 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Ulf Lönnberg
publicerad 8 jul 2009 kl. 12.55:
Politiska hinder för integration
Främlingsfientlighet kan inte och ska inte stävjas genom eftergivna samtal om begränsad invandring eller med diskussioner om nya, svåra hinder för flyktingar och asylsökande.
Det är bra att riksdagspartierna med kraft försvarar rådande inriktning. Men att vaska fram förslag på åtgärder för att upprätthålla det trygghets- och jämställdhetsideal som i stort sett alla riksdagspartier bejakar, är brådskande.
Att vara politiker är att på ett pedagogiskt vis övertyga väljarna om att den egna ideologin och dess praktiska tillämpningar leder i riktning mot de mål som ställts upp. Men för att lyckas måste politiker, liksom andra professionella opinionsbildare, hålla i minnet att det är de subjektiva upplevelserna och objektiva realiteterna som tillsammans präglar allas vår tillvaro. Förklara sambanden, redovisa det egna partiets handlingslinje. Vässa argumenten i de politiska sakområden vars brister slår hårt just mot dem som upplever att diskriminering och främlingsfientlighet är relevanta begrepp i sin vardag.
Ur den synvinkeln är de mest angelägna sakpolitiska områdena det försvagade rättsväsendet, den långsamma migrationsbyråkratin, den ålderdomliga arbetsrätten, den reglerade bostadsmarknaden och ett på flera punkter kontraproduktivt skattesystem - i nu nämnd ordning.
Alla - kvinnor och män, unga och gamla, svenskar och invandrare - reagerar med sin egen verklighetsuppfattning som måttstock. Det må vara individens subjektiva upplevelse att vissa som fuskar med bidrag kommer undan lättare än andra, eller att vissa grupper får stödformer som kompenserar långt över deras reella behov. Oavsett rådande fakta är detta för många en upplevd och iakttagen realitet.
Vissa är bättre rustade att avstyra, tillrättavisa och beivra. Andra, oftast de bland samhällets mest utsatta, kan i sin upplevda maktlöshet inför sådana orättvisor frestas att ta lagen i egna händer. Vi måste dock hålla i minnet att de allra, allra flesta - oavsett kön, ålder och etnicitet - agerar konstruktivt och ansvarsfullt inom lagens ramar.
Utifrån kristdemokratiska värderingar med personalism (gemenskapen som källa för den personliga utvecklingen, personens moraliska värde och personens fria vilja), är det självklart att verka för en tålmodig omsorg om vår nästa - oavsett kön, ålder och etnicitet. Samtidigt ska vi inte blunda för att kravlösa stöd och förmåner inte sällan är mycket utmanande på det personliga planet, för alla.
Ingen vinner samhörighet mellan sig själv och sin nästa utan den grundläggande inställningen att en värdig och utvecklande gemenskap mellan män och kvinnor, unga och gamla, svenskar och invandrare, bygger på individers ömsesidiga ansvarstagande och respekt för oliktänkande. Det gäller inte minst när den progressiva välfärdspolitiken skenbart eller reellt favoriserar andra på den drabbades bekostnad.
Hårda realiteter och mjuka värden bortom kronor och ören hänger nära samman i politiska budgetmål, vars konsekvenser är mest dramatiska för de mest utsatta. För de som gjort tillkortakommanden privat, på arbetet eller i myndighetskontakter kan det ligga nära till hands att lägga skulden på andra - de som tycks tillskansa sig förmåner eller smiter från ansvar på de skötsammas bekostnad.
I en sådan situation kan den utsatta invandraren känna sig diskriminerad och den missnöjda "ursvensken" kan lätt anamma främlingsfientliga lockrop.
Det handlar om hur konkreta brister inom en handfull sakpolitiska områden får konsekvenser som är mer dramatiska och mer kännbara för samhällets mest utsatta - oavsett kön, ålder och etnicitet.
|
Lars Nilsson
