Jag tror att det dessvärre är många som inte känner till den svenske författaren Percival. Han brukar nämligen inte förekomma ofta i medierna. Men det är en ytterst färgstark och meriterad författare, med ett civilisationskritiskt budskap som formulerades tidigt.
Det är 46 år sedan Percival trädde fram med tre ovanliga texter, Text ur tomheten, Horisontstaden och Vagabondeposet. Det var början på ett av märkligaste författarskapen i svensk litteratur. Percival bor i Stockholm och jag kom i kontakt med honom någon gång i det tidiga 80-talet. Tyvärr är han nuförtiden närmast blind, beroende på en ögonsjukdom han ådrog sig när han bodde i Indien. Det har dock inte påverkat hans lust att skapa. Det händer också att han ringer ibland. Vi har hållit kontakten.
Percival kan närmast beskrivas som en mystiker och han har skrivit om och översatt diktare som Antonin Artaud, Samuel Beckett, William Blake, Novalis, Saint-John Perse, Nelly Sachs och Federico García Lorca. Därtill är han själv en extremt kompromisslös diktare, med en vision och ett budskap till mänskligheten. Det visionära tonfallet förenas med personliga intryck från resor och äventyr med referenser till bibliska berättelser, medeltida legender och utomeuropeiska mytologier. De enskilda böckerna kan ses som byggstenar i ett enda stort verk, Percivals livsverk där bildkonst, dramatik och musik också ingår som komponenter.
Oavsett hur marginaliserad han är så kämpar han på med sina böcker och projekt. Fullständigt motströms. Genom att försöka leva i enlighet med sina ord så har han också företagit långa och många resor. För ett par år sedan utkom Västerlandsfärden: En hednisk historia (CKM Förlag), en reviderad nyutgåva av Västerlandsfärden (1965). I den boken är det en kamelskötare som med kritisk blick granskar den västerländska industrialiserade världen. Genom att skifta perspektiv kunde han på ett tidigt stadium formulera det problematiska med ett samhälle som är helt inriktat på konsumtion och ständig tillväxt.
I "Quetzalcoatls återkomst", som har undertiteln "Ett mexikanskt äventyr" kombineras reseskildringen med en utopisk vision som förankras i schamanism och indianmyter. Den texten kom egentligen ut redan på 80-talet, men Percival har nu gett ut den i en reviderad version. Bland annat tar han upp det faktum att mayaindianernas kalender upphör år 2012 men enligt Percival innebär detta inte världens undergång utan att en ny era inleds. Han är trots sin vantrivsel i civilisationen uppfylld av optimism.
Huvudsakligen är alltså Percival författare men ägnar sig sedan länge även åt musikskapande. Nyligen damp det ner en cd med verket "Time Zero. Bells in the Wind." Ljudspåret börjar och slutar med tystnad. Men sedan följer klanger från tibetanska klockor, röster av mexikanska barn, inspelade under en av Percivals resor, naturljud, en primitiv synt. Sammanlagt blir det en ström av ljud som bildar en suggestiv ljudväv. Som ett soundtrack till hans böcker, tänker jag. Och att fler borde upptäcka denne allkonstnär.
Clemens Altgård,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
