KULTUR & NÖJE
Artikel av Mikael Björnfot publicerad 10 okt 2011 kl. 10.38:

Lena Philipsson i sin drömshow.
Foto: Mats Bäcker

Phenomenalt Lena!

Tjugofem år har gått sedan Lena Philipsson slog igenom som artist med "Kärleken är evig" i Melodifestivalen.
Min Drömshow - Lena Philipsson 25 år som artist
Av: Lena Philipsson, Fredrik Benke Rydman, Carl Norlén m fl.
Scen: Cirkus

Mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan "Kärleken är evig" men Lena är fortfarande att räkna med och kärleken är verkligen evig från publikens sida. Detta blir tydligt i den jubileumsshow som just nu (torsdagar-lördagar) går på Cirkus i Stockholm, det vill säga på samma scen där genombrottet kom med en andra plats i Melodifestivalen 1986. Här, på scengolvet, blir det återigen tydligt vilken fullfjädrad artist Lena Philipsson är. Att hon kan sjunga vet alla som hört henne men här får man även ta del av den oansträngda utstrålning som många artister tror att de har men i själva verket saknar. Tillsammans med en stor portion humor och självdistans är detta en show som kan beveka det hårdaste hjärta.

Publiken får sitt lystmäte vad gäller gamla hits, allt från den lysande "Månsken i augusti" till den makalösa avslutningen med "Dansa i neon", som tillhör bland det bästa jag sett på svensk scen. Självfallet blickas det även framåt med nya låtar som "Idiot", som inte riktigt platsar bland alla hits. Lena har en stor låtskattkista att ösa ur och de flesta av de "stora" finns med. Jag saknar dock en av mina absoluta favoriter, "Jag känner", men man kan inte få allt. Ett av de mest lyckade greppen är att Lena dels valt att uppdatera och modernisera sina låtar. Tunga basgångar och ett fenomenalt bra band med DJ/kapellmästaren Patrik Sleepy Elofsson är andra lysande grepp. Jag kommer under kvällen på mig själv med att dra paralleller till Kylie Minogues bästa stunder och shower som alltid bjuder på något nytt, vilket är ett toppbetyg. Tempot är högt och den drygt 1,5 timme långa showen, utan paus, är över fortare än man önskat. Enda partiet under showen som drar ner tempot något är när hon målar sitt eget självporträtt samt under frågeleken. Detta är något som kunde ha kortats ned alternativt strukits.

Scenografin svarar ingen mindre än Ernst Billgren för och det gör han med den äran. Lena Philipsson är här för att stanna och bjussar på sig själv så det står härliga till. Även den mest tveksamme kommer inte kunna motstå årets show.