Ledsen att jag störde, ledsen att jag kom förbi. Det var aldrig meningen att du skulle se min vilja. Brevid min tanke försöker jag förgäves tämja verklighetens eko.
Genomborrad av ytans bittra smak likt betongklumpar mellan gnisslande gungor. Om jag var tre år skulle jag gråta och skrika efter förmågan att kunna tala men idag kämpar jag för att få vara tyst mellan ljuden som förtär mig. Mellan sjuttio isbitar och helvetet rullande på en stol mot mörkret och där mitt i mellan kan jag bara teckna mitt namn. Som om det någonsin skulle hända eller skulle höras. Lever för livet som väntar på några sista oförglömliga och sagolika mellanrum innan evigheten börjar. Jag förstår de drömmare som ej ger upp sin kamp, ivriga sammanbitna och frustrerande händer som knyts i längtan efter alla de små tecken som finns kvar. Jag längtar ju också, kanske inte lika makabert ivrigt bitandes vilt. Snarare på ett annat sätt. På mitt alldeles egna märkliga sätt.
Malin Åkesdotter, Jag är en glad, nyfiken tjej som enligt mig själv har ganska myket humor och självdistans. Jag älskar att plugga (NÖRD) och faktaböcker går före skönlitteratur. I grunden är jag mentalskötare men har under åren fyllt på med annat skoj, såsom beteendeveten
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
