När Stina Lundberg intervjuade Lars von Trier påstod han att åttio procent av danskarna är idioter, men bara sjuttio procent av svenskarna. Nåja, han var nog bara artig.
Vi lever exempelvis i ett land där folk älskar att kasta skit på media. Allt är egentligen medias fel. Att sossarna sitter vid makten beror på media. Att topparna i näringslivet är egoistiska dumskallar beror på media. Och när Djurgården förlorar mot Blåvitt, eller tvärtom, skylls detta på sportreportrarna.
Ibland menar kritikerna att tidningar, radio och teve har en annan uppgift än att enbart roa oss. Media avgör om demokratin ska fungera eller inte. Demokrati kräver ett upplyst folk. Alla med dessa invändningar, som gör motstånd mot den pågående fördumningen, har mina sympatier.
Kritikerna har dock missuppfattat situationen. Liksom allt annat i samhället är media under marknadens tryck. Tidningar, radio och teve måste antingen visa ekonomiska plusresultat eller, som public service, höga lyssnar och tittarsiffror. Media har med andra ord anpassat sig till konsumtionssamhället. Den som önskar en annan situation måste vända sig också mot detta, göra motstånd mot kommersialismen, det vill säga kapitalismen. Men sådana mediekonsumeter finns inte.
Ett par exempel.
När Robert Aschberg för en herrans massa år sen skulle locka tittare till TV3 så inte var det fakta, bakgrundsanalyser och seriositet han satsade på. Det var tuttar, nudister, pruttomaner, juckande hunden och två ilskna förortskids (bröderna Birro). Och publiken strömmade till.
På Aftonbladet upptäckte man att varje gång Anna Nicole Smiths stora bröst fanns på löpsedeln ökade upplagan med 50 000 exemplar. Femtiotusen varje gång! Teve insåg att samlag i direktsändning uppskattades mer än reportage och dokumentärer.
Den chefredaktör som i detta guldläge hävdat pressens demokratiska uppgift, hade begått tjänstefel. Dokusåporna är skitbilliga att rapportera om. En uppgift som vilken journalistpraktikant eller vaktmästare som helst klarar av. Kräver inte ens reseräkningar, bara en hyfsad mottagare. Och chefredaktörens uppgift är att tjäna pengar åt ägarna. Något annat existerar inte.
Tro inte att jag gillar läget. Tro inte att jag är okunnig om att marknaden skapar behov som jag tidigare inte känt till att jag behöver tillfredsställa. Att dessa krafter ständigt är ute efter påverka mig så att jag väljer krämarnas sätt att se på saker och ting. Jag kan allt om det där.
Men något ansvar måste väl läggas också hos konsumenten? Det cyniska talesättet att media ger folk vad folk vill ha kanske stämmer?
I så fall kan slutsatsen inte bli en annan än att folk är idioter. Lars von Trier har alltså rätt.
Fast då är det en sak jag inte förstår. Vi är mer välutbildade än någonsin. Redan i grundskolan talar man om kritiskt tänkande. Informationsflödet är enormt. Vi borde ha lärt oss något. Annars är skolan bara bortkastade pengar och onödigt lidande.
Dessvärre ser jag inget hopp inför framtiden. Småbarnsförälder ägnar i snitt sex minuter per dag åt läxläsning och fyra minuter åt samtal med sina barn. Men över två timmar framför teveapparaten. Därefter klagar man ofta på tidsbrist. Ni fattar själva.
Har alltså alla dessa år, alla dessa pengar utbildningen kostar, inte inneburit annat än att antalet idioter har ökat? Eller har en mutation ägt rum? Kanske rymdvarelser har erövrat jorden och pillat i våra hjärnor för att hålla oss lugna medan de förebereder ett maktövertagande? Något har i alla fall hänt.
Så vafan gör man?
PS Vad jag hört kommer ordet "idiot" från grekiskan. Och betyder egentligen "ensam". DS
Roger Lord,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Roger Lord
publicerad 15 sep 2005 kl. 15.46:
