 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Lennart Karlsson
publicerad 21 dec 2009 kl. 11.50:
Politiker är inte verklighetens folk
"Helt klart är att politiker och företagare inte tillhör verklighetens folk. Företagarna ser att alla inte är lika högpresterande. De som inte håller måttet dumpas utan förbarmande."
Det finns de som oroar sig för oss unga, nu när ungdomsarbetslösheten är så hög. Men den oron är helt obefogad. Var det inte Hjalmar Söderberg som sa att det är underbart att vara ung, men en plåga att bli gammal? Nej, vi unga har verkligen ett gott utgångsläge för framtiden. Däremot finns det anledning att oroa sig för det stora köttberget, det vill säga de som är födda på 40- och 50-talen. De jobbar och har jobbat som galningar och inte delat med sig av jobben till oss unga. Men snart är det dags, som Schiller skrev 1783: "Der Mohr hat seine Arbeit getan, der Mohr kann gehen", för köttberget att som utbrända lämna arbetslivet och lägga sig platt. Frågan är om de orkar resa på sig och börja plocka bland och sortera de värdelösa prylar som de köpt på loppis, i Ullared och andra köphålor.
Nej, vi som är födda efter 1960 tänker inte göra om våra föräldrars alla misstag. Vi känner ett ansvar för kommande generationer. Vi tänker inte slita ut oss så att våra barn och barnbarn får för lite att göra. Det finns ingen anledning för oss att jäkta igenom livet. Utvecklingen har kommit så långt här i Europa att det nu är dags att njuta av frukterna. Men politikerna här i Sverige är helt galna på att stressa upp oss unga. Vi måste jobba och jobba och studera för att få ett drägligt liv säger de. Men vi är inte helt bakom flötet eller tappade bakom en vagn. Vad vi tänker göra är att skolka så mycket som möjligt från arbetsmarknaden så att de som verkligen vill jobba får en chans och därmed högre lön. Vi kommer att klara oss fint ändå. Göra lite påhopp i diverse jobb, eller jobba svart. Och dessutom har vi en guldgruva i köttberget. Det kan inte vara något problem att charma våra föräldrar så att de delar med sig av sina stora förmögenheter. De lever på sin höjd 30 år till, och med en förmögenhet på tre miljoner så kan de dela med sig 100 000 varje år. Jag tror att de gör det med glädje. Vi unga är ju måttligt intresserade av att skaffa en massa ägodelar, som bara är till bekymmer.
Göran Hägglund yrade i somras om verklighetens folk. Helt klart är att politiker och företagare inte tillhör verklighetens folk. Företagarna ser att alla inte är lika högpresterande. De som inte håller måttet dumpas utan förbarmande. De dumpade blir dessutom fler och fler för varje år och nu har regeringen börjat jaga de lågproducerande med blåslampa. En sådan politik måste vi unga protestera mot. Och vi kommer att göra det också. Om inte annat så vid nästa val.
|
