den dömande makten, våra domstolar. Vilken domare i karriären vågade och vågar gå emot Bodström och hans auktoritära, feministiskt färgade syn på hur rättsväsendet ska fungera?
Till detta kommer att Bodström och Dahlström-Lannes känner varandra via ECPAT. Han är ordförande i organisationen och hon är numera resursperson/expert och tidigare styrelseledamot. Bodström har förnekat alla kopplingar till Dahlström-Lannes. Det verkar inte särskilt trovärdigt. Trådarna löper ihop på ett allt mer obehagligt sätt ur rättssäkerhetssynpunkt.
En rättvis rättegång bygger på rättvis förundersökning. 23.4 i rättegångsbalken säger: "Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala emot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas."
Åklagarnas uttalande i massmedia om att de sett som sin uppgift att "sätta dit" Beltrán strider emot rättegångsbalken. Deras uppgift har också varit att se på luckor i bevisningen och sakligt ifrågasätta de uppgifter som bland annat målsägande kommit med. Istället har målsägandes anmälningar förvandlats till bevis, som åklagarna gjort allt de kunnat för att styrka. Förfarandet kallas för omvänd bevisföring och är inte tillåtet enligt svensk rätt.
Rättegången emot Tito Beltrán är inget annat än en ren rättsskandal. Dom personer som vi valt eller betalar via våra skattepengar för att skydda rättssäkerheten i Sverige och våra medborgerliga fri- och rättigheter, bryter gång på gång mot de mest grundläggande och elementära rättsprinciper. Den rättsliga röra som åstadkommits i Beltrán-processen liknar mest av allt en bananrepublik.
Vem ställer dom ansvariga inför rätta?
|
