Mamma har blivit lite av en politisk kompass på sistone. Hon har inte varit det tidigare. Inte på det sättet. Hon var inte politiskt organiserad i Iran och när jag för tio år sedan meddelade att jag gått med i Ung Vänster var hon skeptisk, för att inte säga fientlig.
Men hon är en intelligent och tänkande människa. Hon har sett verkligheten ställa sina krav. Så för några år sedan gick hon med i vänsterpartiet. Och förra sommarn följde hon - på eget initiativ - med Ung Vänster Storstockholms buss, tog med sig två kompisar, sovsäck och liggunderlag, för att demonstrera i Göteborg. Hon var - tillsammans med tusentals andra - med i de stora folkliga protesterna.
Liksom vi andra var hon upprörd över de marginaliserade bråkstakarnas skadegörelse. Och med rimliga skäl desto oroligare över polisens vettlösa, oacceptabla framfart. När det visade sig att förundersökningen mot polisens agerande i samband med skotten på Vasaplatsen lagts ned, att polisen sägs ha agerat i självförsvar när de sköt en person i magen och skadade två andra, då ringde mamma mig, upprörd och bedrövad. Strax innan hon skulle lägga på kom galghumorn fram: "Ja, det som är bra är ju att man känner sig lite hemma, som i Iran", sa hon. När mamma säger sådant, då är det viktigt.
Men både jag och mamma har ändå trott att okej, skotten på Vasaplatsen är en sak, att sätta in nationella insatsstyrkan mot halvnakna ungdomar, skrika hora åt folk som inte ens är misstänka för brott, att slå folk som ligger ned på marken med batong och dessutom filmas under tiden och ljuga i domstol, det kan väl inte... Någon rättvisa måste finnas någonstans, vi lever ändå i en demokrati, och så vidare.
Men så ringde mamma häromdagen igen. Hon hade sett morgon-TV. Var upprörd. "Jag kan inte fatta att de sa det", sa hon. "De borde i alla fall ha kunnat hitta på något annat." Hon åsyftade domstolens motivering till att fria. Tingsrätten menar att polisens handlande måste ses "mot bakgrund av de synnerligen våldsamma händelser som ägt rum i Göteborg dagarna innan och det faktum att skottlossning då förekommit".
Det är helt vansinnigt. Inget mindre än en praktskandal. Polisen har tvingat ner ner helt oskyldiga ungdomar på marken, förnedrat och misshandlat dem. Hur kan det rättfärdigas med att andra poliser blivit angripna av andra människor vid ett annat tillfälle?
Minst lika obehagligt är högsta domstolens beslut att underkänna ett menedsåtal mot en polis som helt uppenbart ljugit i rätten. Polismannens vittnesmål mot en 21-åring var en viktig grund för att en 21-åring dömdes till två och ett halvt års fängelse.
Denna dom är dessutom närmast unik i ett internationellt perspektiv. Bara i Sverige har människor dömts till extrema fängelsestraff i samband med oroligheter vid liknande toppmöten. Polismannen har hävdat att 21-åringen pratat om att man skulle ge sig på några "jävla snutar" i "strid" och att han uppträtt aggressivt när han presenterat sina planer. Inget av detta var sant. Han ljög. Det är olagligt. Ändå menar HD i en hårresande kommentar att 21-åringens handlande karakteriserats av "noggrann planering och omfattande subversiv verksamhet under flera veckors vistelse i Göteborg". Huruvida det i allmänhet ska anses "subersivt" att planera politiska aktioner och dessutom helt öppet redovisa sina planer förblir smärtsamt oklart.
Varför ska någon ha förtroende för ett rättsväsende som inte förlitar sig på lagen? Politiska aktivister kan inte räkna med en rättvis bedömning. Och för säkerhets skull: Detta handlar inte om riktigheten i att delta i kravaller. Det är ingen diskussionsfråga i det här fallet. Frågan är om rättsväsendet ska ta som sin uppgift att skrämma människor från att delta i politiska protester och om det är förenligt med principerna för en grundläggande rättsstat att människor behandlas helt olika beroende på att rättsväsendet av uppenbart politiska skäl väljer att statuera exempel.
Eftersom domar i tingsrätt, hovrätt och HD är prejudicerande enligt svensk rättspraxis kan vi alltså tills vidare dra följande slutsater:
1) Poliser får spöa vem som helst som kommer i vägen om de känner sig hotade eller blivit illa behandlade av någon annan. 2) Om polisen väl avlossar sitt vapen under oklara omständigheter är det de närmaste dagarna fritt fram att även slå folk med batong eller förnedra människor som de anser vara lämpliga att så behandla. 3) Polisen får ljuga i domstol. Det är till och med bra.
Alla som menar att detta är rimligt eller känns tryggt kan förhålla sig i ro. Alla andra - alla som tycker att demokrati verkar vara en bra grej och ogärna ser att vi får politiska domstolar i landet - vi har all anledning att protestera.
Jag konstaterar att våra liberala debattörer som offentligt kan bli högst upprörda över rättsövergrepp i andra länder hör till den första kategorin. Jag och mamma hör till den andra kategorin. Kom med! Och ta med din mamma.
Ali Esbati, Ordförande, Ung Vänster
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anna-Carin Collin
