 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Anna Maria Nilsson
publicerad 8 feb 2002 kl. 17.37:
Om oskulder och toapapper
Ett brev till bullen.
Jag läste om hur man skar upp kvinnor inuti förr i tiden för att skorporna skulle brista på bröllopsnatten och de skulle se ut som oskulder. Hur hemskt det än verkar så kan jag inte annat är förstå. Jag förstår varför kvinnor i många länder än idag inte ses som skit värda när de har haft sex, även om jag tycker att det är orättvist att fenomenet bara gäller kvinnor. Oskulder är vackrast. Faktiskt.
Min pojkvän är nedsmutsad. Min pojkvän är äcklig. Min pojkvän haft sex med någon annan innan mig.
Vi kan kalla henne Toapappret. Smeknamnet kommer av det enda samtal jag någonsin haft med henne, utanför en blågul bajamaja. Jag antar att toapappret var slut:
Hon: Har ni något toappapper?
Jag: Nej.
Hon: Aha. Har ni det kul?
Jag: Ja.
Slut på samtalet. Kanske beroende på att jag fick akuta andningssvårigheter. Jag var lerig och luktade illa, medan hennes lugg låg perfekt. Hon har sötare småsyskon än jag, hon är inte lika spinkig som jag, de träffades oftare än vad min pojkvän och jag kan göra, de var förlovade. Det spelar ingen roll vad jag gör, jag kommer alltid att vara tvåa. Hon har en guldmedalj insvetsad i pannan.
Det är inte bara själva den sexuella biten. Han har varit kär i henne. Han har älskat toapappret. Numera hatar han henne, men det gör nästan bara saken värre. Det hade känts bättre om han bara hade ryckt på axlarna och tänkt att hon var en dum brud som han var ihop med förut. Men han pratar inte ens om henne, hon har gjort honom illa. Han är bitter och arg och hatar henne. Kärlek och hat är bara två sidor av samma mynt.
Han kan jämföra allt jag gör med saker som hon har gjort. Jag får prestationsångest när vi ska ha sex. Jag går med på en massa idiotiska saker som jag inte vill för att jag tror att hon kanske eventuellt har gjort det. Jag måste vara snyggare, smartare, trognare och bättre än hon, på allt. Jag tar efter henne samtidigt som jag hatar mig själv för att jag gör det. Jag hatar henne för att han har älskat henne och jag hatar henne för att hon finns. Dåligt självförtroende så det bara skriker om det. Kanske blir det bättre när jag blir äldre.
Tänk om de har haft oralsex och hon har svalt. Celler och molekyler från hans kropp har gått in i hennes och blivit nya byggstenar. Fan, det räcker med vätskeutbytet de fått genom att kyssas. Han, min allra mest älskade, finns inuti Toapappret. Jag kan inte tänka mig, jag kan inte tänka mig.
Kära Bullen, hjälp mig. Vad ska jag göra? Ska jag dumpa honom och börja ragga på högstadieskolgårdar? Är det bara första-pojkvännen ångest som kommer att gå över? Är jag onormal? Antagligen inte, eftersom de flesta jag pratat med bara garvar och säger att de också hatar sina respektives ex.
Stig Dagerman har uttryckt sig väldigt vackert: "Att någon skulle sova naken med den vi älskar förmår vi inte föreställa oss."
Det är bara att blunda och förtränga.
|
