Bonaparte hade dekorerat sin kropp med dödskallar och placerat den på en dyr motorcykel. Han lyckades fånga en tös i sommarklänning på baren Grisar och Kvigor i köttpackningsdistriktet.
Jag är ful, sa han. Jag har inget värde i mig själv. Men du som jag fångat är vit och bågen är röd och jag är svart En vacker syn kan vi vara i nattmånen. Vi tre.
Tack, för att jag fick komma, sa flickan sedan i gryningen. Nej, inga kyssar i dagsljus. Du har ju ingenting att ge, utom det du har mellan bena, det har du ju själv upprepat hela natten. Tack för mig och tack för glassen som blev över från i natt. Farewell and Goodbye.
II. Han träder in i minnet i gryningen . Med ett sorgset leende mot ljuset i fönstret säger han: Jag har varit så ensam så länge och nu ligger jag här med en Playboystjärna och är så nära... något. Älskar du mig?
Ja, jag älskar dig. Vi möttes i och för sig för två timmar sedan men just därför att du frågar och tittar så där mot ljuset så älskar jag nog och du är mycket mycket bra och ditt hjärta är mycket mycket gott och du är vacker och kärlek är ett stort ord.
Minns det lika noga som jag minns dig just nu när du ser ut mot ljuset och undrar varför inte Playboystjärnan blundar av vämjelse över att ha dig bredvid sig på madrassen i en gryning som är vår allra första morgon och den enda morgon vi har minns denna arm omkring dig minns de viskande frågorna ur Playboystjärnans mun minns hennes djupa suckar när du tränger in i henne
Hon älskar dig nu det är allt du får i morgon kanske hon älskar en annan
Hon är ju trots allt bara en Playboystjärna med plastskor
III. Hennes skor hamnade på avgasröret och brändes upp i regnet hem från slakteriområdet. Tio gånger skrek kejsaren Flytta fötterna! Men regnet och vinden överröstade honom.
Kejsaren fick skura skoplast från metallen hela nästa dag. Han tänkte stilla: Borde inte stjärnor ha råd med läderskor? Vad var hon? Egentligen?
Jenny Morelli, poet, författare och journalist
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
