 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Marius Alkhatib
publicerad 10 sep 2009 kl. 13.09:
Okunskapen får inte segra
"Vi måste hjälpa dem, oss, att bättre förstå varandra. Alternativet är att fortsätta demonisera människor som helt enkelt inte vet bättre."
Jag läste just Ronnie Sandahls krönika på Aftonbladet som berörde upploppet i förorten Hjällbo natten till onsdag, "En sorglig bild av utanförskap", och framförallt de över hundra kommentarerna som följde krönikan.
Följden blev att jag först blev matt. Sedan kände jag desto mer, mycket på samma gång faktiskt. Jag blev mörkrädd (läses som ett uttryck ej bokstavligt), höjdrädd (samma här), jag fick svindel och sjönk ihop framför datorn med en utdragen suck - är vi människor inte smartare än såhär? (Och denna sista mening läses som en klart godkänd avrundning av stycket med stilpoäng fyra, alternativt fyraochenhalv av fem).
Jag vet inte hur mycket som egentligen behöver återberättas av krönikan eller kommentarerna. Jag undrar spontant om det inte räcker med att jag slänger ut lite ord och så har de flesta av oss bilden klar för oss i alla fall? Vi provar: "Utanförskap" är självskrivet, likaså "invandrare", "flykting- och integrationspolitik" och "brott", för att ta några exempel.
Jo, precis, alltså det gamla vanliga. Många har fått nog, (kvinna 43) av "legisterna och terroristerna" (notera felstavningen som följde med citatet). Andra menar att vi alla har samma förutsättningar och får skylla oss själva om vi inte lyckas med våra liv och att vi måste sluta att göra livet surt för alla andra. Åter andra proklamerar att det är just därför man tänker rösta på Sverigedemokraterna. Och sedan finns det de som i hemlighet säkert skulle arkebusera bort en hel del av problemen om de fick bestämma. Och så vidare och så vidare.
Om jag däremot skulle få bestämma för en dag, vara lite sådär statsministrig, eller ännu bättre bara allmänt övermäktig, då skulle jag bara vilja göra slut på det här cementerande och destruktiva vi och dem-tänkandet. Som i och för sig är en naturlig mänsklig instinkt (med min ringa imponerande akademiska bakgrund kunde jag inte låta bli att poängtera detta). Men instinkter är inte detsamma som sanning. Jag tror att det är det vi måste lära oss att inse för att förstå hur okunskap blir missledande. Sandahl valde ett tydligt exempel på denna sorts okunskap när han citerade en nittonårig i Hjällbo som talade till Aftonbladet: "Kommunen är miljardärer! Det finns massor av jobb. Men de skiter i oss."
Det finns åtminstone cirka tre-fyra procent av svenskarna, förhoppningsvis närmare tre än fyra, röstberättigade människor som kommer nyttja sin röst i kommande riksdagsvalet som bär på en, i mitt tycke, stor portion okunskap. Likaså har vi stora marginaliserade grupper i vårt land som riskerar att hamna allt mer isolerade från vårt samhälle, med medföljande konsekvenser för sig själva och andra.
Jag vill egentligen bara komma så här långt; Vi måste hjälpa dem, oss, att bättre förstå varandra. Alternativet är att fortsätta demonisera människor som helt enkelt inte vet bättre.
|
