 |
Artikel
av Malin Michea
publicerad 27 feb 2012 kl. 05.50:
Foto: flickr/cliff1066T (BY CC 2.0)
Oscarsgalan 2012 - höjdpunkterna
Nostalgi, hemtrevnad och några rörande ögonblick. Oscarsgalan 2012 är över.
Nattens Oscarsgala har varit en i många avseenden mycket klassisk, elegant och nostalgidoftande historia - kanske en återspegling av trenden vad gäller de nominerade filmerna i årets upplaga, och en kontrast till förra årets ganska utskällda gala i händerna på en osäker Anne Hathaway och en tilltufsad nonchalant James Franco. Oscarsveteranen Billy Crystal är förstås ett säkert kort, och han levererade ett samlat och snyggt värdskap under galan med en hel del vågad-men-inte-värre-humor, ett läckert inledande musiknummer och allmän proffsighet rakt igenom showen.
Bland tacktalen fanns ett par verkligt rörande ögonblick. Octavia Spencer (The Help) tog hem statyetten för bästa kvinnliga biroll, och höll ett ett skakigt och tårfyllt men charmerande tal. Asghar Farhadi, vars film (A separation) belönades med Irans första Oscar för bästa utländska film, tog tillfället i akt att på ett värdigt sätt hylla sitt land, sina landsmän, och å deras vägnar framföra ett budskap om fred och respekt.
Max von Sydow fick, inte helt oväntat, se priset för bästa manliga biroll delas ut till den karismatiske Christopher Plummer (Beginners), som höll ett mycket uppskattat tal med glimten i ögat. Men vår svenske representant såg ganska nöjd ut ändå, där han satt och tog emot publikens hyllningar när hans namn kallades ut.
Alla som uppskattar den Nya Zeeländska folkpopkomedi-duon (och TV-serien med samma namn) Flight of the Conchords, gladdes nog liksom undertecknad åt att få se den ena medlemmen Bret McKenzie kliva upp på scenen och ta emot priset för bästa låt; "Man or Muppet" från The Muppets.
Som vanligt hyllades de under året bortgångna med ett stämningsfullt kollage, där välkända ansikten - som Whitney Houston och Elizabeth Taylor - mjukt tonades fram till en vackert framförd "What a wonderful world".
Spekulationerna kring vilken film som skulle ta hem storslam i år har varit många. De senaste dagarna har den kritikerhyllade nästan-stumfilmen The Artist varit mest omsusad. Även om Martin Scorseses Hugo tog hem den hedrande summan av fem statyetter, så stod sig The Artist i de tunga kategorierna bästa filmmusik och bästa regi - Michel Hazanivicus, som i sitt tacktal bland annat tackade den lilla hund som spelar en nyckelroll i The Artist, och som befann sig i salongen.
The Artist hade fler framgångar att vänta. Jean Dujardin vann statyetten för bästa skådespelare, för sin rollprestation som en falnande stumfilmsskådespelare på gränsen till ljudfilmens intåg i Hollywood, och höll ett känsloladdat tacktal som avslutades med några sprudlande glada utrop på hans förstaspråk franska.
Meryl Streep fick motta sin tredje Oscar (bästa skådespelerska) som utdelning på sin bländande nominering nummer 17 - hon är rekordhållare i antal nomineringar - och det var naturligtvis ett populärt val. Hennes "Järnladyn" har fått blandade recensioner men Streeps rolltolkning av Margaret Thatcher har hyllats av kritiker och tittare. Publiken jublade och skratten dånade i salongen när hon höll sitt roliga, vackra och inspirerande tal, med en röst som ibland sprack av rörelse.
Så återstod bara den absolut tyngsta kategorin - bästa film - och undertecknad hoppades på en sista Oscar som kronan på verket för den ljuvliga The Artist. Även om det kändes givet, så var den i sällskap av alldeles för bra filmer för att någon skulle kunna känna sig helt säker. Men det blev vinst, och det var en överväldigad Thomas Langmann med sällskap - den lilla hundfilmstjärnan fick naturligtvis också följa med - som klev upp på scenen och lyckligt tackade åt alla håll och kanter.
Sammantaget så var årets gala en väl genomförd, tjusig och oförarglig show som lyckades andas både hemtrevnad och Old Hollywood-glamour, i en ganska behaglig kombination.
|
