Att läsa gamla tidningar är intressant och lärorikt, och man får ett lite annorlunda perspektiv på dagens verklighet. Här har jag en Stockholmstidning från 18 sept 1948. Första sidans svarta text är: "Folke Bernadotte mördad."
Kommentarerna säger det mesta:
"...sedan väntade honom den svåraste delen av hans uppgift, att för FN framlägga sina slutliga förslag för Palestinas framtid. Det blev honom inte förunnat. När han begav sig till den stad, om vilken nationalistisk och religiös fanatism så ofta kämpat under århundraden, ändades hans liv genom ett av de föraktligaste och meningslösa nidingsdåd historien känner. Ödet ville, att den man, som genom sin insats räddat så många judar från död och lidande, skulle mördas av en hop fanatiker av just denna blodigt förorättade nationalitet. De hatade honom, därför att han sökte rättvisan, så långt denna var möjlig i en bitter kamp mellan folken"
(Evert Berggrén: I stället för vapen - bättre än vapen)
Det har gått nästan 64 år och Palestinafrågan är nu ännu längre ifrån en lösning. Och det finns en mycket enkel förklaring till det. Det finns en lång rad av förbittringens stater från Marocko i väster till Pakistan i öster, vars historia präglas av förluster och nederlag. I dagens verklighet plågas dessa länder av ekonomiska och sociala problem. I UN Arab Human Development Report från 2002 talas det om "sociala ojämlikheter, allvarliga brister i forskning och utbildning och i det demokratiska beslutsfattandet".
Folke Bernadottes försök att lösa Palestinafrågan 1948 var verkligen mycket svår. Sedan dess har det blivit mycket värre. Och det finns många förklaringar till det. Befolkningsökningen i regionen har varit mycket stor, kanske fyra-fem gånger. De religiösa motsättningarna har blivit allt tydligare. Etniska motsättningar och strider mellan stater är också en realitet. Tillgången till vapen har blivit enormt stor. Palestina och Israel har kärnvapen och i dagarna talas det om kemiska och biologiska stridsmedel i Syrien. Upptäckten av olja har lett till inblandning av alla ekonomiska stormakter.
Det finns alltså inte mycket att hoppas på för framtiden för dessa länder. De har inte heller lyckats dra några fördelar av globaliseringen. Vi i västvärldens välfärdsländer ska nog akta oss för att lägga oss i vad dessa förbittringens länder sysslar med. Det sekulariserade Europa uppfattas inte heller som en förebild eller något eftersträvansvärt för folken i den delen av världen. Vi är alldeles för olika. Det är ju många svenskar, alltsedan Folke Bernadotte, som engagerat sig i Palestinafrågan. Men det bör vi nog sluta med. Vår inblandning gör bara ont värre.
Lennart Karlsson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
