 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Lennart Ekman
publicerad 11 jul 2004 kl. 11.53:
Om liv och död
Från olika sidor sett.
Farmor (i Hjalmar Gullbergs roman, från 1921.) hade en uppgörelse med vår Herre om sitt samvete. Så är det väl också, när man är farfar? Svar erhålls vid senare tillfälle, tror jag.
Vi föds gråtande, lever klagande och dör besvikna - skrev
Thomas Fuller. Jag vill inte hålla med i allt, men nog ligger det något i det. Oroa sig för morgondagen; det är som att betala räntan på ett lån man aldrig fått.
Fritjof Nilsson Piraten sköt upp allt till morgondagen, han bestämde sig, på sitt yttersta och dog verkligen 1972. En gång berättade han för mig om det elaka fruntimret gick och stökade i rummet, medan mannen låg sjuk. En vädjan hördes från sängen:
- Vill Du ha något?, frågade frun.
- Det skulle vara en stor sup, svarade mannen
- Här skall det inte supas, här skall det döss och för övrigt skall brännvinet vara till begravningen, röt kärringen.
Förr såg man på långt håll, här skulle det begravas.
Utanför trappan, låg små grankvistar, över dessa skulle kistan bäras ut till likvagnen, som drogs av två svarta hästar. Bakom gick två prestaverande herrar. Frackklädda, hög hatt samt stavar med sorgflor. Därefter hela sorgetåget till fots. Klädsel var alltid svart, änkorna gick med flor och vitt hakband ett år. Festsalar fanns det gott om i Malmö. Hos dessa var det middag, efter begravningen. Tårtan med kors, gillade vi barn. Även begravningskonfekt (vitt papper med svart kors eller svart med vita blommor, runt varje chokladbit.)
På landet hade alla "gubbar" egen frack. Begravningar var fest med kortspel och massor med dricka. I städer var det affärer med titeln "Glädje och sorg" som ordnade kläderna. Allt kunde hyras. Fracken kunde ena dagen vara på jordfästning nästa på bröllop.
En äldre begravningsentreprenör påstod,
"buljong i handen" var ett måste.
- Varför?, frågade jag.
- När folk hade gått lång väg på kyrkogården, vintertid, sedan stått vid graven, frös dom, då skulle det vara varm dryck.
Varje gång vi möttes, beklagade han sig över att det var dålig dödsäsong. Betydligt vackrare var det i Danmark. Vid dödsfall, tar "bedemannen" hand om det hela. Låter mera mjukt. För mycket länge sedan avskaffade allt svart, vid begravningar i vårt grannland. Det är mycket lättare att dö idag, både för den drabbade och efterlevande.
Victor Borge, vars far hade varit försteviolonist vid det kunglige i trettio år skulle ligga "lit de parade".
Hedersvakt, av kamrater, var placerade vid kistan.
Då mor och son skulle gå förbi, tittade de upp, fick se en liten tjock med rent för liten hatt, en lång smal, med rent för stor hatt.
Victor Borge viskade till sin mamma:
- Vi skall inte vara ledsna för far är borta, hade han sett detta, hade han ändå skrattat ihjäl sig. Humor botar alla sorger, menade en av vår tids största underhållare.
En äldre, icke spökrädd man, hörde rop från kyrkogården.
Han gick in, i en nygrävd grav stod "dödgrävaren". Någon hade tagit stegen, så han kom inte upp.
- Vad är det som hänt?, frågade nattvandraren.
- Hjälp, jag fryser så förfärligt, hördes från gropen.
- Det är klart, du har ju sparkat all jorden av dig.
Numera händer det sällan eller aldrig att transport till sista viloplatsen, sker i kista från hemmet. Sjukhusen brukar vara slutstationen. Vår tids fattigvård, är ersatt med äldreboende. Här kan det också bli problem. Tant X skulle ta sitt nya boende i besittning. På morgonen avlämnades hon. Placerades i en stol som kommunen efter anbud, betalat 8.000:- för. Vem som helst, kan köpa samma stol i affären för en tusenlapp. Efter att ha suttit framför fönstret i några timmar började Tant X luta sig åt höger. Strax var en snäll ung flicka framme och rätade upp henne. Strax skedde samma sak, men åt vänster. Personalen kom, upp igen. Senare på dagen kom dottern med tårta till kaffet.
- Hur har Du haft det idag, mamma? Tycker Du det är fint här?
- Jovisst är det bra, men man kan inte "fisa".
Då vi får besök av sonen och hans rara maka, händer det att han letar runt i min MAC, Mads jag står vid spisen.
Under måltiden sade han:
- Jag tjuvläste ditt sista inlägg. Mycket om död. Trist.
- Jag tycker Du borde skaffa dig en tyrolerhatt!!
I Amerika kan man läsa reklam i fönstren hos begravningsfirmor: "Varför gå omkring halvdöd, när ni kan få en fin jordfästning för 500 dollar."
Till slut Ernest Hemingway;
-Det bästa med framtiden är, den kommer med en dag i sänder.
Därför stiger jag upp tidigt, för att få en dag extra.
|
