 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jan Wiberg
publicerad 12 apr 2006 kl. 17.23:
Om judar, judendom och antisemitism
Ett fult tryne sticker upp.
Jag är antifascist, antinazist och antikommunist. Jag är också antisemit.
Jag är antifascist för jag tror på människans frihet, på yttrandefrihet och självständigt tänkande. Jag tror inte på ledare som kräver lydnad och dyrkan.
Förutom fascismens dumheter präglas nazism av rasism, förakt för svaghet och herrefolksmentalitet. Därför är jag emot nazismen. Jag är antikommunist för jag tror inte att folkets diktatorer är bättre än andra diktatorer. Och jag tycker att de brott som begåtts i dessa ideologiernas följd varit avskyvärda.
Och enligt den undersökning om antisemitismen i Sverige som gjorts av Helene Lööw och Henry Bachner är jag också antisemit.
Judar är ingen ras utan en etnisk grupp. Det som binder samman dem är religionen. Man kan konvertera till judendomen och sålunda bli jude. Fundament i den judiska religionen är tron på det judiska folkets utvaldhet, att Jahve har utlovat dem ett land, Israel och att de skall vara präster för andra folk. Om detta talar Moseböckerna, de som inom judendomen kallas lagen.
Detta tror inte jag på. En gud kan, som jag ser det, inte välja ut ett folk framför andra, kan inte skänka bort land och inte heller ge ett folk en mission för andra folk.
Även om Gamla Testamentet innehåller delar av poetisk skönhet, visar vishet och religiös känsla, i Predikaren, i Höga Visan, i skapelseberättelserna, i en del av de profetiska skrifterna, så stöt jag av den materialism och den världslighet som jag tycker dominerar gudsbilden och religionen. Förutom favoriserandet av judar, finner jag ringaktandet av andra folk och uppmaningar till etniska rensningar och förintelse för upprättandet av en judisk stat, direkt anstötliga.
"När Herren överlämnar dem åt dig och du besegrar dem, skall du viga dem åt förintelse. Du får inte sluta förbund med dem eller visa skonsamhet mot dem."
Så står det i Bibeln. I Psaltarens 137 psalm prisas den "säll som får krossa fiendens späda barn mot klippan".
Kanske är inte denna min otro på och avståndstagande från de judiska religiösa uppfattningarna tillräcklig grund för att kallas antisemit. Men jag anser också att judar har stor, oproportionerligt stor, makt över ekonomi, kultur, politik och media i västvärlden. Nästan till den grad att man kan tala om att världen idag styrs av judar. Om detta går att diskutera, men Irakkrig, amerikanska politik över huvud, västvärldens syn på Iran, fokuseringen på förintelsen, och då förintelsen av judar, som gjort att andra folkmord, slavhandel, kommunismens utrensningar, indianutrotning och andra skändligheter kommit i skymundan.
Förintelseförnekare kan dömas till lika långa fängelsestraff som morddömda. Antisemitism betraktas som värre än rasism och dit räknas påtalande att judar innehar stor makt, att det finns globala judiska nätverk i vilka ingen icke-jude har insyn. Liksom också ofta Israelkritik.
Detta omöjliggör debatt. Det finns ett överseende med israeliska atomvapen som inte finns för andra nationers, tolerans för det israeliska apartheidsystemet som inte fanns för det sydafrikanska. Detta och annat har stärkt min övertygelse om att problemfomuleringsinitiativet ägs av judar.
Judar är en framstående grupp i det västerländska samhället. I USA är mer än 40 procent av advokatkåren, 11 procent av senatorerna judar, liksom 16 av de 40 rikaste amerikanerna, trots att de bara utgör cirka två procent av befolkningen. En jude i USA tjänar också dubbelt så mycket som genomsnittsamerikanen.
Det kan vara så att judar är mer begåvade än andra folkgrupper. Men det kan också vara så att tron på sin utvaldhet framför andra folk och den mission för dem som religionen ger, är främsta orsaken till de framstående positioner och den makt som judar har i vår tid - och också haft i förgången tid. Utvaldheten ger ett psykologiskt övertag, ställer krav på individen att utmärka sig framför gojim som man benämner de icke utvalda.
Jag menar också att myten om det förlovade landet ligger till grund för sionismen och den vikt sionismen lägger vid skapandet av en judisk stat. Och att de etiska rensningar som idag bedrivs för att bli av med den palestinska ursprungsbefolkningen för att nå detta mål, inte ligger långt efter de bibliska i hänsynslöshet.
Givetvis kan det hävdas att jag har en ondskefull läggning då jag attackerar ett folk som fått lida så mycket under historiens förlopp. Men att någon tidigare skuldbelagts och väckt människors hat, kan inte vara ett bevis på oskuld, även om människors ondska tagit sig hemska uttryck. Kanske har den särställning judar menat sig ha och de maktpositioner de skaffat sig i de samhällen där de slagit sig ned, bidragit till människors illvilja.
Man kan också anse att jag är konspiratorisk för att jag vill läsa in samband och göra tolkningar som gjorts tidigare och som förnekats. Men de som ansåg att förintelsen användes i politiska och ekonomiska syften för att försvåra kritik av Israel och berika judiska organisationer, har fått rätt. Detta visar Norman Finkelstein i Förintelseindustrin. Och de konspirationsteoretiker som ansett att judisk lobby styrt den amerikanska utrikespolitiken har också fått rätt genom det avslöjande av AIPAC, som gjorts av professorerna Mearsheimer och Walt. Liksom de som ansett att det finns judiska lobbygrupper som systematiskt försöker påverka Sveriges Radios Israelrapportering.
Det är acceptabelt att vara antiamerikan. Det är tillåtet att ha antimuslimska värderingar. Man kan säga sig ogilla danskar eller tyskar utan att någon invänder. Men om man anser att det är anmärkningsvärt att en etnisk minoritet, 0,3 procent av världens befolkning, med en uttalad religiös målsättning, har skaffat sig oproportionerligt stort inflytande över den globala utvecklingen, överträder man en tabugräns.
Ens uppfattningar växer fram av information man tillägnar sig och analyser man gör. Ibland stämmer uppfattningarna med det politiskt korrekta, ibland inte. Jag anser, i synnerhet när åsikterna skiljer sig från mainstreamuppfattningar, det vara viktigt att man uttrycker dem. För sin egen skull och för demokratins skull.
|
