 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Monica Pernroth
publicerad 19 nov 2007 kl. 08.35:
Okej-sex och rättssäkerheten
Nystartade Rättssäkerhetsorganisationen RO, reagerar på alltför lättvindiga svar från kampanjen Okej-sex.
Toni Demitz-Helin, kriminolog och analytiker på Stockholms länskriminalpolis, svarar på frågor i kampanjen Okej-sex, som startats för att försöka avhjälpa de luckor i medvetenhet, om accepterbart sex och gränsen till våldtäkt, som visat sig hos ungdomar.
Nystartade Rättssäkerhetsorganisationen RO, reagerar här på de alltför enkelt avfärdande svaren, på två av dessa frågor och på en "farlig" formulering om vad som räknas till våldtäkt.
Så här står det bl.a: Man kan ställas till svars för våldtäkt om man genomför ett samlag eller därmed jämförlig handling mot någon:
.genom tvång och med hjälp av våld eller hot om brottslig handling eller
.medan någon befunnit sig i hjälplöst tillstånd eller
.när den andre varit underårig, det vill säga under 15 år, när övergreppet begicks.
RO menar att den sista punktens formulering måste skrivas om, ( ev. utan de tre sista orden,) eftersom många ungdomar som har sex innan 15 års ålder är omedvetna om att detta är en straffbar handling i sig. De anser inte att ett "övergrepp begåtts" om de till exempel är kära och har sex.
Vi är visserligen väl medvetna om, att svaren riktades till ungdomar, vilket denna artikel inte gör, men det är ändå inte försvarbart att så mycket förenkla en problematik, som tycks vara allvarligt växande. En del ungdomar, känner troligtvis redan till problematiken, eftersom många vi talat med, känner till någon som falskanmält eller någon som blivit oskyldigt dömd. Vilka reaktioner och tankar om svensk rättssäkerhet, som uppstår i och med detta, kan man fundera över.
Fråga: Brukar tjejer ljuga och anmäla killar bara för att sätta dit dem eller för att de ångrar att de haft sex?
Svar: - Det är inte alls vanligt. Tyvärr används det här argumentet för att misstänkliggöra och skuldbelägga den som har blivit utsatt för brott. Det stora problemet med våldtäkter är inte heller falska anmälningar utan alla de våldtäkter som inträffat men som inte anmäls för att offret faktiskt inte vill sätta dit killen eller för att hon skäms för det som har hänt och inte vill att någon ska få reda på det.
Fråga: Hur vanligt är det med oskyldigt dömda?
Svar:- Om vi ser till de beviskrav som ställs av åklagare innan de väcker åtal och sedan av domstolen innan de dömer måste vi anta att det är väldigt sällsynt med oskyldigt dömda. Men det är nog ganska vanligt att de som dömts för våldtäkt själva hävdar att de är oskyldigt dömda.
RO:s fråga och kommentar:
Hur vet man att problemet om falska anmälningar inte är vanligt i Sv?
Finns någon opartisk utredning om detta, så som i USA?(Kanin: False rape allegations-94)
I SOU 2005:56(Statens Offentliga Utredningar) kan man läsa att strukturell diskriminering drabbar kvinnor och män olika och att det är oroväckande att forskning saknas i Sv. Man påpekar dock att urskiljbara mönster i SV, tycks sammanfalla med forskningen i USA och Storbritannien, vad gäller nämnda problem.
Christian Diesen skulle enligt en tidningsartikel, påbörjat en utredning om falska anklagelser, men inget har hittills hörts om detta. Man kan dessutom ifrågasätta om C.D. verkligen kan kallas för opartisk, eftersom han redan tidigare offentligt uttalat sig i debatten, tillsammans med M. Leijonhufvud.( läs även DN 17nov.-07 om hur en 72åring blev felaktigt utpekad som pedofil.)
Man brukar räkna med några olika faktorer som utlösande faktorer av falska anklagelser. (Ibland ingår flera av dessa faktorer i samma fall.)
(se t.ex. JK:s rapport Felaktigt dömda)
1) "En skuldsituation" t.ex. då man blir ertappad med "fel" partner.
2) Man var påverkad (full)och ångrar sig . (Saknaden i
hjärtat, har inte fyllts utan blivit större. Man mår allmänt
dåligt redan tidigare.)
3)Behov att få synas.
4)Hämnd( inklusive vårdnadstvister)
5)Behov av pengar.
6)Sedan kan även tilläggas slarvigt bruk av ordet våldtäkt,
så att man för att "rädda sitt ansikte" måste fortsätta att
ljuga, när apparaten väl satts igång.
En del försöker "ta tillbaka", men då lyssnar ofta
åklagaren inte, utan utgår från attdet första var rätt och
att vidare utredning inte behövs.
Rättssäkerhetsorganisationen RO har varit i kontakt med mängder av människor som anser sig oskyldigt eller felaktigt dömda. Vid läsning av utredningarna i fallen, slås man av de likheter som föreligger i utredningarna och hanteringen därefter.
Just BRISTFÄLLIGHETEN i utredningarna är markant. T.ex. åklagare som vägrar utreda ev. friande omständigheter. De förutfattade meningarna om skuld, som finns redan vid första polisförhöret. Inga andra hypoteser som prövas och varningssignaler som ignoreras.
Inte många andra brott tycks bli så illa utredda, som just våldtäktsmålen.
Trots att möjligheter finns, att fastställa tid och plats, så bortses ibland från detta
grundläggande krav.
Vad detta beror på, kan man ju inte med säkerhet veta. En
hypotes kan vara, att institutionell diskriminering, föreligger.(Förutfattad mening åt något håll)
En annan hypotes är, att kunskaper saknas.
Slumpen verkar ofta avgörande, beroende på vilken utredare och åklagare som utses.
Detta mönster följer sedan med upp i TR. Inte heller här efterfrågas kompletta utredningar och mönstret för domarna är mycket likartade. Även här måste bättre kunskaper om ungdomar, deras språkbruk och levnadssätt efterfrågas.
Många anser sig inte ha fått den rättvisa rättegång, som man har rätt att få.
Många har ingen kunskap alls, om vad man kan förvänta sig av en försvarsadvokat och vill sedan byta försvarare efter en rättegång i TR, då domen kändes bestämd på förhand.
Kriminalinspektör Anna-Karin Gunnervaldh, Skövde, säger i Expressen (http://www.expressen.se/nyheter/1.608802) att hon tar emot fler falska anmälningar nu, jämfört med för 15 år sedan. Liknande budskap framförs då och då av olika personer, men tystas snabbt ned.
Om principen ingen oskyldig skall dömas, (hellre fria än fälla) fortsätter att luckras upp, står vi inför ett mycket allvarligt problem i samhället.
En oskyldigt dömd människa är(minst) ett förstört liv och trovärdigheten för den svenska rättssäkerheten, blir snabbt undergrävd.
Sist men inte minst, kommer med kraft detta att slå tillbaka på de kvinnor, som verkligen utsätts för våld och våldtäkter.
Detta är inte en önskvärd utveckling!
En pendel svänger som bekant alltid från ett håll till ett annat!
Vi måste nu eftersträva jämvikt, där allas rättssäkerhet garanteras.
|
