Om att komma ut

Stockholm Pride pågår, och detta är min egen hyllning till både den häftigaste kärlekshistoria jag bevittnat, och till festivalen.

Sourze är nästa generations dagstidning - Skriv själv i den! - se vilka som redan gjort det

Det var en vinternatt, mer bestämt en fredagsnatt klockan 03.00. Vi hade precis missat sista tåget, och en person jag känt i hela mitt liv satt bredvid mig. En person jag såg upp till och alltid kommer att se upp till.

Han tände en cigarett, la sin jacka över mina axlar och gick ner på spåret. Han såg ut längs den tomma järnvägen och stirrade sedan upp på stjärnorna som lyste ovanför oss. Tog ett långt bloss och stod kvar där tills jag bad honom komma upp igen.

"Fan, Angela. Jag orkar inte mer. Orkar inte gå runt och känna så här. Hela världen går sönder för mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag vara? Jag vill förklara mina känslor. Skrika ut till världen vem jag älskar. Vem mitt hjärta slår för. Jag skulle kunna sluta röka om det vore för den jag är så fruktansvärt förälskad i, om det bara var besvarat. Tänk att älska någon och personen älskar en tillbaka. Man kan vara lycklig med den personen. Ha en anledning till att driva runt i den här pissexistensen, du vet. Utan hinder. Utan att normer och folk som bara är fulla från topp till tå i ren dynga försöker stoppa en. Även om de gjorde det så skulle det inte betyda något för är kärlek besvarad kämpar båda parter för att ljuset ska brinna. Inte sant? Nej, nu orkar jag inte mer. Nu vänder vi tillbaka. Jag orkar inte bära på tankarna mer. Jag måste berätta."

Vi sprang längs stadens tomma gator i kylan. Han med en cigarett i munnen, jag med frusna fötter men med en varm extatisk lycka över lågan som uppstått i min väns bröst.

Han hade aldrig förut varit kär.

Till sist stod vi utanför ett rött hyreshus, och innan vi störtade in igenom portdörren ställde han sig framför mig, tog ett stadigt grepp om mina axlar, såg mig rakt i ögonen, andades ett djupt andetag och kramade om mig hårt.

Sedan gick det fort. Han sprang uppför trapporna med mig i släptåg. Snart var vi på andra, tredje, fjärde våningen... vi var framme. Med ett blekt ansikte och en själ av brinnande flammor knackade min vän ihärdigt på en ljusbrun ytterdörr, tills den han förälskat sig i öppnat.

"Vad gör du här..?", reagerade hans kärlek, lite chockerad.

"Stäng dörren" sa min vän, lite barskt.

En dörr stängdes. Jag satt i trappan och tittade intresserat på i smyg. Jag såg hur min vän lutade sig framåt och kysste killen han förälskat sig i, jag såg hur min vän accepterade sin läggning i det ögonblicket, och kanske det bästa av allt... jag såg hur hans kärlek gjorde detsamma.

Eldsjälar som vågar stå för sin sexualitet är bland det vackraste vi har. Stockholm Pride har slagit upp sina dörrar, och vi hyllar modet dessa starka individer har. Vi hyllar att vi är olika, att vi blir kär i olika personer. Vi hyllar människor. Vi hyllar varandra.

Min vän slutade röka. Om ett par veckor firar han och hans pojkvän 4 år tillsammans. Det här är till er.