 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Ninni Andersen
publicerad 1 feb kl. 11.34:
Praktexemplaret av den moderna människan
- "döda dem! döda dem!" - en man stryker ömt sin hand över hennes kinesisktinspirerade tatuering på vänster överarm - sju urnalor, vargliknande djur, läggs i ett hemligt ritat mönster ...
Vaknar i tidiga morgontimmarna av att hjärtat bankar hål i hennes höger bröst. Det vänstra är redan förlorad i cancern som tog sig an henne förra året. Tankarna slår mot skallbenet med oregelbundna rytmiska slag. De går ej att läsa eller på annat sätt tolkas. Det sjätte, sjunde och åttonde sinnet är alla utslagna efter nattens strapatser i tjocka kemiska substansers elektroniska chockvågor. Spänningen sitter kvar som en hårt inslagen spik precis ovanför vänstra ögat, nära tinningen. Drömmarna har till största del suddats ur av de oroliga kasten fram och tillbaka på hennes alltid vita, nystrukna lakan. Dock finns enstaka bilder och sekvenser kvar;
- "döda dem! döda dem!" - en man stryker ömt sin hand över hennes kinesisktinspirerade tatuering på vänster överarm - sju urnalor, vargliknande djur, läggs i ett hemligt ritat mönster på en enorm grästäckt arena - hon träffar och handhälsar på ett flertal kvinnor i övre medelåldern som alla välkomnar henne med en irriterande acceptans - den stora, tunga bronsdörren framför hennes lägenhetsdörr är bokstavligt talat bortriven - "brukar ni INTE handhälsa?" - det hamras och bankas för att få läktaren färdigbyggt - mannen i bilen kör oavbrutet upp och ner på gården - bakom huset finns det mängder av djur - bilen används som en häcksåg på grenarna som sticker ut ovanför stenmuren på höger sida av uppfarten - iskall skummande öl serveras i väntan på att köttet skall bli färdiggrillat - katter och hundar jagar varandra i godmodig lek bland körsbärsträden bakom villan - alla festglada besökare går rakt genom hennes lägenhet, upp en liten trappa och ut i trädgården - solen skiner och det luktar grillat vilt - de tittar varandra djupt i ögonen - "detta är en tradition" - urnalorna ligger delvis flådda framför gästernas utsvultna blickar - "detta är faktiskt en av våra äldsta traditioner" - pappa leker med sin lillpojke i de trånga vitkalkade korridorerna i källaren - hon ligger i sin säng och försöker sova - doften av nygrillat lägger sig tjock som Shanghaidimma över hela villaområdet - "enligt vår vädergud är detta en tradition" - läktaren full av upprymda pratglada friluftsklädda grannar - hon älskas på en djurfäll bakom stängda bronsdörrar - djursiluetter mot den sommarblå himlen på toppen av berget söder om lekparken -
Tårarna tränger sig ur ögonvrån. Tinnitus skapar en egen krigszon fylld med vinande, ständigt pågående havsstormar. Isande kalla snöpilar skjuter obönhörligt hål efter hål på trumhinnan. Annars tyst. Tyst som i graven. Söndag morgon i villaområdet. Hyresvärdena bortresta. Kroppen tung, dock ihopkopplad med denna oroliga svartbrända hjärna. Dominerad av hjärnspöken från långt gångna tider. Stenåldershandlingar från, för henne, totalt främmande världar. Hon, praktexemplaret av den moderna människan, totalt insyltad i Informationssamhället. Hela hennes kropp skriker, paradoxalt nog, efter information. Mer information som kan förklara hennes totala kollaps, och förlusten av de tre viktigaste sinnena - det sjätte, sjunde och åttonde....
Ninni Andersen©2012
|
