 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Anna-Carin Collin
publicerad 24 jan 2006 kl. 09.44:
Paltkoma i häxmarkerna
(Tävlingsbidrag till René Barbiers vinresa)
"De har nån konstig tradition där uppe" säger Patrik, spänner ögonen i Mats och fortsätter, "Eva hade förvarnat mig att det skulle bli tufft."
"Fan, du ser blek ut, Patrik. Var det hårt där uppe i häxmarkerna?"
Inget svar. Patrik ställer ner kaffemuggen med bankens emblem på fikabordet. Stoppar in den snäva skjortan som har krupit upp ur linningen. Kostymbyxan spänner över låren när han sätter sig. Mats flinar, böjer sig fram över bordet.
"Du har gått upp, va?"
Sanna lägger huvudet på sned och nynnar "The Power of love". Patriks blick över kaffemuggen räcker för att de ska sitta tysta en lång stund. Vem vet, kanske begrundar de alla tre vad kärleken till en flicka från Härjedalen kan göra med en man.
Efter några minuter i tystnad sneglar Sanna på sitt armbandsur. Reser sig, ger Patrik en vänskaplig klapp på axeln och krånglar sig förbi. Han tittar ut genom fönstret. Det märks på trafiken på Ulvsundaleden att industrisemestern är över. Om en månad börjar löven gulna, tänker han, då är det snart dags för älgjakt där uppe. Tjälknöl. Hm.
Mats ger sig inte, men är mer medlidande nu.
"Vill du prata om det?"
Patrik låter matt på rösten, talar försiktigt.
"Jag hade inte så mycket att sätta emot. Det var bara att gilla läget."
"Var det så illa?"
"Värre."
Patrik gnuggar sig i pannan, vrider huvudet och tittar ut över fikarummet. Konstaterar att de är ensamma och knäpper upp gylfknappen.
"Sorry, men jag måste."
Mats nickar att det är okej, lutar sig tillbaka och lägger armarna i kors över bröstet. Är det här verkligen Patrik "Turbo" Jörgensson? Omtalad för att inte vara det minsta flåsig efter dubbla innebandypass. Som är på plats i träningshallen klockan sex på morgonen, kanske tidigare, han är hur som helst alltid först. Som cyklar fram och tillbaka mellan Enebyberg och jobbet i Rissne, varje dag.
"De har nån konstig tradition där uppe" säger Patrik. Han spänner ögonen i Mats som har lutat sig fram igen och fortsätter, "Eva hade förvarnat mig att det skulle bli tufft. Gûmm, flötgröt, kolbulle, spickekött och så nån jävligt märklig anrättning - 'Deg'."
"Deg?"
Patrik gestikulerar, markerar en stor cirkel över bordsskivan.
"Först en skål med en klibbig deg av kornmjöl. En grop i mitten, som en krater. Sen hällde dom i en varm sås gjord på grädde, smör och messmör..."
"Messmör!?"
"...så satt vi där runt bordet med varsin sked och åt. Doppade degen i såsen. Sköljde ner med mjölk. Evas mormor, morbröder, kusiner, nån tandlös käring från granngården som smackade när deghelvetet klibbade fast i gommen på henne."
"Är du allvarlig?"
"Morbröderna rök ihop. Den ena gjorde en ränna till sig så att såsen skulle rinna dit. Det var fan inte populärt."
"Och du var tvungen att äta? Kunde du inte vägra?"
"Jag älskar Eva. Det där är nån sorts initiationsrit. Drar nån med sig en 'snöpp' upp från Stockholm ska han testas. Inte en chans att man slingrar sig ur nåt sånt om man vill bli långvarig. Och jag har planer för Eva och mig."
Mats suckar, lättad.
"Jag var rädd att det var slut."
"Nej, för fan. Livet leker och jag tror att jag är accepterad. Erbjöd min plats i kön."
"Va?"
"Toalettkön. Först deg, sen nån sorts 'paltkoma' och så toalettbesök."
"Paltkoma?"
"Degen lade sig som en trippelhamburgare med extra av allt i magen. Man blev däst, bukstinn," säger Patrik och smeker sig över magen. "Skogshuggarmat för veka stadsbor, vet du."
Mats nickar. Patrik ruskar på huvudet.
"Men det värsta av allt. Jag gillade det. Det var gott."
Nu inser Mats att det han först såg i Patriks ansikte inte var uppgivenhet eller tecken på hjärtesorg, snarare nån sorts inre frid, som efter att ha kommit i mål efter ett tufft sprinterlopp. Patrik tittar ut på rusningstrafiken på huvudleden. Ler. Mats vill ogärna bryta magin, men skjuter ut stolen från bordet, gör sig beredd att resa sig.
"Jahapp, tillbaks till verkligheten. Ska vi fixa till den där kvartalsrapporten som Konradsson..."
"Jag har sagt upp mig."
Mats sjunker tillbaka, stirrar på Patrik.
"Vad säger du?"
"Jag flyttar upp i nästa vecka. Eva har tagit över Värdshuset i Lillhärdal. Jag ska bygga vinkällare och öppna gym nere i byn. Nu när Guillou har satt orten på kartan med häxbränningshistorierna så kan det väl tänkas att det blir fler turister."
"Gym i Lillhärdal?"
"Det blir lokala rätter på menyn, flötgröt, gumm, deg..."
Patriks blick söker sig bort mot höghusen som skymtar genom morgondiset över Rinkeby, börjar nynna på något i folkviseton, slår handen mot låret. Först försiktigt, sedan allt mer taktfast.
Mats reser sig långsamt, lyckas undvika att få stolsbenen att skrapa mot golvet och tassar iväg. Skjuter försiktigt igen dörren efter sig och ser genom rutan att Patrik börjat stampa takten med foten. Tänker: "stackars sate, måtte jag aldrig träffa en flicka från Härjedalen."
: : :
|
Stefan Whilde