 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anders Braune
publicerad 7 apr 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/novemberwolf (BY CC 2.0)
Psykopater, politiker, pengar och påsk
"Nu är man förhoppningsvis inte psykopat bara för att man inte tycker om att träffa släkten..."
En god vän berättade idag om ett program på TV som handlade om psykopater.
Det som mest slog min vän var när en av inslagets förmodade psykopater berättade att han aldrig hade lust att åka till släkten på kalas eller högtider; att han visste att det var "fel" men att han helt enkelt inte brydde sig. Min vän kunde relatera till det, just att inte kunna med det där "bara för att det ska vara så", som ofta präglar livets olika skeenden. Att inte "bry sig."
Nu är man förhoppningsvis inte psykopat bara för att man inte tycker om att träffa släkten, i så fall hade det förmodligen varit många fler sådana ibland oss än de en på hundra som teveprogrammet hävdade. Jag kan tycka att det intressant att det är först när man följer sin ingivelse att inte ställa upp på hysterin runt allt tvångsmässigt umgänge som det handlar om psykopati, och speciellt om man inte heller visar upp någon ånger över att handla "mot normen".
I min väns fall var det oegentligheter i barndomen som föranledde en brytning med mor och far. Med vad jag vet om dessa oegentligheter har jag inget annat än förståelse för att där inte blir några familjemiddagar eller sammankomster för vännens del. Min erfarenhet av psykiskt sjuka människor, speciellt de med kriminalitet i anamnesen, är att det ofta föreligger olika trauma i barndomen. Med det i åtanke kanske det inte är att förundras över att psykopaterna på teven inte ville hålla kontakten med sina familjer.
På det viset framställs ju faktiskt psykopati som något att föredra framför ett neurotiskt laddat möte med människor som man inte längre har något gemensamt med, eller något som helst intresse av att umgås med. Jag vet de som enbart träffar sina föräldrar för att "värna om arvet", jag vet de som bråkar med sina syskon om bouppdelningen innan ens den sista föräldern gått bort. Den sortens neurotiska beteende är mig mer avskyvärt än i så fall "psykopatens". Hellre en ärlig fiende än en oärlig vän, som ordspråket lyder.
Jag vill uppriktigt sagt inte ha något umgänge med någon om det ska vara under tvångsmässiga former. Alltför ofta har man tvingats sitta i sällskap där man inte haft något gemensamt alls med sina bordskamrater; där varje skämt fallit platt till marken, varje liten ironiskt menad lustighet tagits på blodigaste allvar.
Själv är jag inte så duktig på att höra av mig ofta, jag kanske inte träffar mina släktingar regelbundet. Men ibland hör jag av mig till mor och far. Jag har förstått att jag på sätt och vis har haft en mer priviligierad tillvaro än jag förstod då jag skyndade mig att bli vuxen så att jag äntligen kunde skaffa ett eget hem där det var mina regler som gällde och man inte skulle behöva komma springande som en hund så fort pappa kallade. Myntets baksida var ju att jag plötsligt stod där med tvätt, mat och städning. Den första utmaningen för mig där jag plötsligt fann mig med all denna frihet från "föräldratyrrani" var att laga sådan mat jag var van vid hemifrån. Sedan dess har jag utvecklat mina färdigheter och vid de sammankomster jag gärna närvar brukar det inte sällan bli så att det är jag som står för matlagningen. Speciellt när det handlar om att grilla kött brukar min expertis vara efterfrågad i den nära bekantskapskretsen.
I skrivande stund är vi i mitten av stilla veckan och om några dagar är det påsk. Solen skiner utanför. Fåglarna kvittrar i träden, det skjuts knoppar överallt, vissa grenar ståtar redan med löv, men det blåser kallt, solen til trots.
I en kanske inte alldeles omotiverad utvikning kom min vän och jag att inveckla oss i en intressant diskussion där plötsligt politikerlönerna var på tapeten (ja, apropå psykopati!).
Det har alltid varit en gåta för mig hur vi "vanligt folk" kan vara så korkade. Att vi går på allt vi hör från högre ort. En motivation till politikers högre löner är ju att viktiga ämbetsmän bör ha så hög lön att de inte ska gå att korrumpera.
