Det har varit en sådan där lite knasig dag. Kanske beroende på vädret som för min del är underbart och som får själen att må bra men kroppen att bli rastlös.
Semestern är här och vi har inte riktigt något bokat, för en gångs skull. Jag som är van att köra i 190 har lite svårt för att ta det lugnt i hängmattan och bara "vara". Barnen däremot har inga problem med att sätta trädgårdsstolen i den nyinköpta barnpoolen och sakta svalka fötterna till suset av ingenting. När det blir för långrandigt här i åkern tar jag bilen till stan och handlar lite mat medan barnen kickar boll mot ett skrangligt mål.
Häromdagen hade jag sett i den lokala tidningen att det skulle var konsert i Sövde amfiteater. Jag visste inte att det fanns en by i Skåne som hette Sövde, än mindre att det fanns en amfiteater där. En av mina svenska favoriter Lisa Nilsson skulle spela där med grannen Amanda Jensen som efterföljare. Priset var rätt högt och med tanke på den icke så höga entusiasmnivån jag kände från de övriga familjemedlemmarna så var jag benägen att strunta i allt och spara pengarna till Göta Kanal istället.
Så började då denna dagen och det var underbart varmt. Den store hade lovat att åka och bada med oss, men när han vaknade vid lunch tyckte han det var för kallt. Jag informerade honom om att det var 31 grader ute, och att kyla kanske inte var den stämpel man kunde sätta på dagens väder. Däremot kanske han var totalt ointresserad av att åka med oss till havet. Njae, jo, så var det kanske och jag tröttnade på struliga tonårsbarn.
Intresset hamnade istället på en fågelunge som varje timme trillade ur boet och behövde vår hjälp till att putta in henne under takpannorna där hennes mamma febrilt körde i skytteltrafik med mat av olika sort. Till slut gav jag upp och gav den lilla fågelungen lite av katternas mat och ringde runt till olika ställen för att till slut hamna hos en Ingemar Nilsson i Burlöv som kunde en hel del om fåglar. Han uppmuntrade mig till att sätta ut det stackars livet och låta naturen ha sin gång för även om jag gav hela mitt liv i en vecka för denna stackars fågelunge så skulle den med all säkerhet till slut dö ändå.
När fågeln var placerad i ett buskage och den store hade gett sig iväg för att fiska med goda vänner blev jag trött på åkerns susande och packade en matsäck i smyg och deklarerade för den lille att nu gav vi oss iväg på vinst och förlust till det okända Sövde. Om nu biljetterna skulle vara slut så fanns där i alla fall en badplats som vi kunde besöka. Han suckade lite men är ju van vid mig så han följde med.
Sövde visade sig vara en idyll mitt i Skåne vid en underbar sjö och med en badbrygga som var välbesökt när vi kom fram vid sju på kvällen. Biljetter fanns kvar och vi bänkade oss på en grässlänt med bra utsikt över scenen. Jag märkte att rastlösheten nu hade genererats ner i åldern och sonen var lätt stel i leendet, men när musiken väl kom igång så la sig lugnet.
Lisa Nilsson är oerhört proffsig och hon utstrålade en enorm värme från scenen. Jag gillar hennes talande texter och hennes röst var lika vacker som på skivan jag har med henne. Jag vet inte hur många åskådare vi var men alla stod upp när hon efter en och en halv timme var färdig. Jag var varm inombords och sonen gick på toaletten.
Min son som just fyllt elva lyssnar gärna på Metallica och Red Hot Chili Pepper men kan om det kniper lyssna på Amanda Jensen och det gjorde han gärna denna kväll. Jag gillar hennes spontana stil, och musiken var lite mer ösig än artisten innan. Småflickorna stod med uppsträckta händer mot scenen i det mörkret hade fallit och myggen gladeligen mumsade på alla bara armar och ben i den varma sommarnatten.
På vägen hem tackade sonen så mycket för kvällen och jag såg att han menade det. På väg mot en Lund i åskväder somnade han och jag log för mig själv. Det dröjer inte många år förrän han står längst fram vid någon scen och vrålar, han som fick ont i öronen av Timbuktus konsert på Malmöfestivalen förra året.
En dag som vilken annars, men kanske inte ändå när sommaren är varm, fåglar gör som de vill och så även mammor.
Birgitta Stiefler, sjuksköterska med kärlek för orden
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
