Så har då årets upplaga av Stockholm Pride avslutats. Ett lyckat evenemang utan oroligheter kan skrivas till historien. Det hela har numera blivit så organiserat och strukturerat att det börjar likna en Vattenfestival för HBT-personer. Det tråkiga i det hela är att Pride-tåget domineras av sex, sex och åter sex. Naturligtvis inget fel med sex men den oinvigde kan få för sig att det enda HBT-människor tänker på och utövar, är sex. Jag trodde hela frågan var mer komplex än så. Jag vet att det finns flera homosexuella människor som tycker fokuseringen på fetisher och sexuella anspelningar i Pride-paraden har gått till överdift. Det vill att HBT-frågan tas till en annan dimension och att även ämnen som vardagsliv för homosexuella belyses. Ja, jag vet. Stockholm Pride erbjuder massor av andra aktiviteter och information, men den oinvigde som inte besöker Tanto ser bara flator som slickar champagne ur varandras navlar och transor som slickar på dildos.
Heterosexuella människor knullar inte hela dagarna. Det finns inget som tyder på att HBT-människor gör det heller
I vanlig ordning tävlar journalister och kolumnister om vem som är minst homofob och mest politiskt korrekt. Johanne Hildebrandt i Expressen skrev att hon önskade att det var Pridekarneval varje dag. Det finns fler exempel på journalister som älskar att basunera ut hur jävla toleranta de är och hur dumma och inskränkta alla som inte genast älskar Pride är.
Göran Larsson, sommarledig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Lars Nilsson
