Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Malin Rindeskär
publicerad 26 feb 2003 kl. 16.29:
Rätt kost - rätt image
På mellanstadiet käkade jag hamburgare med Vegetarianen för att hon skulle få känna sig som alla andra ungar. Barnen som slängde grönsakerna har vuxit och inser numera att man blir vad man äter.
Frågan kom ur matkön och riktades till min bästa kompis, men hon svarade inte. Därmed bands ett likhetstecken mellan henne och ordet konstig inför ögonen på alla klasskompisar, en samling mellanstadiebarn som endast åt grönsaker för att mattanterna tvingade dem till det. Hon kunde ha sagt att hon inte var vegetarian på riktigt, för det var bara hennes pappa som var det. Han mådde inte bra av att äta kött och det var krångligt för honom att göra olika rätter, därför åt också hon vegetarisk mat och så blev hon van vid det och gjorde lika i skolan.
Om hon hade berättat det skulle hon inte ha verkat konstig. För det var inte hennes fel att pappan hade bestämt det och han var ju inte knäpp eftersom han bara ville vara frisk. Men nu trodde alla att hon var en idiot som hade slutat käkat köttbullar och korv för att hon tyckte det var äckligt medan alla andra tyckte det var gott.
- Hon äter faktiskt hamburgare, sa jag.
Skulle alla i matkön ha röstat hade nog hamburgare blivit utsedd till favvo-maten. Om hon klämde några burgare ibland och gömde lite grönsaker under servetten så var hon precis som alla andra i matsalen. Nästan. Jag gillade det där "nästan". Det var kul att vara kompis med vår verklighets enda vegetarian. Ibland tog jag med henne och köpte hamburgare. Även om det var gott vanligtvis så smakade det ännu bättre när hon var med, för det var så spännande att höra hur hon beskrev smaken.
Min andra kamratskap med en vegetarian uppstod när jag var fjorton år. Hon var ett år yngre än mig men kunde förvånansvärt mycket om olika näringsämnen. Hemma i hennes familjs kök satt en almanacka där hon kryssade för varje morgon då hon hade ätit något och hennes föräldrar gav henne en liten slant för varje frukost. Jag tyckte att det var få kryss i den, särskilt med tanke på att de gav pengar, men hon sa att det var väldigt många för att vara gjorda av en som hade svårt att äta tidigt på dagen. Kryssen var oregelbundna, precis som hennes humör. Vissa dagar fick jag förklara för henne att hon visst var söt och omtyckt, andra dagar kunde hon ringa för att berätta att hon stod naken och tyckte att hon hade en jättefin kropp. När vi hade räknat färdigt kryssen bakade vi en kladdkaka som hon var specialist på. Hon blandade ivrigt smeten och berättade glatt att hon hade gått ner två kilo sedan hon hade börjat äta endast vegetarisk mat.
En kortvarig bärare av titeln vegetarian var femton år när han chockerade vårt kompisgäng genom att berätta att han aldrig mer skulle äta kött. Han menade att det var djurens lidande som låg bakom beslutet.
- Då är det väl lika bra att du blir vegan! tyckte någon. Du måste sluta med att bära skinnskor och äta smör.
- Varför ska jag sluta med smör? undrade den nyblivna vegetarianen.
- Kalven får inte vara hos sin mamma eftersom vi och inte kalven får kons mjölk.
- Jaha, men varför ska jag sluta med smör? Smör kommer ju från smörblommorna.
Därmed fick vi bevis för att det inte var olika djurrättsfrågor som hade motiverat honom att ändra matvanorna. Han var genomskådad och vi förstod att han hade hakat på trenden att bli vegetarian bara för att vara mer inne. När han tyckte att det började bli mainstream att vara vegetarian besökte han McDonald's igen.
Den sista personen i denna berättelse reste i Europa med buss. Hon klagade över det obekväma i att resa så långt, men blev tyst när hon såg en lastbil med kor som fraktades mellan uppfödaren och slakteriet. Väl hemma i Sverige kunde hon inte glömma kornas bruna ögon. Hon fick sin mamma att bli lite tröttare genom att berätta att hon skulle bli vegetarian just när storasystern, som bara åt vegetariskt, hade flyttat hemifrån. Mamman som hade sett fram emot att få laga endast en maträtt per middagstillfälle, lagar fortfarande alternativ till de kötträtter som serveras. Dottern köper smink som inte är djurtestat och går in i pälsaffärer och beskådar jackor i evigheter. När expediten frågar om hon behöver hjälp granskar hon en jacka ännu noggrannare och frågar om det är äkta skinn. Expediten lovar att det är äkta och av god kvalitet och får till svar:
- Jasså, då vill jag inte ha den!
Malin Rindeskär, allätare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
