Artikel av Bente Wikman publicerad 19 maj 2010 kl. 09.33:


Foto: Nonstop Entertainment

Pippa Lees hemliga liv

"Pippa Lee är en kvinna som till synes har allt. Hon är vacker, älskad i grannskapet, har fina barn och en snäll framgångsrik man. Allt skulle kunna vara perfekt..."
Pippa Lee är uppväxt i ett dysfunktionellt hem och har som vuxen fortsatt leva ett liv som går ut på att finnas till för andra och vara dem till lags. Detta har så småningom lett till att hon befinner sig på en otrivsam plats i livet. Hennes 30 år äldre man, nu sjuklig, tvingar paret från manhattanvåningen till ett sterilt äldreboende i Connecticut.

Livet vänds upp och ner och den perfekta fasaden börjar spricka. Saker från det förflutna börjar flyta upp till ytan. Någon rör sig i Pippas och hennes makes Herbs hus om natten, någon som äter våldsamt, länsar kylen och lämnar spår, på morgonen vaknar de till ett kök som ser allmänt rörigt ut. För att lösa mysteriet med nattgästen sätter de upp en kamera i köket.

Robin Wright Penn är mycket trovärdig som Pipa Lee och spelar sin roll strålande. Alan Arkin som hennes man gör även han en bra roll. Nedtonad och trovärdig. Keanu Reeves som spelar den passionerade unga mannen som ska bli hennes älskare är däremot ganska tam, han ger ett försynt intryck, men jag tänker mig att det är sådan hans roll är skriven i manus, för det är lite den typen av män som Pippa Lee hamnat med i sitt liv. Hon kommer från ett ställe där hon fått ta hand om, tackla, tolka, hjälpa och leda. Hon hamnar så med en äldre man där hon får vara lite liten och bli omhändertagen, bli lite sedd. Men hon bara fortsätter att passa upp, vara god och glad och till lags.

Problemet är dock att hon inte ser att platsen vid hans sida bara är hennes så länge hon har något som mannen vill ha. När det så småningom avtar och tar slut, vad händer då? Ingen ungdom varar för evigt, inte heller Pippa Lees, runt 50, mitt i livet, är det han som är otrogen och hon som blir lämnad av en gammal sjuklig skitgubbe. Fast filmen tar här en vändning som gör att vi lämnar bion med en go känsla.

Det är ingen snabb film, den liksom flyter bekvämt fram lite som poesi rör den sig långsamt samtidigt som den fint tecknar historiens porträtt, man vill mycket med detta "mörka" manus baserat på en bok av Rebecca Miller, som också filmat och regisserat. Risken finns att en del kan finna filmen tråkig och inte förstå poängen eller ha tålamod att sitta kvar. Troligen passar den bäst för kvinnor över tonåren som kan känna igen sig.





Drama
Regi: Rebecca Miller
Land: USA
Längd: 1.38