Mellan kejsardömets fall 1912 och Maos makttillträde 1949 regerades Kina av Chiang Katsheks korrupta regering, av japanska armèn, krigherrar och banditgäng. Shanghai var indelat utländska koncesstoner med utländsk lagstiftning och en kinesisk kompradorbourgeoisi som samarbetade med de utländska makterna. När det var missväxt i en del av Kina svalt miljoner ihjäl även om det var överskott av livsmedel i andra delar av landet. Detta på grund av bristande kommunikationer mellan olika delar av Kina.
Mellan 1918 och 1921 liknade Sovjet Kina i många avseenden. Utländska härar härjade i landet. Likaså förstörde krigsherrar kommunikationerna så att mat från Ukraina inte kunde skeppas till de sydöstra delarna av europeiska Ryssland där det 1921 rådde svår missväxt. Flera miljoner människor svalt ihjäl det året. H.G. Wells har skrivit om de åren i sin Världshistoria. Det är den bästa beskrivning jag har läst i detta ämne.
Han skriver:" I hela fem år förblev det ryska folket under denna besynnerliga och enastående styrelseform solidariskt mot varje försök att splittra och underkuva det. I augusti 1918 landsattes i Arkangelsk brittiska och franska trupper, de drogos tillbaka i september 1919. I Östra Sibirien gjorde japanerna alltifrån 1918 energiska försök att få fast fot. Under året 1919 fingo ryssarna kämpa icke blott mot engelsmännen i Arkangelsk, och mot japanerna, utan dessutom anföllos de i Sibirien av en reaktionär styrka under Koltschak, i söder av rumäner med franska och grekiska hjälptrupper, samtidigt hade de att räkna med general Denikin. Denna hade till sitt förfogande en armè av ryska reaktionärer jämte stora förråd av engelsk och fransk krigsmateriel och kunde påräkna understöd av franska flottan vid Krim. I juli hade Koltschak och Denikin förenat sina styrkor och höllo södra Ryssland besatt från Odessa till Ufa, en estnisk armè under general Judenitsch marscherade mot Petersburg. Bolsjevismens slut syntes vara en fråga om veckor eller dagar. Men vid årets slut var Judenitsch besegrad och glömd, Koltschak på flykt till Sibirien och Denikin till Svarta Havet. Denikin och återstoden av hans trupper avhämtades av brittiska och franska fartyg under början av 1920 och Koltschak tillfångatögs och sköts i Sibirien.
Men Ryssland unnades inte andrum. Uppmuntrade av fransmännen började polackerna ett nytt fälttåg i april 1920 och en ny reaktionär befälhavare, general Wrangel återupptog Denikins försök att infalla i och förhärja sitt eget land. Polackerna som hade drivits till Warszawa återhämtade sig med fransk hjälp och tack vare franska förråd och inträngde segrande på ryskt område, i oktober 1920 slöts i Riga en fred som gav Polen stora territoriella fördelar. Wrangel som hade på stora områden förstört skördar och livsmedel undergick i början av året samma öde som Denikin och räddade sig till gästvänliga makter i västra Europa. I mars 1921 måste bolsjevikregeringen undertrycka ett uppror av flottans manskap i Kronstadt.\---\
Men nu gick detta så hemsökta folk en ny och ännu förfärligare olycka tillmötes.\---\ Nu slogo till följd av torkan skördarna i ofantliga delar av sydöstra Ryssland fullständigt fel, och den mest förfärliga hungersnöd i våra hävder, utbröt, svårare än någon man känner. Miljoner omkommo. Stora skaror, hela byar och städer stängde sig in i sina hem för att dö, och dogo. Många förtärde hö och jord och den mest motbjudande smuts. Några grävde upp de dödas gravar och blev kannibaler. Stora landssträckor avfolkades. Och dock fanns spannmål i överflöd, icke blott i Amerika utan också i Ukraina, Rumänien och Ungern, Men landets samfärdsmedel hade i grund förstörts genom Koltschaks, Denikins och Wrangels fälttåg och bolsjevikregeringen ägde varken de nödiga medlen eller sakkunskapen för att bli herre över denna ohyggliga katastrof. En amerikansk kommission och en annan under Frithiof Nansen den store polarforskaren, organiserade en hjälpaktion med regeringens bifall och bistånd och en ganska riklig införsel av amerikanska livsmedel strömmade in i landet. Men då den europeiska pressens ohederliga propaganda hade vilselett folken, reagerade stormakternas regeringar endast ovilligt eller icke alls för situationens fordringar.\----\
Och trots denna ödeläggelse satt dock bolsjevikregeringen kvar vid makten. Såsmåningom grydde i Europa medvetandet om nödvändigheten att återupprätta och inleda förbindelser med denna besynnerliga nya stat, hur lite man än sympatiserade med den."
Wells Världshistoria i två delar kom ut 1923. Jag köpte den för 40 till 50 år sedan och har inte läst i den för än nu. Det var den bästa historiebok jag har läst. När jag läser om Polens ledare Pilsudski i uppslagsboken står det att han började sin bana som socialdemokrat men blev sedan en borgerlig nationalist:" Han organiserade i Galizien "polska legioner" som i första världskriget sattes in mot Ryssland på tysk sida \---\ Han ledde kampen mot bolsjevikerna, som besegrades 1920." Det står ingenting om att det var Pilsudski som anföll Sovjet och att de blev besegrade och drevs på flykten. Nu gjorde röda armèn misstaget att följa efter polska armén in i Polen. Hade man stannat vid Curzonlinjen hade kriget tagit slut och Polen hade fått den nuvarande gränsen redan 1920. Att röda armèn var på väg mot Warszawa mobiliserade det polska folket och man fick hjälp av Frankrike och de Gaulle och Sovjet tvingades att sluta en hård fred med Polen. Aggressionen mot Sovjet var inte den enda som Pilsudski gjorde sig skyldig till. Han ockuperade också Litauens huvudstad Vilnius och behöll den hela mellankrigstiden.
Katynmassakern har för mig varit gåtfull. Nu tror jag att det berodde på Polens anfall mot Sovjet i en tid när landet var utmattat av alla anfall av utländska trupper till olika krigsherrar. De hade förstört landets infrastruktur och det skulle ta till 1928 innan man uppnått 1913 års nivå. Trodde verkligen Pilsudski att han kunde krossa kommunismen när Storbritannien, Frankrike och Japan hade misslyckats med det? Det är kanske en historiens ironi att de Gaulle som hade hjälpt Polen att besegra röda armèn 1920, tack vare samma armè kunde tåga in i Paris 1944.
Yngve Karlsson, 71 år och evig student.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
