Konsumtion av vissa nyhetsmedier gör oss dummare. Det har statsvetaren Sören Holmberg en gång förklarat. Jag har länge frågat mig om inte SVT/SR hör till denna grupp - och efter att ha följt bevakningen av det amerikanska valet råder det inte längre någon tvekan. Att jag skulle få en meningsfull återgivning från våra stora kommersiella medier, hade jag inte förväntat mig. Där ligger klasslojalitet och ideologi som en slöja över det som kan ifrågasätta den rådande ordningen. Men SVT och SR? Vad hindrar dem från att uppmärksamma frågor med politisk sprängkraft?
Den övergripande frågan för den demokratiska nomineringskampanjen har varit "förändring". Allra mest har det gällt Barack Obama, men även Hillary Clinton återkommer ofta till hur hon ska leda in landet på en ny väg. Utgångspunkten för båda deras angrepp på det rådande styret utgår från en moralisk, närmast överlägsen, position. Om de kommer till makten ska det föras en rättfärdig politik baserad på genuint demokratiska värderingar. Vanliga amerikaners intressen ska styra, inte särintressen som vapenindustri etc. Vackert så. Men valtal är en sak medan politisk praktik ofta är något helt annat. Det vet de flesta, inte minst i USA där hälften har slutat rösta. Men man skulle kunna tro att våra public service-journalister undgått den insikten - eller vad finns det annars för skäl till att man väljer att inte lyfta fram sådant som utmanar och ifrågasätter den vackra retoriken. SVT och SR ska ju enligt egen utsago vara fria, men ändå är man så ängslig att bevakningen mest påminner om kändisjournalistik. Här är tre exempel på frågor som, om de lyftes fram och diskuterades, skulle ge viktig information och förståelse gällande valet och kandidaterna:
Clintons skrämselpropaganda
I vad som framstår som ett desperat försök av Clinton att återta initiativet i nomineringskampanjen, har hon halkat av den höga moraliska hästryggen i ett enda slag. Hon har hänfallit till vad som, utöver rent våld, varit en av de mest klassiska maktmetoderna bland historiens despoter: Att skapa och utnyttja människors rädsla. Det skedde i en TV-reklam där man bad publiken föreställa sig ett nytt terrordåd mitt i natten, "3 am in the morning". Budskapet tycktes vara: - Jag är den som kan skydda er från ondskan som finns där ute. Som vanligt är demokraterna lite mer diskreta än republikanerna, till exempel nämndes inte "the evil doers" uttryckligen, men i övrigt kunde det lika gärna ha varit Vita husets PR-människor som varit i farten. Förefaller det inte vara, förutom hånfullt mot den demokratiska idén, obegripligt cyniskt i ett land där människor, redan innan 9/11, visat sig vara långt mer rädda än människor i andra länder.
Obama vill öka försvarsanslag
Som en fantastisk kontrast till Obamas nästan predikansliknande tal om hopp och förändring, kommer det fram att han i sitt program föreslår en utökning av försvarsanslagen! Detta i ett land vars försvarsbudget är större än resten av världens försvarsbudgetar tillsammans. Vad säger denna faktadetalj om Obamas syn på USA:s framtida roll i världen? Hur går det till när detta utelämnas i rapporteringen från USA? Är det så att våra korrespondenter aktivt utelämnar det från rapporteringen eller är det så att de faktiskt inte vet? Kan det vara så att de är så isolerade inom den amerikanska etablissemangssfären, att de faktiskt inte vet.
Ralph Nader kandiderar
Återigen har Ralph Nader tillkännagivit att han kandiderar till presidentposten. Inte för han inbillar sig att han har en chans att vinna, utan av samma skäl som tidigare; för att lyfta fram och kritisera frånvaron av sakfrågor och underifrånperspektiv och för att visa på hur etablissemangskandidaternas retorik ofta motsägs av deras praktik. Han kritiserar också att storföretagen och finansvärlden fortsätter att dominera den amerikanska realpolitiken medan de breda folklagren distraheras med symbol- och personfrågor. Hade detta beskrivits och diskuterats i SVT/SR så skulle den svenska publiken förstå den amerikanska politiska verkligheten lite bättre, och valet hade framstått som lite mindre som en Idol-tävling. Men, som ni redan vet, det sades ingenting förutom i Ekot där det nämndes kort. Man berättade att Naders kandidatur ogillades av demokraterna eftersom han riskerade ta deras röster. Punkt.
Utifrån ovanstående exempel, som på inget sätt är undantag utan i högsta grad regel, skulle man kunna tro att de inte vet bättre. Att de genom att undvika det som visar på maktens hyckleri och manipulation, tror sig agera opartiskt. Men de vet. Läs bara följande, som är hämtat från Ekots nyhetspolicy: "Vi ska inte följa nyhetsströmmen utan ligga före den. Vi ska vara förutseende, inopportuna och inte snegla på vad andra gör. Vi ifrågasätter ständigt vedertagna fakta och ställer frågan - förhåller det sig verkligen inte i själva verket tvärtom?...//... Vår grundregel är att nyhetsförmedlingen är konsekvensneutral. Att en part kan vinna eller förlora på vår publicering är inget skäl för oss att avstå." Det är verkligen huvudet på spiken. I teorin. I praktiken, emellertid, börjar det likna en parodi.
Magnus Stenson, Debatterande programmerare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
