Jag är ledsen KG, men du får nu klä skott för något som gäller huvuddelen av Sveriges etablerade journalistkår. Dina inledande frågor till Reinfeld om den svenska terrorberedskapen blev dock droppen som fick bägaren att rinna över.
Under hela efterspelet till 11 september-dåden har jag följt den svenska nyhetsrapporteringen gällande terrorismen. Framförallt har jag studerat Sveriges plats i denna nya världsomspännande berättelse. Till en början noterade jag, utan överaskning, att de förväntat USA-lojala rösterna slöt upp till försvaret av "kriget mot terrorimen": SvD, DN, och kvällsdrakarna m fl. Och - lika sorgligt som väntat - SR/SVT anpassade sina perpektiv och sin diskussion därefter. Naturligtvis påmindes vi om våra starka band till USA och hur terrorn skulle ses som ett angrepp mot västerlandets demokrati och frihet. Mer analys än så verkade inte behövas. Terrorn skulle inte förstås eller analyseras i ett större perspektiv. Den skulle fördömas och slås ut för att försvara "our way of life". Diskussionen som följde direkt efter dåden var väntad. Men, jag förutsatte att debatten skulle nyktra till när chocken lagt sig och att andra röster skulle bidra med kritiskt ifrågasättande av retoriken - att de skulle bidra med sin analys av den pågåede utvecklingen och dess bakgrund. Detta skedde dock aldrig. Det blev ingen debatt utan istället etablerades denna första - och enda - bild som sanning: "vi i väst är ALLA hotade av 'islamistiska terroristnätverk'" symboliserade av Al Qaida. Faktum är att USA och Storbrittanien startade ett olagligt krig mot Irak år 2003. Sedan dess har en serie terrorattacker ägt rum. Attackerna har konsekvent varit riktade mot USA, Storbritanien och de länder som bistod dem i deras angrepp på Irak. Egentligen borde dessa korta meningar räcka för att åtminstone börja ifrågasätta den etablerade terrorretoriken. Vi har en internationell konflikt där ena parten, den militärt överlägsne, invaderar den andra. Den angripna parten reagerar genom att urskiljningslöst angripa civila mål hos angriparen och dess allierade.
Så, hur och varför kom Sverige in i bilden? Hur motiverades att Sverige skulle vara hotat av den angripne när vi hela tiden motsatt oss invasionen och dessutom officiellt fördömde den när den väl ägde rum? Sverige är är naturligtvis inte imunt. Skulle vi, moraliskt, retoriskt eller praktiskt, alliera oss med angriparen så kan naturligtvis hotbilden förändras.
Dylika resonemang undviks och avfärdas av etablerade förståsigpåare genom att helt enkelt bortse från fr.a. USAs (och dessförrinnan Storbrittaniens) cyniska politik i regionen. Det påpekades på den tyngsta ledarsidan, lätt triumferande, att 11 september inträffade innan Irak-invasionen så alltså var inte den islamistiska terrorn en reaktion på amerikanska och brittiska övergrepp. Kommentaren är snudd på oförlåtligt okunnig.
När någon av dessa debattörer emellanåt pressas att motivera varför Sverige skulle vara hotat, brukar förklaringen lyda; att även om vi i Sverige kanske inte är hotade direkt, riskerar vi att bli ett utgångsland för terrorister som planerar dåd mot t ex Storbrittanien.
Låt oss fullfölja detta resonemang: Om någon startar ett olagligt krig baserat på lögner, och reaktionen från den angripne innebär ett hot mot angriparen, då ska vi i Sverige börja avveckla våra demokratiska fundament för att på så sätt bistå angriparen. Och därefter vända oss mot den angripnes medborgare med nya avdemokratiserade metoder. "Men vi är ju kulturellt så nära britterna", invänder nån. Visst är vi det - och visst ska vi bistå dem. Men vår hållning måste utgå från de demokratiska principer vi påstår oss företräda. Vårt vänskapliga råd till britterna i deras strävan minimera terrorhotet skulle lyda: Upphör med ert brott och betala för begågna oförätter. Javisst, det låter naivt och realpolitiskt nästan skrattretande - men är det inte en hållning som skulle ha ett monumentalt stöd bland världens medborgare, dvs utanför den västliga makteliten.
Det är ett journalistiskt svek(av media i stort) och ett intellektuellt självbedrägeri att inte redogöra för och påminna om USAs och Storbrittaniens plats i mellanösterns mörka 1900-talshistoria. Hade regionen bestått av nästan uteslutande totalitära diktaturstater om inte nämnda stormakter installerat och/eller upprätthållit ett flertal av dem, tex i Iran(Shahen), Irak, Saudiarabien och Egypten? Hade USA-hat, drömmar om martyrskap och religiös fanatism haft möjlighet att få samma fotfäste och genomslag om inte västerländsk cynism tvingat generation efter genereation att leva under diktaturens förtryck och fördmjukelse?
"Jag förstår inte denna tveksamhet inför användandet av gas. Jag förespråkar starkt användandet av gas mot ociviliserade stammar[..]. ".. vi kan inte under några omständigheter acceptera att utelämna något enda tillgängligt vapenslag i vår anstränging att åstadkomma ett snabbt slut på oroligheterna vid fronten.[1]" Krigsminister Winston Churchill, 1919, bemöter invändningar mot gasbombning av nuvarande Irak. Citatet hämtat ur Noam Chomskys Deterring Democracy
Det vi sett i Sverige är ett skolexmpel på propagandan makt och hur den kan fungera; utnyttjande av ett kristillstånd, ändlös upprepning, spela på känslor, hävda ett yttre hot - och utnyttja ett medialt övertag. Då krävs varken substans och logik. I alla fall inte mycket. Efter ett tag har vi glömt vår ursprungliga skepsis eftersom den inte speglas i debatten. Istället sitter vi plötsligt i fikarummen och förankrar denna nya världsbild för varandra. Eller än värre, som folkvald i riksdagen och accepterar undantagslagar för terrorrelaterad brottbekämpning. Eller som du KG, när du intervjuar statsministern, och med tydlig indignation i rösten frågar ungefär: - Kan Sverige försvara sig mot en självmordpilot som kapar ett civilflygplan och attackerar Rosenbad? - Varför har vi inte flygförbud över Stockholm under riksdagens öppnande?
Frågan är inte om någon rent tekniskt skulle kunna köra ett flygplan in i Rosenbad. Människor kan alltid ställa till med stor skada om de verkligen, verkligen vill. Frågan är varför de skulle vilja.
KG, varför bidrar du till att stärka denna förenklade föreställning om den allmänonda terrorismen? Tar det inte emot att utan förbehåll anpassa sig till denna retorik som tämligen orörd kommer från George W Bush själv? Du skulle istället kunna ifrågasätta, diskutera och analysera maktens retorik - inför din publik. Diskutera retorikens plats utifrån sitt historiska och politiska sammanhang innan den accepteras som sann och relevant. Tala om meningsfull public service-TV. I detta fall agerade du nyttig idiot och ställde frågor som bidrog till att förankra en osann världsbild. Därmed slog du ytterligare en spik i förnuftets kista. Jag hoppas innerligen att du drar ur en spik nästa gång du får chansen - vi behöver det. Framför allt behöver vi dig, och dina kollegor, som maktens granskare snarare än dess språkrör!
(tack Mikael Karlsson för god sparring)
Magnus Stenson, Debatterande programmerare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Många svenska föräldrar har följt Anna Wahlgrens råd om barnuppfostran
