 |
Artikel
av Erik Almqvist
publicerad 16 dec 2009 kl. 10.54:
Erik Almqvist, Ordförande Sverigedemokratisk UngdomBild: erikalmqvist.se
Populismens seger
"Jag vågar slå vad om att när vi populister fortsätter att driva den politiska agenda, som vi har haft ända sedan starten, då kommer de ansvarstagande, icke-populitiska partierna börja plocka våra frågor."
Som företrädare för Sverigedemokraterna blir man snabbt van vid att etablerade partier och medier kallar oss populister. Med det menar man vanligtvis att vår politik skulle utgå ifrån de, ofta förenklade och orealistiska, frågor som det är lätt att locka nya väljargrupper på. Populismen målas upp som en motsats till riksdagspartiernas politik, som är såväl ansvarstagande som förankrad i en politisk helhet med ideologisk bäring.
Men som med så många påstående från det svenska etablissemanget så är det även i detta fall ytterst ovanligt att man ens gör en ansats till att motivera beskyllningarna om populism. Jag tycker därför det kan vara dags att pröva hur väl de olika partiernas politik matchar definitionen av populism. Vi fokuserar på frågor där de etablerade blocken plötsligt har svängt och för enkelhetens skull börjar jag med mitt eget parti.
Den enda väsentliga fråga som SD har svängt i är arbetsmarknadspolitiken. Här har partiet gått från att ha värnat den svenska modellen med kollektivavtal och skydd för svenska löntagare från konkurrens om de svenska jobben från utländska löntagare, men med en starkt reformistisk syn på turordningsreglerna till att idag värna den svenska modellen med kollektivavtal och värna svenska löntagare från konkurrens om de svenska jobben från utländska löntagare, men med en jämförelsevis starkt reformistisk syn på turordningsreglerna.
Kort sagt - vi vill fortfarande reformera turordningsreglerna mer än de flesta riksdagspartier, men inte fullt så mycket idag som för några år sedan. För detta har partiet fått mycket skit det senaste året och denna "svängning" har tagits som intäkt för hur starkt populistiskt SD är.
Låt oss då se till riksdagspartierna. Vi har en regering bestående av partier som för inte så länge sedan betraktade sig själva som konservativa och värnade saker som äktenskapet, familjen, försvaret och de traditioner på vilka vårt land vilar. Men rekrytering av en pr-kille, namnbyte till "Nya arbetarpartiet", lite väljarmaximerande strategisk analys, och några år senare så är denna regering radikalfeministisk (straffar till exempel ekonomiskt de familjer som själva väljer hur man vill dela föräldraledigheten) och direkt anti allt vad traditioner heter ("det ursvenska är blott barbari", avskaffandet av traditionella skolavslutningar och så vidare). Och som en bonus har man hunnit slakta det nya försvaret helt, samt producerat nya kulturpolitiska riktlinjer som slår fast att det Sverige vi känner inte längre är relevant och att omprioriteringar bör göras för att bana väg för det nya "mångkulturella" Sverige.
Sen har vi en vänsteropposition som säger sig värna det här landets löntagare, men som samtidigt förespråkar ett EU som steg för steg innebär nedmonteringen av den svenska modellen på arbetsmarknaden och ett öppnande av konkurrensen om svenska jobb, vilket oundvikligen leder till lönedumpning. För inte så många år sedan pratade socialdemokratin om att värna välfärds- och nationalstaten, det så kallade "folkhemmet". Idag har man kommit på att folkhemmet är tråkigt och mångkulturen är mycket trendigare. Den nya partiledaren, Mona Sahlin, är snabb att klanka ned på den gamla nationen (till exempel "vad har vi svenskar för traditioner, midsommar och sånt töntigt"). Hon är också snabb att förespråka en massinvandring som, enligt både den nuvarande och förra regeringens egna ekonomiska beräkningar, kostar löntagarna oerhört många miljarder varje år. Löntagarvänligt?
Jag vågar slå vad om att när vi populister fortsätter att driva den politiska agenda, som vi har haft ända sedan starten, där vi värnar den svenska välfärds- och nationalstaten, värnar den svenska modellen mot såväl EU som oreglerad arbetskraftsinvandring, värnar familjen, traditioner, vår förmåga att försvara det egna territoriet, våra äldres ekonomiska och sociala situation och så vidare - när vi fortsätter driva de frågor vi alltid har gjort och de ansvarstagande övriga partierna ser att vi röner framgångar - då kommer de ansvarstagande, icke-populitiska partierna börja plocka våra frågor.
Tro mig, vi har redan sett trevare i form av meningslösa utspel om "svenskhetskontrakt" och "språkkrav för medborgarskap". Snart kommer det också bli hett igen att värna gemenskapen i samhället, välfärden och vår gemensamma kultur. Jag ser fram emot när de "ansvarstagande" partierna svänger igen. Vi populister har jobbat i två decennier för detta, oavbrutet och trots att vi haft hela samhällsapparaten emot oss.
Vad säger de andra ungdomspartiledarna?
Klicka här!
|
Koshis seger kan innebära positiva förändringar och större karriärmöjlighet för småbarnsmammor
