 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anders Braune
publicerad 17 mar 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/victoriapeckham (BY CC 2.0)
Om världen var galen
Kan det vara så att det ekonomiska systemet gynnar ett litet fåtal samtidigt som det håller majoriteten i arbete för att klara brödfödan? Varför accepterar vi detta som något slags gudagivet paradigm?
Innan jag fortsätter vill jag poängtera att detta inte är något slags kommunistisk attack mot kapitalismen. Jag vill bespara mig hela denna fars som kallas partipolitik. Jag är inte röd, inte blå, brun, grön eller svart. På den politiska färgskalan skulle jag vilja vara vit, en färg jag inte tror något parti tagit till sin. Om världen var galen, om det verkligen var så att det ekonomiska system vi så envist håller fast vid är djupt orättvist och skadligt, att det ligger bakom alla krig, allt armod, all sjukdom i världen, skulle jag kanske vilja att saker och ting verkligen förändrades. Men ingen chimär likt den som skapats för att inbilla oss att vi över huvud taget har något att säga till om. Jag talar inte om att rösta på sossarna för att "Reinfelt vill att vi ska jobba tills vi är sjuttiofem". Visserligen skulle det heta annorlunda på nyheterna (för i en galen värld är all nyhetsbevakning ägd - och styrd - av det lilla utvalda fåtal som har pengar att köpa nyhetsbyråer för) men, tro mig, det ekonomiska systemet skulle inte ändras bara för att socialdemokraterna tillsatte de viktigaste regeringsposterna.
Och för att ingen ska tro (trots min försäkran) att detta fortfarande är något slags kommunistiskt brandtal kan jag informera att det konstgjorda ekonomiska system som är kommunism skiljer sig från det som utgör västvärldens förtryck endast på den punkten att kommuniststaterna göder sin privata sektor illa. Man skulle kunna säga att skillnaden är att i de kommunistiska staterna har folket pengar men inget att handla medan i västvärlden finns allt att köpa men bland folket är det få som har pengar.
Men i en galen värld kan man ju alltid låna pengar mot ränta. På så vis får ju västvärldens folk råd att handla sina storbildsteve, sina bilar, iPhones och datamaskiner. Men i en galen värld är det till ett högt pris. Väl räntan är betald kan man räkna ut med rumpan och en bit krita att man köpt en bil men i själva verket betalat för fyra, köpt en teve och betalat för fem. Och eftersom det är tillåtet att låna ut pengar mot räntesatser på upp till fyrtio procent kan det, i en galen värld, vara så att det snart inte finns någon övre gräns för hur många gånger man ska behöva betala för de där prylarna som man kanske behövde; om världen var galen. I en galen värld kan det vara så att människor arbetar, inte för att det är roligt, utan för att de måste möta räntor och amorteringar på alla de lån som bankerna lever på.
Om världen var galen skulle pengarna hela tiden tappa sitt värde. Mjölken som kostade femton spänn förra året skulle kosta arton detta. Trots att det är samma mjölk, samma kor, samma gräs. I och för sig skulle det inte vara samma bränsle i transporten till mjölkbutiken, det är sant. Men om världen var galen skulle dieselpriset helt plötsligt (och utan någon egentlig anledning) vara dyrare än bensin, trots att dieselbränsle ligger tidigare i raffineringskedjan; råolja - diesel - bensin. Kanske det skulle kunna handla om att dieselbilar börjat bli bränsleeffektivare och därmed numera drar mindre än motsvarande bensindriven bil? Etanolbränslet, E85, är ju fortfarande billigare än bensin, men i gengäld har det markant sämre energihalt per liter jämfört med bensin, vilket leder till att motorn suger i sig mer E85 än den skulle gjort bensin; varför man i slutändan hamnar på noll besparing (förutom den påstådda lägre miljöpåverkan, förstås).
Om världen var galen skulle vi kanske märka det på ytterligare småsaker, som att människor som tror att de lever i stater med "yttrandefrihet" inte får lov att yttra obehagliga synpunkter, att vissa "sanningar" till och med skyddas av lag. Men mest, tror jag, på det faktum att ingen ifrågasatte ett ekonomiskt system som kräver att en majoritet av världens befolkning hålls i armod. Vi har säkert alla hört det någon gång, att det inte finns mat till alla, att Jorden är överbefolkad. Ironiskt nog är det samma tankeskola som hävdar att Jorden en gång var befolkad av dinosaurier. Massor av dinosaurier, många mycket större än den allra största av nutidens människor. Och eftersom det sägs att oljan är kvarlämningar av alla dessa djur bör de ju ha varit en ansenlig population, med tanke på hur mycket olja vi bränt sedan den första explosionsmotorn.
Om världen var galen skulle vi nog märka det på det faktum att Jorden uppenbarligen var så överbefolkad att många människor svalt ihjäl och många fler gick hungriga; samtidigt som spannmålet dumpades i havet för att inte riskera att världsmarknadspriset gjorde det samma; samtidigt som mathyllorna i västvärlden dignade av mat; mat som i huvudsak slängdes. (Om den inte utsattes för ICA-modellen, vill säga; paketerades om med nytt "bäst före". I en galen värld skulle ju människor sätta den egna profiten före sina medmänniskors väl och ve, det är min övertygelse.)
Jag vet inte vem som egentligen styr denna värld, jag vet bara att det inte är jag. Jag tror inte heller att jag kan påverka de som fattar de övergripande besluten, i synnerhet inte genom att delta i den fars vi kallar den demokratiska processen. Men om världen verkligen var galen, och det ekonomiska systemet egentligen bara användes för att förslava majoriteten av människorna, skulle jag vilja ändra på det. Göran Persson, en gång Sveriges statsminister, lät skriva en bok med den mycket talande titeln: "Den som är satt i skuld är icke fri". I en galen värld skulle det verkligen vara så. Ingen av oss "vanliga människor" skulle vara fria, speciellt som den globala ränteekonomin kräver att varje svensk medborgare är skyldig världens finansinstitut mer än en halv miljon svenska kronor, redan från födseln.
Om jag, likt Martin Luther King, hade en dröm skulle den handla om en värld där vi inte längre behövde betala ränta på ränta tills vi arbetat oss till en för tidig död. Förr gav man slavarna fria när de inte längre kunde tjäna. Men i en galen värld luras vi att tro att saker och ting alltid var sämre förr. Men en sak kan ju rimligtvis inte ha varit sämre förr och det är ju pengarnas värde. Eftersom ränteekonomin skapar inflation, som skapar fattigdom, var ju pengarna alltid mycket mer värda förr i tiden. Och i den takt som ekonomin tillåts rasa i världen kanske förr blir tidigare än vi anar.
Min dröm om en bättre värld kanske inte rimmar med den verklighet som egentligen är (för inte kan det väl vara så att världen är galen?), en dröm om en värld där människor åtminstone föddes skuldfria.
Men det kanske visar sig att det i stället är jag som är galen.
|
