 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Lennart Karlsson
publicerad 2 nov 2009 kl. 06.00:
Om att trycka en bok - eller sjuttio
Det finns ingen anledning för en blivande författare att krusa en förläggare. Man trycker förstås boken själv.
Liz Wennberg har skrivit en mycket intressant artikel om skrivandets villkor och plågor (Sourze 29/10). Men jag tror att hon spårat ur helt, eller är inne på fel spår. Hon borde sluta upp med att gynna Postverket och i stället spara frimärkena. Det finns nämligen ingen anledning att krusa alla dessa hårdhudade förläggare och redaktörer. Här har författare sen urminnes tider sprungit i trappor och tiggt och krusat förläggare. Det kan man sluta med nu.
Nu är det ju så att det finns människor som inte kan låta bli att skriva. Skrivandet har blivit en personlig last. Och den där lasten kan eller bör man inte försöka bli av med. Nu gäller det dock att ha rätt taktik när man ska börja skriva. Man kan t ex börja skriva när man är 18 år och bestämma sig för att skriva en bok om året. Men innan man börjar skriva den 1 jan så lägger man 10 kr i sparbössan och det fortsätter man med varje dag året ut. Så när det blir nyårsafton så har man förhoppningsvis boken klar och i bössan ligger 3650 kr. Med det kapitalet kan man låta trycka sin bok. Med datorteknik är det numera lätt som en plätt att göra det.
Det fina med den här taktiken är att man är herre över sitt skrivande. Det blir en njutning att inte behöva krusa nån. Man kan skriva precis som man vill, kanske illustrera boken och ha en annorlunda typografi. Så här kan man hålla på så länge man vill. Och när blivit 88 år har det förhoppningsvis blivit minst 70 böcker. Det är möjligt att man väl skrivit 25 böcker så kanske nån förläggare får nys om vilka fantastiska böcker som man skrivit. Får man då ett erbjudande om 100 000 i förskott och lansering i 18 länder så kanske man kan överväga att slå till.
Nu är det så att det sub specie aeternitatis, ur evighetens synpunkt, inte spelar nån roll om en bok trycks i 1 ex eller 100 000. Det viktiga är man skrivit en bok. Och när man väl kommit i gång med skrivandet så måste man förstås tillverka en bokhylla. Där samlar man alla sina böcker. Att leja andra till att skriva böcker, som man kan göra mycket bättre själv, är ju helknäppt. En författare skriver ju böcker bara för sig själv.
Det var Gunnar Ekelöf som skrev:" Jag ser mig om och räknar mina segrar, så få, och mina nederlag, så många". Människan har utvecklats till att bli en ambitiös och tävlingsinriktad apa. Det där med att vara ambitiös är väl OK, men att hela tiden tävla är inte särskilt hälsosamt för självförtroendet. Att krusa förläggare, ja, då riskerar man nederlag, men att skriva böcker till sig själv, då är det bara segrar som gäller.
|
