Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Hannah Berggren
publicerad 18 aug 2009 kl. 14.30:
Omskärelse av pojkar är inte religionsfrihet
"Precis som ordet religionsfrihet säger, så handlar det ju om en frihet. En frihet att själv välja om man vill utöva sin religion. Att omskära sitt barn innan det ens kan prata är inte att ge barnet religionsfrihet."
Från 1 oktober uppmanas landstingen att erbjuda omskärelse av pojkar. Jag blir väldigt förvånad. Att uppmana till att begränsa (eller i vissa fall helt frånta) individen rätten till sin egen kropp känns inte som något vi borde uppmuntra till. Att slå sitt spädbarn är något som aldrig skulle anses försvarbart. Jag har svårt att se hur man då skulle anse det försvarbart att avlägsna en del av sitt spädbarns kropp? Särskilt då det är ett oåterkalleligt (och icke medicinskt motiverat) ingrepp som sker när barnet inte har en chans att göra några invändningar.
Det tyngsta argumentet för att inte förbjuda sjukhusen att utföra ingreppet är köksbordsomskärelserna, det vill säga föräldrar som själva omskär sina barn hemma på exempelvis köksbordet. Jag förstår verkligen inte hur folk som använder detta som ett argument tänker. Bara för att föräldrarna begår en mot barnet smärtsam och förnedrande handling hemma, betyder det väl inte att vi ska legalisera handlingen? Det löser inte problemet, vi förflyttar bara den förnedrande handlingen till statliga/offentliga lokaler. Jag tycker att det är att fly ifrån problemet.
Det är nu en del folk säger "Jamen man måste tänka på religionsfriheten" och ja, precis, det är ju det vi måste göra! Precis som ordet religionsfrihet säger, så handlar det ju om en frihet. En frihet att själv välja om man vill utöva sin religion. Att omskära sitt barn innan det ens kan prata är inte att ge barnet religionsfrihet. Säg att en religiös grupp som tror på asagudar skulle vilja rista in Oden i ryggen på sina barn - det skulle vi aldrig tillåta. Eller låt oss säga att någon ansökte om att tatuera sin en vecka gamla sons kropp - det skulle vi heller aldrig tillåta. Religionsfrihet i all ära men allt kan inte vara tillåtet i religionens namn.
Precis som man när man vid 15 års ålder blir byxmyndig och själv anses mogen nog att bestämma vad man ska göra med sitt könsorgan, tycker jag det är vid den åldern man själv ska få bestämma om man vill bli omskuren eller inte.
För er som säger att ni gör det för Guds skull så kan jag lugna er med att jag inte tror att Gud har misslyckats med pojkars könsorgan. Ni ska se att förhuden fyller en funktion och inte är ett misstag som måste skäras bort.
Självklart finns det många fler aspekter att diskutera än de (mestadels) sociala som jag tagit upp, som ekonomiska, ideologiska och juridiska. Men jag försöker inte skriva en roman om ämnet.
Hannah Berggren, Words are very unnecessary
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