Det finns människor i den här världen som har väldigt gott om pengar och inflytande; det är väl inte många som inte känner till Wallenbergs, Bonniers, Rockefellers, för att bara nämna några. Finns det någon som tror att de inte skulle kunna matcha en normal svensk politikerlön? Och ändå är nämnda förmögna långt ifrån de rikaste människorna på Jorden. Den sorgliga sanningen är att världen styrs av pengar och att de nämnda förmögna tillhör en klass som vi vanligt folk bara kan drömma om att någonsin frottera oss med. Vad de flesta av oss inte vet är att de höga nämnda i sin tur har människor över sig; mäktiga intressen för vilka anständighet och moral, nationsgränser och lagar tycks av ingen betydelse. Och vi är alla medskyldiga till dessa sakernas tillstånd. Vi viker oss alla för pengar. För pengar håller vi oss borta från våra barn, för pengar sviker vi förtroenden, för pengar säljer vi oss. De flesta tillbringar mer än hälften av sina respektive liv med att streta ihop till livets nödtorft och kanske, men bara kanske, en liten guldkant på tillvaron då och då, kanske rentav i "fredagsmysets" namn. Och då har jag inte räknat upp all "fritid" som går åt till att tänka på pengar på olika sätt.
Det är inte politikerlönerna det kommer an på om vi ska ha människor som inte går att korrumpera på viktiga samhällsposter. Det kommer an på andliga värden, sådant som det är så synnerligen opportunt att spotta på i dagens sekulariserade multikulti loserkultur. Men ingen vill fråga sig varför det är så. Många är för upptagna med att vara politiskt korrekta, med att slita ihop till brödfödan, med att hålla jämna steg med mode, med elektronik, med de senaste trenderna eller hålla reda på de senaste turerna i dokusåpan. De flesta vill helt enkelt inte bry sig. Och det är det det kommer an på. Den fria viljan.
När jag skriver detta är det askonsdag. Påsken är snart här, apropå familjesammankomst och andlighet (även om de sällan är sammanlänkade i dag).
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att önska alla en glad påsk, med mycket ägg och ris och allt vad det ska till. Men också att vi kanske började reflektera över våra liv i ett större perspektiv, kanske började fundera på vad som egentligen händer i världen.
Det är ju många, även i vår del av verkligheten, som inte har de där pengarna för att skaffa ägg att måla, de kanske inte ens har någonstans att vara. Inte långt från där jag bor finns en Nettobutik. Inte sällan brukar hemlösa samlas där, på gaveln där sopsorteringens containrar står, kanske för att vara nära det bortkastade överflödet; smulorna som ramlar från den rike mannens bord. De har blivit fler i de kyliga vindar som blåst över världen nu ett tag. En till synes oändlig ekonomisk vargavinter där en och en annan svångrem dragits åt till bristningsgränsen, fler hål stansats i lädret. Kan det inte snart vara dags för en vår?
Kan det inte vara dags att fira påsk som den kanske en gång firades, långt innan industrialismen tog över helgden och förvandlade årets arbetsfria dagar till orgier av konsumtion utan eftertanke? En helg att känna tacksamhet. Kanske inte på judiskt vis tacksam över att mordängeln skonat det egna folket där han dragit fram över fienden; utan kanske mer som ett naturligt tillfälle att glädjas över livets skiftningar. Våren är ju den tid då man harvar och sår och ser fram emot ett nytt års rikedomar. I vår mörka del av Jorden var det på våren hönsen kom igång med äggläggningen efter vinterns långa kyla och mörker, därav traditionen att frossa i sådana; målade eller ej.
För den astrologiskt sinnade kan det vara intressant att årets påsk välsignas av en fullmåne och alltså gynnsam för känslobeslut av alla de slag. Men jag antar att detta också är information som sorteras under samma kategori som andligheten jag nämnde tidigare. Det får vara som det vill med den saken. Min förhoppning om en glad påsk kvarstår och jag skulle glädjas om det hade kunnat bli en fin sådan för alla goda människor på vår Jord. Men det ville till att alla skulle vilja det.
Tills dess har vi bara hoppet.
|
