För den som varken bryr sig eller vill ha reda på något om politik är det här en smått konstig sentens, speciellt när politiker begränsar politiken till mantrat vård, skola och omsorg.
Ett dåligt drag av riksdagspolitikerna är att inte våga sticka ut och visa att politiken präglar alla och är där varje dag.
Men på vilket sätt är ens vardag politisk?
Jag har länge funderat över de små sakerna som man inte så ofta tänker på, de besluten som man själv inte tar - utan som redan tagits av någon annan, genom politiken. Inte för att jag blir ilsken, för oftast är de av en sådan obetydlig art att jag mer eller mindre bara gör en kort iakttagelse och ett "jaha"...
I en bankomatkö vid Medborgarplatsen, Stocholm. Jag ser drömskt in i bankens fönster där en mäklarfirma säljer bostadsrätter på Södermalm. En etta för dryga miljonen vid Mariatorget lockar, och jag tänker att en miljon inte är så mycket. Lika snabbt går det upp för mig att jag inte på ett bra tag kommer ha de hundra tusen i handpenning som behövs för ett lån. Orsak: En intresseförskjutning av bostadspolitiken, från kommun till företag. Företagen har upptäckt möjligheter att tjäna stora pengar på sälja allmännyttan.
Dagen innan var jag hos en kompis som bedrövad berättade om att han fått böter av en SL-kontrollant på tunnelbanan. Han visste inte vad han skulle ta sig till för han hade inte 600 kr. Trots pengarna var det inte det som han hängde upp sig mest på, utan det att han tyckte att SL:s höjning av månadskortet gör att de flesta inte har råd med det. Därför var lite av principiella anledningar som han åkte utan att betala, nu får han stå med svansen mellan bena för att han kan ju inte säga det när han ska ringa till dem och be om nåd. Orsak: Utförsäljning av kollektivtrafiken till privata intressen har gjort att priserna inte länge är statsfinansierade. Politisk sakfråga om inte rättigheten att få åka kommunalt gäller alla, oavsett inkomst.
På väg hem när jag ska handla middag upptäcker jag på ICA att den ekologiska mjölken kostar lika mycket som den vanliga. Det brukar den aldrig göra det annars. Två stycken i korgen. Konsumentmakt. Att det har blivit så hög efterfrågan på kravmärkta varor har gjort att det i princip bara är några kronors skillnad mellan vanliga produkter och ekologiska dito. Orsak: Intressegrupper för miljön har fått igenom sina krav, genom att uppmärksamma brister hos företag - men också hur det lätt kan lösas om man väljer lite mer humana produkter. De lyckas inte för att företagen är snälla, utan för att de har konsumenternas stöd.
Långsamt går det upp för en att politik finns runt omkring en hela tiden. Besluten som fattas i ett svettigt rum i riksdagen får återverkningar ända till bankomatkön, bötesångesten i en lägenhet och mataffären där man handlar mjölk.
Det är förståeligt att många inte vill ha något med politik att göra, och tror att det inte är något nära och vardagligt. Inte vill de se sig som politiskt engagerade, när urtyperna är en tråkig slipsgubbe eller en sjalsinvirad demonstrant. Inte många känner samhörighet med någon av dem.
Jag har en del vänner som är väldigt politiskt aktiva och jag har hört om hur många timmar i veckan som de lägger ner på möten, styrelsehit och kommundit. De flesta är intresserade av politik men har inte lust att enbart syssla med det.
Som medborgare efterlyser jag ett större vardagsengagemang; en politisk gyllene medelväg. Ett engagemang som inte är för tungt (kommunfullmäktige) och inte för ytligt (namnunderskrifter). Alla ska kunna engagera sig inom politiken, men det ska inte kräva all ledig tid, och man ska kunna ha andra intressen.
Och det här är väl en självklarhet, när man hela tiden har politiken runt omkring sig och den onekligen är en del av vardagen. Man måste kunna engagera sig i den utan att den stjäl all ens tid, för allt ÄR politik.
Emanuel Sidea,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
